KHO 29.6.2018/3210 — Väg för sökande av ändring

Ärendet gällde sökande av ändring i ett beslut som rektorn i egenskap av kommunal tjänsteinnehavare hade fattat med stöd av 19 § i lagen grundläggande utbildning, med vilket ändringssökandens rätt att få följa undervisningen hade begränsats. Ändringssökanden hade sökt ändring i beslutet först genom att begära omprövning hos kommunens bildningsnämnd och sedan genom att anföra besvär över bildningsnämndens beslut hos förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen hade först att avgöra om bestämmelsen i 42 e § i lagen om grundläggande utbildning, med vilken rätten att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen hade begränsats med systemet för besvärstillstånd, ska tillämpas i ärendet. Enligt denna bestämmelse som trätt i kraft 1.1.2016 får beslut av förvaltningsdomstolen, om inte något annat föreskrivs i den nämnda lagen, överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det i lagen om grundläggande utbildning inte särskilt föreskrivs om sökande av ändring i beslut som undervisningsanordnaren fattat med stöd av 19 § i lagen om grundläggande utbildning. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att i beslut som utbildningsanordnaren fattat med stöd av 19 § i lagen om grundläggande utbildning söker man ändring beroende på utbildningsanordnarens karaktär enligt de allmänna bestämmelserna om sökande av ändring antingen genom kommunalbesvär enligt kommunallagen eller förvaltningsbesvär enligt förvaltningsprocesslagen. I det ifrågavarande ärendet hade det därmed sökts ändring enligt kommunallagen först genom att begära omprövning hos nämnden och sedan genom kommunalbesvär hos förvaltningsdomstolen.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att 42 e § i lagen om grundläggande utbildning ska tillämpas vid sökande av ändring i förvaltningsdomstolens beslut som gäller beslut av utbildningsanordnaren som avses i 19 § i lagen om grundläggande utbildning. Vid bedömningen av tillämpligheten av 42 e § i lagen om grundläggande utbildning var det inte av betydelse om ändring i beslutet söks enligt de allmänna bestämmelserna gällande sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen som kommunalbesvär eller förvaltningsbesvär.

Lagen om grundläggande utbildning 19 § och 42 e §

Se även HFD 2013:159

Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto och Maarit Lindroos. Föredragande Riitta Kreula.

Asiassa oli kysymys muutoksenhausta rehtorin kunnallisena viranhaltijana perusopetuslain 19 §:n nojalla tekemään päätökseen, jolla oli rajoitettu muutoksenhakijan oikeutta päästä seuraamaan opetusta. Muutoksenhakija oli hakenut päätökseen muutosta ensin kunnan sivistyslautakunnalle tekemällään oikaisuvaatimuksella ja sitten valittamalla sivistyslautakunnan päätöksestä hallinto-oikeuteen. Korkeimman hallinto-oikeuden oli ensin ratkaistava, sovelletaanko asiaan perusopetuslain 42 e §:n säännöstä, jolla muutoksenhakua korkeimpaan hallinto-oikeuteen oli rajoitettu valituslupajärjestelmällä. Tuon 1.1.2016 voimaan tulleen säännöksen mukaan, jollei mainitussa laissa toisin säädetä, hallinto-oikeuden päätökseen saa hakea muutosta valittamalla vain, jos korkein hallinto-oikeus myöntää valitusluvan.

Korkein hallinto-oikeus totesi, että perusopetuslaissa ei ole erikseen säädetty muutoksenhausta opetuksen järjestäjän perusopetuslain 19 §:n nojalla tekemiin päätöksiin. Korkein hallinto-oikeus totesi edelleen, että opetuksen järjestäjän perusopetuslain 19 §:n nojalla tekemään päätökseen haetaan muutosta opetuksen järjestäjän luonteen perusteella yleisten muutoksenhakua koskevien säännösten mukaan joko kunnallisvalituksella kuntalain mukaisesti tai hallintovalituksella hallintolainkäyttölain mukaisesti. Esillä olevassa asiassa muutosta oli siten haettu kuntalain mukaisesti ensin oikaisuvaatimuksella lautakunnalta ja sitten kunnallisvalituksella hallinto-oikeudelta.

Korkein hallinto-oikeus katsoi, että perusopetuslain 42 e §:n säännös tulee sovellettavaksi haettaessa muutosta hallinto-oikeuden päätökseen, joka koskee opetuksen järjestäjän perusopetuslain 19 §:n nojalla tekemää päätöstä. Perusopetuslain 42 e §:n soveltuvuutta arvioitaessa merkitystä ei ollut sillä, haetaanko päätökseen yleisten muutoksenhakua koskevien säännösten mukaan muutosta hallinto-oikeudelta kunnallisvalituksella vai hallintovalituksella.

Perusopetuslaki 19 § ja 42 e §

Ks. myös KHO 2013:159

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto ja Maarit Lindroos. Asian esittelijä Riitta Kreula.