KHO 7.11.2016/4653 — Utlänningsärende
En tolkning som innebar att stadgandena om fast arvode inte skulle tillämpas då det i domstolen inte var frågan om internationellt skydd fick stöd av att det fasta arvodet enligt 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen omfattar även andra uppehållstillståndsärenden som domstolen ska avgöra i samband med ärendet. Då besvären hade begränsats att gälla...
3 min de lecture · 609 mots
En tolkning som innebar att stadgandena om fast arvode inte skulle tillämpas då det i domstolen inte var frågan om internationellt skydd fick stöd av att det fasta arvodet enligt 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen omfattar även andra uppehållstillståndsärenden som domstolen ska avgöra i samband med ärendet. Då besvären hade begränsats att gälla endast annat uppehållstillstånd kunde arvodet bestämmas till ett mindre belopp än det fasta arvodet i enlighet med tidsåtgången för behövliga åtgärder. Dessutom var stadgandena om fast arvode undantag till huvudreglerna i 17 § i rättshjälpslagen och 2 § i arvodesförordningen, vilket innebar att de skulle tolkas restriktivt.
Då internationellt skydd inte begärts i domstolen utgjorde ändringsansökan endast gällande uppehållstillstånd inte ett sådant i 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen avsett annat uppehållstillståndsärende som domstolen ska avgöra i samband med ärendet.
På ovan nämnda grunder skulle 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § i arvodesförordningen inte tillämpas på ett i domstolen anhängigt ärende som inte gällde internationellt skydd utan enbart uppehållstillstånd på annan grund, trots att Migrationsverkets beslut hade gällt också internationellt skydd. I dessa fall skulle arvodet bestämmas enligt 17 § i rättshjälpslagen och 2 § i arvodesförordningen.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att då ett skäligt arvode fastställs i ett ärende som tidigare har gällt internationellt skydd men där ändringsansökan har begränsats till att gälla endast annat uppehållstillstånd kunde, förutom ärendets natur och omfattning, även det fasta arvodets belopp som hade tillämpats ifall ändringsansökan hade gällt ett beslut av Migrationsverket eller förvaltningsdomstolen gällande internationellt skydd som helhet, beaktas.
Rättshjälpslagen 17 § 1 mom. och 17 a §
Statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp 2 § 1 mom. och 7 a §
Se även HFD 20.10.2016 L 4390
Ärendet har avgjorts av president Vihervuori samt justitieråden Sakari Vanhala, Janne Aer, Mikko Puumalainen och Tuomas Kuokkanen. Föredragande Katja Tertsonen.
Tulkintaa, jonka mukaan asiakohtaisia palkkioita koskevia säännöksiä ei ollut sovellettava, kun tuomioistuimessa ei ollut kysymys kansainvälisestä suojelusta, puolsi myös se, että palkkioasetuksen 7 a §:n 4 momentin mukaan asiakohtainen palkkio kattoi myös samassa yhteydessä tuomioistuimessa ratkaistavana olevan muun oleskelulupa-asian. Kun muutoksenhaku oli rajattu koskemaan pelkästään muuta oleskelulupaa, palkkio oli voitava määrätä myös asiakohtaista palkkiota pienempänä tarpeellisiin toimenpiteisiin käytetyn ajan perusteella. Lisäksi säännökset asiakohtaisesta palkkiosta olivat poikkeuksia oikeusapulain 17 §:stä ja palkkioasetuksen 2 §:stä ilmenevästä pääsäännöstä, joten niitä oli sovellettava suppeasti.
Kun tuomioistuimessa ei ollut vaadittu kansainvälistä suojelua, pelkästään muuta oleskelulupaa koskeva muutoksenhaku ei ollut myöskään palkkioasetuksen 7 a §:n 4 momentissa tarkoitettu samassa yhteydessä tuomioistuimessa ratkaistavana oleva muu oleskelulupa-asia.
Edellä selostetuilla perusteilla tuomioistuimessa vireillä olevaan asiaan ei ollut sovellettava asiakohtaista palkkiota koskevia oikeusapulain 17 a §:ää ja palkkioasetuksen 7 a §:ää, jos tuomioistuimessa vireillä olevassa asiassa ei ollut kysymys kansainvälisestä suojelusta vaan pelkästään muun oleskeluluvan myöntämisestä, vaikka Maahanmuuttoviraston päätös olisi koskenut myös kansainvälistä suojelua. Näissä asioissa palkkio oli vahvistettava oikeusapulain 17 §:n ja palkkioasetuksen 2 §:n mukaisesti.
Korkein hallinto-oikeus totesi vielä, että vahvistettaessa avustajalle kohtuullista palkkiota asiassa, jossa on aikaisemmin ollut kysymys kansainvälisestä suojelusta mutta jossa muutoksenhaku on rajattu koskemaan pelkästään muuta oleskelulupaa, voitiin ottaa huomioon asian laatu ja laajuus ja myös asiakohtaisen palkkion taso, jota olisi tullut soveltaa, jos muutoksenhaku olisi koskenut kansainvälistä suojelua koskevaa Maahanmuuttoviraston tai hallinto-oikeuden päätöstä kokonaisuudessaan.
Oikeusapulaki 17 § 1 momentti ja 17 a §
Valtioneuvoston asetus oikeusavun palkkioperusteista 2 § 1 momentti ja 7 a §
Ks. myös KHO 20.10.2016 T 4390
Asian ovat ratkaisseet presidentti Pekka Vihervuori sekä oikeusneuvokset Sakari Vanhala, Janne Aer, Mikko Puumalainen ja Tuomas Kuokkanen. Asian esittelijä Katja Tertsonen.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...