KHO 4.1.2018/3 — Maankäyttö ja rakentaminen

Asunto-osakeyhtiölle oli myönnetty rakennuslupa yhtiön omistaman rakennuksen 1. kerroksessa sijaitsevan varastotilan kantavaan väliseinään tehtävälle aukolle. Kysymyksessä olevalla muutostyöllä ei asiassa esitetyn selvityksen perusteella ollut vaikutusta rakennuksen rakenteelliseen turvallisuuteen. Muutostyön ei katsottu vaikuttavan maankäyttö- ja rakennuslain 192 §:n 1 momentin 3 kohdassa tarkoitetulla tavalla välittömästi varastotilan vieressä ja yläpuolella sijaitsevan asuinhuoneiston osakkeenomistajan ja asukkaan A tai mainitun huoneiston asukkaan B oikeuteen, velvollisuuteen tai etuun. Muutoksenhakijoina olleilla A:lla ja B:llä ei siten ollut asiassa valitusoikeutta.

Maankäyttö- ja rakennuslain 192 §:n 1 momentin 3 kohtaan perustuva valitusoikeus määräytyi yksinomaan rakennuslupapäätöksen vaikutusten perusteella. Valitusoikeuden arvioinnin kannalta ei siten ollut merkitystä sillä seikalla, että A oli pannut vireille yleisessä tuomioistuimessa kanteen asunto-osakeyhtiötä vastaan rakennusluvan hakemiseen liittyvän asunto-osakeyhtiön päätöksentekomenettelyn lainmukaisuutta koskien. Myöskään lainvoimaa vailla olleella käräjäoikeuden tuomiolla, jolla A oli valtuutettu edustamaan asunto-osakeyhtiötä kysymyksessä olevaa rakennuslupaa koskevassa oikaisuvaatimusasiassa rakennusvalvontavirastossa sekä hallinto-oikeudessa, ei ollut valitusoikeuden arvioinnin kannalta merkitystä.

Maankäyttö- ja rakennuslaki 125 § 3 momentti ja 192 § 1 momentti

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski ja Jaakko Autio. Asian esittelijä Petri Hellstén.

Ett bostadsaktiebolag hade beviljats bygglov för att få göra en öppning i en bärande mellanvägg i ett lagerutrymme som var beläget i första våningen i bolagets hus. Enligt vad som utretts i ärendet hade ombyggnadsarbetet ingen inverkan på byggnadens säkerhet som byggnadskonstruktion. A, som var ägare till den aktielägenhet som låg omedelbart bredvid och ovanför lagerutrymmet och som även bodde i lägenheten, och B, som bodde i lägenheten, ansågs inte ha rätt att anföra besvär över bygglovsbeslutet, eftersom ändringsarbetet inte ansågs ha en sådan direkt inverkan på deras rätt, skyldighet och fördel som avses i 192 § 1 mom. 3 punkten i markanvändnings- och bygglagen.

Rätten att söka ändring med stöd av 192 § 1 mom. 3 punkten i markanvändnings- och bygglagen avgörs enbart med utgångspunkt i de verkningar som bygglovsbeslutet har för den som vill söka ändring. Vid bedömningen av rätten att söka ändring hade det således inte betydelse att A i allmän domstol hade väckt talan mot bostadsaktiebolaget och i denna talan yrkat att domstolen skulle pröva om aktiebolagets beslutsförfarande varit lagligt när bolaget beslutat ansöka om bygglovet. Likaså saknade det betydelse för bedömningen av besvärsrätten att A genom en dom av tingsrätten som inte ännu vunnit laga kraft hade befullmäktigats att hos byggnadstillsynsverket företräda bostadsaktiebolaget vid begäran om omprövning av bygglovsbeslutet samt att även företräda bostadsaktiebolaget vid behandlingen av ärendet i förvaltningsdomstolen.

Markanvändnings- och bygglagen 125 § 3 mom. och 192 § 1 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio. Föredragande Petri Hellstén.