KHO 16.2.2015/388 – Felparkeringsavgift
Enligt 28 a § 2 mom. i vägtrafiklagen och 3 § i trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva ska en parkeringsskiva placeras på ett synligt ställe innanför vindrutan, så att den är avläsbar utifrån. En bilförare hade utrett att han placerat parkeringsskivan i övre hörnet av vindrutan på förarsidan av sin bil. När parkeringsövervakaren kontrollerade...
2 min de lecture · 345 mots
Enligt 28 a § 2 mom. i vägtrafiklagen och 3 § i trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva ska en parkeringsskiva placeras på ett synligt ställe innanför vindrutan, så att den är avläsbar utifrån. En bilförare hade utrett att han placerat parkeringsskivan i övre hörnet av vindrutan på förarsidan av sin bil. När parkeringsövervakaren kontrollerade bilen, var vindrutan snötäckt. Parkeringsövervakaren hade sopat bort snön endast på nedre delen av vindrutan och därför inte observerat parkeringsskivan. Parkeringsövervakaren hade inte närmare tagit reda på om det hade funnits en parkeringsskiva på insidan av vindrutan eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det inte hade visats att bilen hade varit parkerad i strid med någon bestämmelse eller föreskrift om hur en parkeringsskiva skulle användas. Felparkeringsavgiften hade inte kunnat påföras.
Vägtrafiklagen 28 a § 1 och 2 mom.
Lagen om parkeringsövervakning 1 § 1 mom. 1 punkten
Trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva (924/1990) 3 §
Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt förvaltningsråden Eila Rother, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Kari Nieminen.
Tieliikennelain 28 a §:n 2 momentin ja pysäköintikiekon käyttämisestä annetun liikenneministeriön päätöksen 3 §:n nojalla pysäköintikiekko on sijoitettava näkyvälle paikalle tuulilasin sisäpuolelle niin, että se on ulkoapäin luettavissa. Auton kuljettaja oli esittämänsä selvityksen mukaan sijoittanut pysäköintikiekon autossaan tuulilasin kuljettajan puoleiseen yläreunaan. Pysäköinnintarkastaja oli tarkastaessaan autoa, jonka tuulilasi oli lumen peitossa, pyyhkinyt lumen vain tuulilasin alaosasta eikä ollut havainnut pysäköintikiekkoa. Tarkastaja ei ollut tarkemmin selvittänyt, oliko autossa tuulilasin sisäpuolella pysäköintikiekkoa. Korkein hallinto-oikeus katsoi jääneen näyttämättä, että auto oli ollut pysäköitynä pysäköintikiekon käyttöä koskevan säännöksen tai määräyksen vastaisesti. Pysäköintivirhemaksua ei ollut voinut määrätä.
Tieliikennelaki 28 a § 1 ja 2 momentti
Laki pysäköinninvalvonnasta 1 § 1 momentti 1 kohta
Liikenneministeriön päätös pysäköintikiekon käyttämisestä (924/1990) 3 §
Asian ovat ratkaisseet presidentti Pekka Vihervuori sekä hallintoneuvokset Eila Rother, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä ja Vesa-Pekka Nuotio. Asian esittelijä Kari Nieminen.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...