Turun HO 9.1.2025 100203 – Åland
AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL Tingsrätten hade tillräknat svaranden rattfylleri eftersom han hade framfört en personbil trots att han hade använt narkotika, men förkastat åtalet för straffbart bruk av narkotika, eftersom det i förarbetena till trafikbrottslagen för landskapet Åland konstateras att den rattfylleribestämmelse som gäller användningen av narkotika i vägtrafiken i egenskap av specialbestämmelse har företräde framför...
6 min de lecture · 1,240 mots
AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL
Tingsrätten hade tillräknat svaranden rattfylleri eftersom han hade framfört en personbil trots att han hade använt narkotika, men förkastat åtalet för straffbart bruk av narkotika, eftersom det i förarbetena till trafikbrottslagen för landskapet Åland konstateras att den rattfylleribestämmelse som gäller användningen av narkotika i vägtrafiken i egenskap av specialbestämmelse har företräde framför tillämpningen av bestämmelsen om straffbart bruk av narkotika i 50 kap. 2 a § strafflagen. Hovrätten konstaterade att landskapet Åland har lagstiftningsbehörighet i fråga om trafikbrott men inte i fråga om narkotikabrott. Därmed skulle uttalandet i förarbetena inte ges betydelse vid bedömningen av lagkonkurrensen. Enligt högsta domstolens ställningstagande (HD 2006:76 och HD 2009:73) utgör rattfylleribrott och straffbart bruk av narkotika i samband med trafikbrott två skilda brott. Svaranden tillräknades utöver rattfylleri även straffbart bruk av narkotika.
RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ
Käräjäoikeus oli lukenut vastaajan syyksi rattijuopumuksen, koska hän oli kuljettanut henkilöautoa käytettyään huumausainetta, mutta oli hylännyt syytteen huumausaineen käyttörikoksesta viitaten Ahvenanmaan maakunnan liikennerikoslain (trafikbrottslagen för landskapet Åland) esitöihin, joissa on todettu huumausaineen käyttöä tieliikenteessä koskevan rattijuopumussäännöksen erityissäännöksenä syrjäyttävän rikoslain 50 luvun 2 a §:n huumausaineen käyttörikossäännöksen soveltamisen. Hovioikeus totesi, että Ahvenanmaan maakunnalla on lainsäädäntövalta koskien liikennerikoksia, mutta ei huumausainerikoksia. Tämän vuoksi edellä mainituille lain esitöille ei voinut antaa merkitystä lainkonkurrenssin arvioinnissa. Korkeimman oikeuden kannanottojen mukaan (KKO 2006:76 ja KKO 2009:73) rattijuopumus ja huumausaineen käyttörikos liikennerikoksen yhteydessä muodostavat kaksi erillistä rikosta. Vastaajan syyksi luettiin rattijuopumuksen ohella myös huumausaineen käyttörikos.
ÅLANDS TINGSRÄTTS DOM 7.12.2023
ÅBO HOVRÄTTS DOM 9.1.2025
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Åklagarens straffanspråk
1. Straffbart bruk av narkotika
– – –
Strafflagen 50 kap. 2a §
22.7.2023 MARIEHAMN
A har olagligen brukat narkotika i form av tetrahydrocannabinol och amfetamin.
2. Rattfylleri (å)
Trafikbrottslag för landskapet Åland 4 §
A har framfört personbilen – – – längs Servicegatan i Mariehamn, trots att han hade använt narkotika som avses i narkotikalagen i så stor mängd att det efter färden har funnits narkotiska ämnen kvar i blodet enligt följande:
– tetrahydrocannabinol (THC) 2,1 ng/ml
– amfetamin 0,026 mg/l
Domskäl
Tillräknande
A tillräknas rattfylleri i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Åtalspunkt 1 för straffbart bruk av narkotika förkastas.
Tingsrättens bedömning
Enligt utlåtande CKP, 11.08.2023 har tetrahydrocannabinol och amfetamin funnits i A:s blod då han 22.7.2023 framfört personbilen – – – längs Servicegatan i Mariehamn. A tillräknas följaktligen rattfylleri i åtalspunkt 2 i enlighet med 4 § trafikbrottslagen (Å).
I förarbetena till trafikbrottslagen för landskapet Åland (Fr 09/2003-2004) har landskapsstyrelsen konstaterat att den rattfylleribestämmelse som gäller användningen av narkotika i vägtrafiken i egenskap av specialbestämmelse har företräde framför tillämpningen av bestämmelsen om straffbart bruk av narkotika i 50 kap. 2a § strafflagen. När narkotikabruk hos en förare upptäcks vid trafikövervakning ska föraren således primärt dömas för rattfylleri och inte samtidigt straffbart bruk av narkotika.
Eftersom A tillräknas rattfylleri i åtalspunkt 2, förkastas åtalet för straffbart bruk av narkotika i åtalspunkt 1.
DOMSLUT
FÖRKASTADE ÅTAL
22.7.2023
TILLRÄKNAT BROTT
2. Rattfylleri (å) 22.7.2023
STRAFFPÅFÖLJDER
30 dagsböter à 22 euro = 660 euro
Ärendet har avgjorts i skriftligt förfarande av:
Tingsnotarie Thomas Aspholm
Yrkanden i hovrätten
Besvär
A har förfarit i enlighet med gärningsbeskrivningen i punkt 1 och ska därmed tillräknas även straffbart bruk av narkotika.
Ställningstagandet i förarbetena till trafikbrottslagen för landskapet Åland (Fr 09/2003–2004) enligt vilket rattfylleribestämmelsen har företräde framom tillämpningen av bestämmelsen om straffbart bruk av narkotika och föraren således primärt ska dömas för rattfylleri och inte för straffbart bruk av narkotika utgör en överskridning av landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Ställningstagandet ska inte tillmätas någon betydelse. Rattfylleribestämmelserna kan inte heller anses vara specialbestämmelser som åsidosätter bestämmelserna om straffbart bruk av narkotika.
Bemötande
A har yrkat att besvären förkastas.
Tingsrätten har gjort en korrekt juridisk bedömning av ärendet och A bör inte tillräknas straffbart bruk av narkotika.
Hovrättens avgörande
Motivering
A har i tingsrätten tillräknats rattfylleri i punkt 2 eftersom det på basis av den mottagna bevisningen blivit styrkt att A 22.7.2023 i Mariehamn framfört personbilen – – – längs Servicegatan trots att han hade använt narkotika som avses i narkotikalagen i så stor mängd att det efter färden funnits narkotiska ämnen kvar i blodet enligt följande: tetrahydrocannabinol (THC) 2,1 ng/ml och amfetamin 0,026 mg/l.
På basis av CKP:s utlåtande 11.8.2023 finner hovrätten det styrkt att A 22.7.2023 i Mariehamn i enlighet med gärningsbeskrivningen i punkt 1 olagligen brukat narkotika i form av tetrahydrocannabinol och amfetamin.
Frågan gäller huruvida A:s förfarande i punkt 1 ska tillräknas A som från rattfylleri skilt brott.
Av 50 kapitlet 2 a § i strafflagen framgår att den som olagligen brukar narkotika skall för straffbart bruk av narkotika dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Enligt 4 kapitlet 18 § 21 punkten i självstyrelselagen för Åland har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat vägtrafik. Enligt 25 punkten i samma lagrum omfattar lagstiftningsbehörigheten beläggandet med straff och storleken av straff inom de rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Därmed har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet beträffande bland annat trafikbrott.
Av 1 kapitlet 4 § 2 momentet i trafikbrottslagen (2004:28) för landskapet Åland framgår att för rattfylleri döms också den som för ett motordrivet fordon efter att ha använt narkotika som avses i narkotikalagen (FFS 1289/1993) i så stor mängd att det under eller efter färden finns något narkotiskt ämne eller någon ämnesomsättningsprodukt från det kvar i blodet. Bestämmelsen i detta moment tillämpas dock inte om narkotikan kommer från ett läkemedel som föraren har rätt att använda.
I Ålands landskapsstyrelses framställning 9/2003–2004 konstateras bland annat att den rattfylleribestämmelse som gäller användning av narkotika i vägtrafiken i egenskap av specialbestämmelse har företräde framför tillämpningen av bestämmelsen om straffbart bruk av narkotika i 50 kapitlet 2 a § i strafflagen. När narkotikabruk hos en förare upptäcks vid trafikövervakningen ska föraren således primärt dömas för rattfylleri och inte samtidigt för straffbart bruk av narkotika.
$106
Enligt högsta domstolens ställningstagande utgör rattfylleribrott och straffbart bruk av narkotika i samband med trafikbrott på ovan angivna grunder två skilda brott. Så som ovan konstaterats har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om trafikbrott men däremot inte i fråga om narkotikabrott. Emedan landskapet saknar lagstiftningsbehörighet på området för narkotikabrott ska uttalandet i landskapsstyrelsens framställning inte ges betydelse vid bedömningen av lagkonkurrensen i ifrågavarande fall. Det finns inte heller någon annan anledning att bedöma frågan om lagkonkurrens på ett annat sätt än högsta domstolen.
På anförda grunder ska A tillräknas även straffbart bruk av narkotika i enlighet med gärningsbeskrivningen i punkt 1.
Då A har tillräknats brott även i punkt 1 bör det honom ådömda straffet höjas till 35 dagsböter.
Ändringar i tingsrättens domslut.
1. Straffbart bruk av narkotika 22.7.2023
Gemensamt straff
Tillräknade brott 1-2
35 dagsböter à 22 euro = 770 euro
Till övriga delar ändras tingsrättens domslut inte.
Ärendet har avgjorts av:
Hovrättsrådet Lea Rosa Pohjola
Hovrättsrådet Camilla Mäkinen
Hovrättsrådet Rickard Grönqvist
Föredragande vid hovrätten Ina Johansson
Avgörandet är enhälligt
Uppgifter om laga kraft:
Lagakraftvunnen
Lainvoimaisuustiedot:
Lainvoimainen
Förfarande och frågeställningen
Tillämpliga rättsregler
Slutsats
Straffmätning
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...