KHO 2.6.2017/2620 — Förvaltningstvistemål

Ett barn hade varit brådskande placerat under cirka fem månaders tid. Under denna tid hade barnet ofta besökt sina morföräldrar, som även var barnets vårdnadshavare. Efter att den brådskande placeringen hade avslutats, hade den ena av morföräldrarna yrkat att kommunen skulle ersätta de kostnader som morföräldrarna haft för barnets besök hos dem. Ersättning yrkades för uppehälle under 32 dagar samt för resekostnader som morföräldrarna haft för att transportera barnet. Kommunens tjänsteinnehavare avslog ersättningsyrkandet och kommunens grundtrygghetsnämnd morförälderns begäran om omprövning av tjänsteinnehavarens beslut. Förvaltningsdomstolen avslog morförälderns besvär.

Ersättningsyrkandet hänförde sig till bestämmelsen i 54 § 1 och 2 mom. i barnskyddslagen, där det bestäms om hur barnet ska tillförsäkras mänskliga relationer och hur sådana relationer ska stödjas. Ett med stöd av nämnda paragraf fattat beslut hade inte i barnskyddslagens 90 § 1 mom. nämnts bland de beslut som kunde överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. I barnskyddslagen fanns inte heller bestämmelser om att ett sådant ersättningsyrkande som detta med stöd av nämnda lag skulle behandlas som ett förvaltningstvistemål. Beslutet nämndes inte heller i 92 § 1 mom. i barnskyddslagen bland de beslut i vilket ändring kunde sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ärendet enligt 69 § i förvaltningsprocesslagen borde ha behandlats som ett förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen och inte som besvär över grundtrygghetsnämndens beslut att avslå morförälderns begäran om omprövning. Omröstning 6 — 1.

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Niilo Jääskinen, Matti Halén, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Anne Nenonen och Maarit Lindroos. Föredragande Mika Paavilainen.

Lapsi oli ollut kiireellisesti sijoitettuna noin viiden kuukauden ajan. Tuona aikana lapsi oli usein vieraillut huoltajina olevien isovanhempiensa luona. Kiireellisen sijoituksen päätyttyä toinen isovanhemmista teki korvausvaatimuksen, jossa kuntaa vaadittiin korvaamaan vierailuista isovanhemmille aiheutuneet lapsen ylläpitokustannukset 32 päivän ajalta sekä matkakustannukset lapsen kuljettamisesta. Viranhaltija hylkäsi korvaushakemuksen ja kunnan perusturvalautakunta tehdyn oikaisuvaatimuksen. Hallinto-oikeus hylkäsi isovanhemman valituksen.

Korvausvaatimus liittyi lastensuojelulain 54 §:n 1 ja 2 momenttiin, joissa säädettiin sijaishuollossa olevan lapsen ihmissuhteiden turvaamisesta ja tukemisesta. Lastensuojelulain edellä mainitun pykälän nojalla tehtävää päätöstä ei ollut mainittu lastensuojelulain 90 §:n 1 momentissa sellaisena päätöksenä, johon voitiin hakea muutosta valittamalla hallinto-oikeuteen. Lastensuojelulaissa ei ollut myöskään säädetty, että tällainen korvausvaatimus käsiteltäisiin mainitun lain nojalla hallintoriitana. Tällaista päätöstä ei ollut myöskään mainittu lastensuojelulain 92 §:n 1 momentissa päätöksenä, josta voitiin valittamalla hakea muutosta korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Korkein hallinto-oikeus katsoi, että korvausvaatimus oli tullut hallinto-oikeudessa käsitellä hallintoriita-asiana hallintolainkäyttölain 69 §:n nojalla eikä valituksena oikaisuvaatimuksen hylkäävästä päätöksestä. Äänestys 6-1.

Lastensuojelulaki 54 § 1 ja 2 momentti, 90 § 1 ja 3 momentti , 92 § 1 ja 3 momentti

Hallintolainkäyttölaki 69 § 1 momentti

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Matti Halén, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Anne Nenonen ja Maarit Lindroos. Asian esittelijä Mika Paavilainen.