KHO 27.6.2016/2877 — Pysäköintivirhemaksua koskeva valitus, päätös on ruotsinkielinen
Besvär som gäller felparkeringsavgift A Vasa förvaltningsdomstol 29.8.2014 nr 14/0290/1 har med sitt beslut 19.9.2013 avslagit A:s begäran om omprövning av en felparkeringsavgift, som A hade fått 21.5.2013 på grund av att A inte hade haft parkeringsskiva i enlighet med vägtrafiklagstiftningen. Eftersom A:s besvär inte har kommit till förvaltningsdomstolen inom den utsatta tiden, har förvaltningsdomstolen...
4 min de lecture · 747 mots
Besvär som gäller felparkeringsavgift
A
Vasa förvaltningsdomstol 29.8.2014 nr 14/0290/1
har med sitt beslut 19.9.2013 avslagit A:s begäran om omprövning av en felparkeringsavgift, som A hade fått 21.5.2013 på grund av att A inte hade haft parkeringsskiva i enlighet med vägtrafiklagstiftningen.
Eftersom A:s besvär inte har kommit till förvaltningsdomstolen inom den utsatta tiden, har förvaltningsdomstolen prövat yrkandet som grundbesvär enligt 9 § 1 mom. i lagen om verkställighet av skatter och avgifter.
Förvaltningsdomstolen har avslagit A:s besvär.
Förvaltningsdomstolen har motiverat sitt beslut enligt följande:
Enligt 1 § 1 mom. i trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva skall en parkeringsskiva ha ett främre lock och en bakomliggande vridbar skiva, vilken syns genom en öppning i locket. Utformningen och färgen på locket och skivan skall motsvara de schematiska bilder som ingår i nämnda beslut.
Enligt 4 § i samma beslut får i bilar som har registrerats utomlands användas sådana parkeringsskivor som har godkänts i någon annan stat och som till sin utformning motsvarar den finländska skivan.
Enligt handlingarna har fordonet X varit parkerat 21.5.2013 klockan 13.15 vid Halpa Hallis parkområden, egentligen i Halpa-Hallis parkeringsområde, där parkering enligt vägmärket har varit tillåten med användande av parkeringsskiva. Som parkeringsskiva har A använt en italiensk parkeringsskiva, fastän bilen hade registrerats i Finland. Trafikministeriet har fastställt parkeringsskivans utformning. Parkeringsskivan uppfyller inte trafikministeriets bestämmelser om parkeringsskivans utformning. På basen av utredningen i ärendet kan konstateras att ett parkeringsfel har inträffat.
Felparkeringen har inte varit obetydlig och kan inte anses ha berott på en ursäktlig ouppmärksamhet eller tanklöshet. Bestämmandet av påföljden är inte heller av någon annan orsak uppenbart oskäligt.
Vägtrafiklagen 28 a § 3 mom och 105 §
Lagen om parkeringsövervakning 1 § 1 mom, 5 § och 6 §
Trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva 1 § och 4 §
Lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) 9 §
har anhållit om besvärstillstånd och i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens och parkeringsövervakarens beslut upphävs.
Som motivering har A yrkat att A har varit bosatt i Italien i 50 år och de senaste 10 åren bott i en liten stad, där A aldrig har behövt parkeringsskiva, fastän skivan hade funnits i bilen. Då A bytte registerplåtar på sin bil borde man ha sett till att ge A en indikation om vilka regler som gäller i Finland.
har i sitt utlåtande ansett att det i överklagandet inte har framkommit något sådant nytt vilket skulle ge anledning att ändra förvaltningsdomstolens beslut.
har gett genmäle.
Högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd och upphäver förvaltningsdomstolens samt parkeringsövervakarens beslut.
Enligt 1 § 1 mom.1 punkten i lag om parkeringsövervakning är felparkering, för vilken felparkeringsavgift får påföras, ett förfarande som strider mot en bestämmelse i vägtrafiklagen (267/1981) eller bestämmelser eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den om parkering eller stannande av fordon eller användning av parkeringsskiva.
Om felparkeringen är obetydlig, kan enligt 5 § i samma lag en muntlig eller skriftlig anmärkning ges för överträdelsen.
Enligt 6 § i samma lag behöver en påföljd inte bestämmas om felparkeringen uppenbarligen har berott på en ursäktlig ouppmärksamhet eller tanklöshet eller om bestämmandet av påföljden av någon annan orsak är uppenbart oskäligt.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar liksom Vasa förvaltningsdomstol att ett parkeringsfel har inträffat. Felparkeringen kan ändå betraktas som obetydlig, därför att den parkeringsskiva som använts med undantag för texten är likadan som den finska och ankomsttiden har varit synlig på den. Högsta förvaltningsdomstolen har också beaktat att trafikministeriets beslut om användning av parkeringsskiva (924/1990) har upphävts och att kommunikationsministeriets nya beslut om parkeringsskiva och om skyldigheten att använda den (1319/2015) inte ställer så strikta krav som tidigare på parkeringsskivans utformning. Därför finner högsta förvaltningsdomstolen det rätt att upphäva Vasa förvaltningsdomstols och parkeringsövervakarens i Vasa stad beslut.
Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Irma Telivuo, Hannele Ranta-Lassila, Mikko Pikkujämsä, Antti Pekkala. Föredragande Kari Nieminen.
Ärende
Ändringssökande
Beslut som överklagas
Ärendets tidigare handläggning
Parkeringsövervakaren i Vasa stad
Förvaltningsdomstolens avgörande
Processuellt avgörande
Avgörande i huvudsaken
Tillämpade lagrum
Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Jaakko Kellosalo, Pertti Raikio och Jorma Niemitalo. Föredragande Tarja Mustonen.
Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Annat beslut 2877/2016
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...