KHO 7.11.2018/5169 — Utlänningsärende

Migrationsverket hade avslagit vietnamesiske medborgaren A:s ansökan om uppehållstillstånd på grund av familjeband. Migrationsverket hade ansett att sökandens försörjning inte var tryggad eftersom anknytningspersonen B:s försörjning baserade sig uteslutande på förmåner som samhället betalade, av vilka en del var socialskyddsförmåner som ersatte kostnader.

Förvaltningsdomstolen hade konstaterat att anknytningspersonen B:s inkomst till stor del bestod av föräldradagpenning, som inte är en i 39 § 1 mom. i utlänningslagen avsedd socialskyddsförmån som ersätter kostnader.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att föräldradagpenningar som grundar sig på arbetsinkomsterna är arbetsbaserade socialförmåner som därmed inte är med utkomststöd jämförbara förmåner. Socialförmånerna som hänför sig till föräldraskap är emellertid tillfälliga, vilket skulle beaktas vid bedömningen av huruvida försörjningen kunde anses tryggad.

Betalningen av föräldradagpenning hade föregåtts av B:s arbetslöshet som hade varat i ca åtta månader och det var inte möjligt att bedöma B:s förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. Med hänvisning till detta konstaterade högsta förvaltningsdomstolen att nivån på de förmåner som anknytningspersonen B erhöll var tillfällig och att A:s försörjning inte utgående ifrån den kunde anses tryggad så att A inte kunde antas bli beroende av utkomststöd i Finland.

Utlänningslagen 39 § 1 och 2 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen och Taina Pyysaari. Föredragande Jenny Rebold.

Maahanmuuttovirasto oli hylännyt Vietnamin kansalaisen A:n perhesiteen perusteella tehdyn oleskelulupahakemuksen. Maahanmuuttovirasto oli katsonut, että hakijan toimeentulo ei ollut turvattu, koska perheenkokoaja B:n toimeentulo perustui täysin yhteiskunnan maksamiin etuuksiin, joista osa oli kustannuksia korvaavia etuuksia.

Hallinto-oikeus oli katsonut, että perheenkokoaja B:n tuloista suuri osa perustui vanhempainpäivärahaan, joka ei ollut ulkomaalaislain 39 §:n 2 momentissa tarkoitettu kustannuksia korvaava etuus.

Vanhempainpäivärahan maksamista oli edeltänyt B:n noin kahdeksan kuukautta kestänyt työttömyys, eikä B:n työllistymisen mahdollisuuksia voitu arvioida. Tähän nähden korkein hallinto-oikeus totesi, että perheenkokoaja B:n saamien etuuksien taso oli tilapäinen eikä sen perusteella A:n toimeentulo ollut turvattu siten, että A:n ei voitu olettaa joutuvan toimeentuloa turvaavan etuuden tarpeeseen Suomessa.

Ulkomaalaislaki 39 §:n 1 ja 2 momentti

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Anne E. Niemi, Janne Aer, Petri Helander, Tuomas Kuokkanen ja Taina Pyysaari. Asian esittelijä Jenny Rebold.