KHO 3.10.2018/4481 — Lapsen ja nuoren oikeus jälkihuoltoon
Asiassa oli kysymys lastensuojelulain 75 §:ssä tarkoitetun jälkihuolto-oikeuden alkamisajankohdasta tilanteessa, jossa huostaanotettuna ja kodin ulkopuolisessa sijaishuollossa ollut lapsi oli ennen huostassapidon lopettamista ollut mainitun lain 49 §:n 3 momentin mukaisesti väliaikaisesti sijoitettuna kotiin vanhempiensa hoidettavaksi ja kasvatettavaksi. Korkein hallinto-oikeus totesi, että huostassapidon aikana sosiaalihuollosta vastaava kunnan toimielin päättää viime kädessä lapsen huollon ja hoidon sisällöstä...
2 min de lecture · 341 mots
Asiassa oli kysymys lastensuojelulain 75 §:ssä tarkoitetun jälkihuolto-oikeuden alkamisajankohdasta tilanteessa, jossa huostaanotettuna ja kodin ulkopuolisessa sijaishuollossa ollut lapsi oli ennen huostassapidon lopettamista ollut mainitun lain 49 §:n 3 momentin mukaisesti väliaikaisesti sijoitettuna kotiin vanhempiensa hoidettavaksi ja kasvatettavaksi.
Korkein hallinto-oikeus totesi, että huostassapidon aikana sosiaalihuollosta vastaava kunnan toimielin päättää viime kädessä lapsen huollon ja hoidon sisällöstä myös lastensuojelulain 49 §:n 3 momentissa tarkoitetussa tilanteessa. Lapsi on siten sijaishuollossa myös sinä aikana, jolloin hän on huostaanotettuna sijoitettuna kotiin mainitun säännöksen mukaisesti. Tähän nähden lapsen oikeus jälkihuoltoon alkoi huostassapidon päättymisajankohdasta eikä siitä ajankohdasta, jolloin lastensuojelulain 49 §:n 3 momentin mukainen väliaikainen sijoitus kotiin alkoi.
Lastensuojelulaki 40 §, 45 § 1 momentti, 49 §, 75 § ja 76 §
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Eija Siitari, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto ja Maarit Lindroos. Asian esittelijä Katariina Flinkman.
Frågan gällde när rätten till eftervård som avses i 75 § i barnskyddslagen börjar i en situation där det omhändertagna och i vård utom hemmet placerade barnet hade varit tillfälligt placerad i sina föräldrars vård och fostran enligt den nämnda lagens 49 § 3 mom. före omhändertagandet avslutats.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att under tiden för omhändertagandet beslutar kommunens organ som ansvarar för socialvården i sista hand om vårdanden om barnet och vårdens innehåll även i en situation som avses i 49 § 3 mom. i barnskyddslagen. Barnet är därmed placerat i vård utom hemmet även under den tid då han eller hon är omhändertagen och placerad i hemmet enligt den nämnda bestämmelsen. Med beaktande av detta började rätten till eftervård från det att omhändertagandet avslutats och inte från den tidpunkt då den tillfälliga placeringen i hemmet enligt 49 § 3 mom. i barnskyddslagen börjat.
Barnskyddslagen 40 §, 45 § 1 mom., 49 §, 75 § och 76 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto och Maarit Lindroos. Föredragande Katariina Flinkman.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...