KHO 19.1.2018/165 — Utlänningsärende

Frågan gällde under vilka förutsättningar ett kontinuerligt uppehållstillstånd i enlighet med 54 § 5 mom. i utlänningslagen kan beviljas då personen ifråga tidigare har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd enligt 51 § i utlänningslagen och har vistats två år oavbrutet i Finland då ändringen av 51 § i utlänningslagen (674/2015) har trätt i kraft 1.7.2015. Efter att ändringen trätt i kraft kan uppehållstillstånd enligt 51 § i utlänningslagen beviljas endast då en återresa till hemlandet inte är möjlig frivilligt. Lagen 674/2015 innehåller inga övergångsbestämmelser.

Enligt 33 § 2 mom. i utlänningslagen är ett tidsbegränsat uppehållstillstånd antingen tillfälligt eller kontinuerligt beroende på syftet med vistelsen i landet. Ändringssökanden hade haft ett tillfälligt uppehållstillstånd för tiden 3.10.2013-3.10.2014 på grund av hinder för avlägsnande ur landet och hans uppehållstillstånd hade fortsatts på samma grund till 3.10.2015. Det första tillfälliga uppehållstillståndet beviljades för att det inte var möjligt att mot ändringssökandens vilja avlägsna honom ur landet. Migrationsverket hade i det aktuella ärendet ansett att det var faktiskt möjligt för ändringssökanden att återvända till sitt hemland Etiopien även om han inte skulle gå med på att återvända dit.

Ett tillfälligt uppehållstillstånd beviljas enligt 51 § i utlänningslagen åt en person som tillfälligt är förhindrad att lämna landet av någon annan orsak än internationellt skyddsbehov. Av 33 § i utlänningslagen framgår att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljas för vistelse av tillfällig natur. I paragrafen ingår inte stadganden om förutsättningarna för ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd. I lagen stadgas inte heller att det inte är möjligt att bevilja ett fortsatt tillstånd på en i 51 § i utlänningslagen avsedd grund.

Om beviljande av fortsatt tillstånd stadgas i 54 § i utlänningslagen. Enligt 1 mom. beviljas ett nytt tidsbegränsat uppehållstillstånd om villkoren för det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet fortfarande uppfylls. I 54 § 5 mom. i utlänningslagen stadgas inte allmänt om en fortsättning av uppehållstillstånd enligt 51 § i utlänningslagen, utan det särfall då ett kontinuerligt uppehållstillstånd beviljas en person på grund av hinder för avlägsnande ur landet i stället för ett tillfälligt uppehållstillstånd.

Med beaktande av 54 § 1 mom. i utlänningslagen kan ett tillfälligt uppehållstillstånd beviljas på grund av hinder för avlägsnande ur landet, om villkoren för det föregående tidsbegränsade uppehållstillståndet fortfarande uppfylls de rättsliga förutsättningarna för beviljande av uppehållstillstånd uppfylls.

Vid bedömningen av de rättsliga förutsättningarna för ett fortsatt tillstånd tillämpas den på beslutsdagen ikraftvarande 51 § i utlänningslagen enligt sin ordalydelse efter att ändringen enligt lag 674/2015 har trätt i kraft. Ett fortsatt tillstånd enligt 54 § 5 mom. i utlänningslagen förutsätter att villkoren enligt 54 § 1 mom. är uppfyllda och dessutom en två års oavbruten vistelse i landet och att de omständigheter med stöd av vilket det föregående tillståndet beviljades fortfarande föreligger.

Förhållandet mellan 51 § och 54 § 5 mom. i utlänningslagen ändrades inte i samband med ändringen av 51 §. Syftet med 54 § 5 mom. är att bevilja ett kontinuerligt uppehållstillstånd åt en person som annars på samma grund upprepade gånger skulle beviljas tillfälliga uppehållstillstånd för att de i 51 § avsedda omständigheterna har bibehållits oförändrade och ett avlägsnande ur landet inte är möjligt.

Det finns därför inte skäl att anse att en person, som frivilligt skulle kunna återvända till sitt hemland och därför inte kan beviljas tillfälligt uppehållstillstånd i enlighet med 51 §, kunde få kontinuerligt uppehållstillstånd med stöd av 54 § 5 mom.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade, att ändringssökanden inte kunde beviljas uppehållstillstånd enligt 51 § i utlänningslagen eftersom hans återresa till hemlandet hade förhindrats på grund av att han vägrade återvända. Eftersom ändringssökanden inte uppfyllde villkoren för ett tillfälligt uppehållstillstånd enligt 51 § i utlänningslagen kunde han inte heller beviljas ett kontinuerligt uppehållstillstånd enligt 54 § 5 mom. i utlänningslagen.

Utlänningslagen 51 § (674/2015) 1 mom. 2 punkten och 2 mom. samt 54 § 1 och 5 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Antti Pekkala och Pekka Aalto. Föredragande Petri Leinonen.

Asiassa oli ratkaistavana, millä edellytyksin hakijalle myönnetään jatkuva oleskelulupa ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentin nojalla silloin, kun tilapäisen oleskeluluvan ulkomaalaislain 51 §:n perusteella aikaisemmin saanut ja kaksi vuotta yhtäjaksoisesti maassa oleskellut henkilö hakee uutta määräaikaista oleskelulupaa sen jälkeen, kun ulkomaalaislain 51 §:ään lailla 674/2015 säädetty muutos on tullut voimaan 1.7.2015. Muutoksen voimaantultua ulkomaalaislain 51 §:ssä tarkoitettu oleskelulupa voitiin myöntää vain, jos paluu kotimaahan tai pysyvään asuinmaahan ei ole mahdollista vapaaehtoisesti. Laissa 674/2015 ei ole siirtymäsäännöksiä.

Ulkomaalaislain 33 §:n 2 momentin mukaan määräaikainen oleskelulupa on maassa oleskelun luonteesta riippuen joko tilapäinen tai jatkuva. Valittajalla oli ollut tilapäinen oleskelulupa maasta poistamisen estymisen vuoksi 3.10.2013 — 3.10.2014, ja hänen oleskelulupansa voimassaoloa oli jatkettu samalla perusteella 3.10.2015 saakka. Ensimmäinen tilapäinen oleskelulupa myönnettiin, koska valittajan poistaminen maasta vastoin hänen tahtoaan ei ollut mahdollista. Maahanmuuttovirasto oli nyt ratkaistavana olevassa asiassa katsonut, että valittajan palaaminen kotimaahansa Etiopiaan on tosiasiallisesti mahdollista, vaikka hän ei suostuisi sinne palaamaan.

Ulkomaalaislain 51 §:n perusteella myönnetään tilapäinen oleskelupa henkilölle, jonka maasta poistumiselle on muu kuin kansainvälisen suojelun tarpeesta johtuva tilapäinen este. Ulkomaalaislain 33 §:stä ilmenee, että tilapäinen oleskelulupa myönnetään tilapäisluonteista oleskelua varten. Pykälässä ei ole säädetty edellytyksistä uuden tilapäisen oleskeluluvan myöntämiselle. Laissa ei ole toisaalta säädetty, ettei ulkomaalaislain 51 §:ssä tarkoitetulla perusteella voitaisi myöntää jatkolupaa.

Jatkoluvan myöntämistä koskee ulkomaalaislain 54 §, jonka 1 momentin mukaan uusi määräaikainen oleskelulupa myönnetään, jos edellytykset, joiden perusteella ulkomaalaiselle myönnettiin edellinen määräaikainen oleskelulupa, ovat edelleen olemassa. Ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentti ei sääntele ulkomaalaislain 51 §:ssä tarkoitetun oleskeluluvan jatkamista yleensä, vaan sitä erityistilannetta, milloin tilapäisen oleskeluluvan sijasta myönnetään jatkuva oleskelulupa maasta poistamisen estymisen vuoksi.

Ulkomaalaislain 54 §:n 1 momentti huomioon otettuna tilapäinen oleskelulupa maasta poistumisen estymisen vuoksi voidaan siten myöntää, jos aikaisemman luvan myöntämisen perusteena olevat seikat ovat edelleen olemassa ja oleskeluluvan myöntämiselle asetetut oikeudelliset vaatimukset täyttyvät. Jatkoluvan myöntämisen oikeudellisten edellytysten osalta sovelletaan päätöksentekohetkellä voimassa olevaa ulkomaalaislain 51 §:ää sellaisena kuin se on siihen lailla 674/2015 säädetyn muutoksen voimaantultua. Ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentissa tarkoitetun jatkuvan oleskeluluvan myöntäminen edellyttää 54 §:n 1 momentissa tarkoitettujen vaatimusten lisäksi kahden vuoden yhtäjaksoista oleskelua maassa ja että aikaisemman luvan myöntämisen perusteena olevat olosuhteet ovat edelleen voimassa.

Ulkomaalaislain 51 §:n ja 54 §:n 5 momentin säännösten keskinäiseen suhteeseen ei puututtu siinä yhteydessä, kun 51 §:ää muutettiin. Ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentin tarkoituksena on jatkuvan oleskeluluvan myöntäminen henkilölle, jolle muuten annettaisiin samalla perusteella toistuvasti tilapäisiä oleskelulupia, koska ulkomaalaislain 51 §:ssä tarkoitetut olosuhteet ovat hänen osaltaan pysyneet muuttumattomina eikä häntä voida viranomaistoimin poistaa maasta. Tähän nähden ei ole perusteita katsoa, että ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentin nojalla voitaisiin myöntää jatkuva oleskelulupa henkilölle, jolle ei voida myöntää tilapäistä oleskelulupaa ulkomaalaislain 51 §:n nojalla, koska hän voisi vapaaehtoisesti palata kotimaahansa.

Korkein hallinto-oikeus totesi, että valittajalle ei ollut voitu myöntää ulkomaalaislain 51 §:ssä tarkoitettua tilapäistä oleskelulupaa, koska hänen paluunsa kotimaahansa oli jäänyt toteutumatta sen vuoksi, että hän ei suostunut palaamaan sinne. Koska valittaja ei täyttänyt ulkomaalaislain 51 §:ssä asetettuja vaatimuksia tilapäisen oleskeluluvan saamiseksi, hänelle ei myöskään voitu myöntää ulkomaalaislain 54 §:n 5 momentissa tarkoitettua jatkuvaa oleskelulupaa.

Ulkomaalaislaki 51 § (674/2015) 1 momentti 2 kohta ja 2 momentti sekä 54 § 1 ja 5 momentti

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Antti Pekkala ja Pekka Aalto. Asian esittelijä Petri Leinonen.