KHO 19.12.2018/6016 — Ulkomaalaisasia

Irakin kansalainen oli hakenut kansainvälistä suojelua. Maahanmuuttovirasto oli hylännyt hakemuksen ja hallinto-oikeus oli hylännyt Maahanmuuttoviraston päätöksestä tehdyn valituksen. Valittaja haki valituslupaa korkeimmalta hallinto-oikeudelta. Korkein hallinto-oikeus myönsi valitusluvan ja toimitti asiassa suullisen käsittelyn.

Avustaja esitti tuntiperusteisen palkkiovaatimuksen. Vaatimusta perusteltiin erityisesti työllä, jota suullinen käsittely ja valmistautuminen siihen oli edellyttänyt.

Avustajalle päätettiin maksaa korotettu asiakohtainen palkkio. Korkein hallinto-oikeus perusteli päätöstään seuraavasti:

Oikeusapulain 17 a §:n mukaan kansainvälistä suojelua koskevassa asiassa yksityiselle avustajalle vahvistetaan kohtuullinen asiakohtainen palkkio.

(- -)

3) korkeimmassa hallinto-oikeudessa käsiteltävässä valituslupa-asiassa 400 euroa ja, jos asia on laadultaan ja laajuudeltaan erityisen vaativa, 1 000 euroa.

Asiakohtaisen palkkion enimmäismäärästä poikkeaminen vaatii siten erityisiä syitä. Tässä tapauksessa asiassa oli toimitettu korkeimmassa hallinto-oikeudessa suullinen käsittely. Asiaan valmistautuminen oli muutoinkin vaatinut avustajalta poikkeuksellisen työmäärän ja useita tapaamisia valittajan kanssa. Nämä seikat huomioon ottaen palkkioasetuksen 7 a §:n 1 momentin 3 kohdassa säädetty laadultaan ja laajuudeltaan erityisen vaativassa asiassa maksettava 1 000 euron palkkiokaan ei olisi kysymyksessä olevassa tilanteessa ollut kohtuullinen. Asiassa oli siten erityisiä syitä poiketa säädetystä palkkion enimmäismäärästä. Palkkio oli tällöinkin vahvistettava oikeusapulain 17 a §:n ja palkkioasetuksen 7 a §:n 1 momentin mukaisesti asiakohtaisena.

Näillä perusteilla valtion varoista maksettiin vaatimus enemmälti hyläten kohtuullisena pidettävä asiakohtainen palkkio 2 000 euroa sekä vaaditut tulkkauskulut.

Oikeusapulain 17 a §

Oikeusavun palkkioperusteista annettu valtioneuvoston asetus 7 a §:n 1 momentti (816/2018)

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Anne E. Niemi, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Kari Tornikoski ja Taina Pyysaari. Esittelijä Jenny Rebold.

En irakisk medborgare hade sökt internationellt skydd. Migrationsverket hade avslagit ansökan och förvaltningsdomstolen hade avslagit besvären över Migrationsverkets beslut. Ändringssökanden ansökte om besvärstillstånd av högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen beviljade besvärstillstånd och förrättade muntlig förhandling i ärendet.

Rättsbiträdet yrkade att arvode betalas utifrån den tid som använts för skötseln av uppdraget. Yrkandet motiverades i synnerhet med den arbetsmängd som den muntliga förhandlingen och förberedelserna inför den hade krävt.

Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att åt rättsbiträdet betala ett förhöjt fast arvode. Högsta förvaltningsdomstolen angav följande skäl till sitt beslut:

Enligt 17 a § i rättshjälpslagen fastställs i ett ärende som gäller internationellt skydd särskilt för varje ärende ett skäligt arvode till privata biträden.

Enligt 7 a § 1 mom. (816/2018, i kraft 15.10.2018) i statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp betalas biträdet i ett ärende som gäller internationellt skydd i stället för ett arvode som fastställs utifrån den tid som använts för skötseln av ett uppdrag, om inte något annat följer av särskilda skäl, ett fast arvode enligt ärende som följer:

3) i ett besvärstillståndsärende som behandlas vid högsta förvaltningsdomstolen 400 euro eller, om ärendet till sin natur och omfattning är särskilt krävande, 1 000 euro.

Avvikelse från maximibeloppet kräver därmed särskilda skäl. I detta fall hade muntlig förhandling förrättats i högsta förvaltningsdomstolen. Ärendet hade även i övrig av rättsbiträdet krävt en exceptionell arbetsmängd samt flera möten med ändringssökanden. Med beaktande av dessa omständigheter skulle inte heller arvodet på 1 000 euro för ärende som till sin natur och omfattning är särskilt krävande, som avses i 7 a § 1 mom. i arvodesförordningen, ha varit skäligt i det ifrågavarande fallet. Det förelåg därmed särskilda skäl att avvika från maximibeloppet enligt arvodesförordningen. Arvodet skulle enligt 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § 1 mom. i arvodesförordningen emellertid även i detta fall fastställas som ett fast arvode.

På dessa grunder betalades av statens medel i arvode ett skäligt belopp på 2 000 euro samt tolkningskostnaderna, varvid yrkandet i övrigt avslogs.

Rättshjälpslagen 17 a §

Statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp 7 a § 1 mom. (816/2018)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Kari Tornikoski och Taina Pyysaari. Föredragande Jenny Rebold.