KHO 30.8.2018/3954 — Utlänningsärende

En ogift irakisk sunnikvinna sökte asyl tillsammans med sin mamma och sin syster för att hennes livsstil, attityd och tänkesätt avvek från de konservativa muslimska eller annars traditionella normer och seder gällande kvinnor som var gällande på hennes hemort Bagdad och annorstädes i Irak. Ändringssökandens klädstil och hennes yttre iakttog inte det traditionella irakiska sättet för kvinnor att klä sig. Migrationsverket hade i sitt beslut som faktum godkänt ändringssökandens berättelse om den sprängladdning som kastats in i hennes och hennes familjs hem och de hotbrev som skickats dit samt deras tidigare upplevelser av hot. Migrationsverket hade också godkänt att de personer som hade hotat ändringssökanden kunde höra till den på hennes hemort kända shiamilitian. Migrationsverket hade inte godkänt att ändringssökanden i sitt hemland skulle utsättas för fara eftersom verket ansåg att ändringssökanden genom att avstå från sin klädstil kunde undvika hoten som riktades mot henne.

I Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut hänvisades till landinformation som måste anses aktuell. Enligt informationen kan en kvinnas livsstil eller sätt som bland annat genom utbildning eller en självständig arbetskarriär avvek från de allmänna konservativa muslimska eller annars traditionella normerna och sederna som var gällande i Bagdad eller annorstädes i Irak, utgöra en grund för internationellt skydd. En klädstil eller klädesplagg som synligt går att tolka som liberala eller västerländska är ägnade att avslöja ett beteende, tankesätt eller en livsstil som avviker från rådande normer, trots att varken klädstil eller enskilda plagg ensamt kan utgöra en tillräcklig grund för internationellt skydd. Det kan då bli fråga om asyl enligt 87 § 1 mom. i utlänningslagen på grund av beroende på situationen religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, eller kumulativt en kombination av dessa.

Ändringssökandens svar i asylintervjun kunde anses tyda på att hon och hennes familj hade en övertygelse och livsåskådning som avvek från den traditionella muslimska livsåskådningen och från övriga muslimska traditionella normer och traditioner gällande kvinnor, och som var en så stor del av hennes identitet att hon inte kunde förutsättas att avstå från dem.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de hot som riktats mot ändringssökanden som helhet var ett i art. 4.4 i EU:s skyddsgrundsdirektiv avsett allvarligt hot riktat mot ändringssökanden. Det gick inte att i tillräckligt hög grad utesluta att inte shiamilitian som redan tidigare hotat familjen, också i fortsättningen skulle fästa sin uppmärksamhet på kvinnan då hon vid en återkomst till hemtrakten skulle fortsätta att leva i enlighet med sin identitet. På dessa grunder och med beaktande även av ändringssökandens kön och personliga omständigheter kunde hon anses ha en välgrundad fruktan att i sin hemtrakt bli utsatt för förföljelse på grund av sitt kön samt sitt beteende och sin livsstil som kunde beskrivas som ställningstaganden i religiöst och samhälleligt hänseende. Med hänvisning till aktuell landinformation kan man anse att kvinnor som tänker och klär sig på samma sätt som ändringssökanden i hennes hemland utgör en enhetlig grupp som kan riskera förföljelse.

Migrationsverket kunde därför inte enbart på de grunder med hänvisning till klädseln beslutet hade motiverats med, avslå ändringssökandens ansökan om internationellt skydd. På dessa grunder och för att den shiamilitia som hotat ändringssökanden var en i utlänningslagen avsedd aktör som idkar förföljelse och mot vilken ändringssökanden i egenskap av sunnikvinna inte kunde erhålla i utlänningslagen avsett effektivt och bestående skydd, och för att ändringssökanden inte kunde förutsättas ty sig till intern flykt, skulle Migrationsverkets och förvaltningsdomstolens beslut upphävas och återförvisas till Migrationsverket för beviljande av asyl.

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 87 a § 1 mom., 87 b § 1 mom., 2 mom. 2 och 4 punkten, 3 mom. och 5 mom., 88 c § 3 punkten och 88 d §

Direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet) art. 4.4

Ärendet har avgjorts av justitieråden Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Anne Nenonen och Kirsti Kurki-Suonio. Föredragande Antti Jukarainen.

$a9

Maahanmuuttoviraston ja hallinto-oikeuden päätöksissä oli esitetty ajantasaisena pidettävä maatieto, jonka mukaan Bagdadissa ja muualla Irakissa käytössä yleisesti olevista konservatiivisista islamilaisista tai muutoin perinteisistä normeista ja tavoista poikkeava naisten käyttäytyminen ja elämäntapa, johon kuuluvat koulutus ja itsenäinen työura, voi aiheuttaa tarpeen kansainväliselle suojelulle. Esimerkiksi helposti havaittava liberaaliksi tai länsimaiseksi luonnehdittava pukeutuminen tai vaatetus on omiaan paljastamaan tällaiset vallitsevista normeista poikkeavat käyttäytymis-, ajattelu- ja elämäntavat, vaikka pukeutumistapaa tai tietynlaista vaatetusta ei voidakaan yksinomaan pitää riittävänä perusteena kansainvälisen suojelun tarpeelle. Kyseeseen voi tällöin tulla ulkomaalaislain 87 §:n 1 momentissa säädetyn turvapaikan myöntäminen tilanteesta riippuen uskonnon, yhteiskunnalliseen ryhmään kuulumisen tai poliittisen mielipiteen johdosta tai kumulatiivisesti näiden yhdistelmänä.

Valittajan turvapaikkapuhuttelussa esittämien vastausten voitiin katsoa ilmentävän hänessä ja hänen perheessään sellaista vakaumusta ja elämänkatsomusta, joka poikkesi perinteisestä islamilaisesta elämänkatsomuksesta ja muista naisia koskevista perinteisistä normeista sekä tavoista ja joka oli muodostunut niin olennaiseksi osaksi valittajan identiteettiä, ettei hänen voitu edellyttää luopuvan siitä.

Korkein hallinto-oikeus piti valittajaan kohdistuneita uhkailuja kokonaisuutena uudelleenlaaditun määritelmädirektiivin 4 artiklan 4 kohdan mukaisena valittajaan kohdistuneena vakavana uhkailuna. Asiassa ei voitu riittävällä tavalla varmistua siitä, ettei valittaja kotialueelleen palatessaan ja identiteettinsä mukaisesti eläessään edelleen kiinnittäisi perhettä jo uhanneen shiiamilitian huomiota. Tämän vuoksi ja kun otettiin huomioon myös valittajan sukupuoli ja muut henkilökohtaiset ominaisuudet, hänellä oli perustellusti aihetta pelätä joutuvansa kotialueellaan vainotuksi sukupuolensa sekä uskonnollisesti ja yhteiskunnallisesti kantaa ottavaksi mielipiteeksi luonnehdittavien käyttäytymis- ja elämäntapojensa vuoksi. Ajantasaisena pidettävään maatietoon viitaten voidaan katsoa, että valittajan tavoin ajattelevat ja pukeutuvat naiset valittajan kotimaassa ovat nähtävissä yhtenäisenä ryhmänä, johon voi liittyä vainon uhka.

Näin ollen Maahanmuuttovirasto ei ollut voinut esittämillään pelkästään pukeutumiseen liittyvillä perusteilla hylätä valittajan kansainvälistä suojelua koskevaa hakemusta. Tämän vuoksi ja kun valittajaa uhannut shiiamilitia oli ulkomaalaislaissa tarkoitettu vainoa harjoittava toimija, jota vastaan valittajalla ei ollut sunnimuslimina ja naisena mahdollisuutta saada ulkomaalaislaissa tarkoitettua tehokasta ja luonteeltaan pysyvää suojelua, eikä hänen voitu edellyttää turvautuvan myöskään sisäiseen pakoon, Maahanmuuttoviraston ja hallinto-oikeuden päätökset oli kumottava ja asia oli palautettava Maahanmuuttovirastolle turvapaikan myöntämiseksi.

Ulkomaalaislaki 87 § 1 momentti, 87 a § 1 momentti, 87 b § 1 momentti, 2 momentti 2 ja 4 kohta, 3 momentti ja 5 momentti, 88 c § 3 kohta ja 88 d §

Direktiivi 2011/95/EU vaatimuksista kolmansien maiden kansalaisten ja kansalaisuudettomien henkilöiden määrittelemiseksi kansainvälistä suojelua saaviksi henkilöiksi, pakolaisten ja henkilöiden, jotka voivat saada toissijaista suojelua, yhdenmukaiselle asemalle sekä myönnetyn suojelun sisällölle (uudelleenlaadittu määritelmädirektiivi) 4 artikla 4 kohta

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen, Anne Nenonen ja Kirsti Kurki-Suonio. Asian esittelijä Antti Jukarainen.