KHO:2016:110 — Nimi

Lapselle oli vanhempien toivomuksesta sukunimenä virheellisesti rekisteröity äidin kaksiosainen sukunimi, joka oli muodostettu siten, että äiti käytti entistä sukunimeään perheen yhteisen sukunimen edellä. Lapsen sukunimi oli nimilain vastaisena rekisteröity ilmeisen virheellisesti. Sukunimi olisi ollut korjattavissa ilman vanhempien suostumustakin. Kun maistraatti oli aloittanut korjaamismenettelyn yli viisi vuotta rekisteröinnin jälkeen, sukunimeä ei silti voitu muuttaa hallintolain 50 §:n nojalla asiavirheen korjaamisena. Äänestys 3 — 2.

Nimilaki 2 § 1‒4 momentti sekä 7 § 1 ja 3 momentti

Laki väestötietojärjestelmästä ja Väestörekisterikeskuksen varmennepalveluista 4 § 1 momentti, 13 § 1 momentti ja 21 §

Hallintolaki 50 § ja 52 § 1 momentti

Se­los­te on ko­ko­nai­suu­des­saan ruot­sin­kie­li­sel­lä pää­tös­si­vus­tol­la.

Åbo förvaltningsdomstol 5.9.2014 nr 14/0483/2

(härefter

) har med sitt beslut 16.10.2013, till den del det nu är fråga om, korrigerat F S-T:s släktnamn till T.

Magistraten har i motiveringarna till sitt beslut konstaterat, att F:s mor U S vid vigseln med F:s far R T 13.8.2005 förklarat att hon kommer att använda namnet S före makarnas gemensamma släktnamn T. Familjens gemensamma släktnamn har alltså från vigseln varit T. Hustruns släktnamn S-T kan endast hon personligen använda. I namnlagen förskrivs att om föräldrarna har ett gemensamt släktnamn vid barnets födelse, får barnet alltid föräldrarnas gemensamma släktnamn. Om den ena av föräldrarna personligen använder sitt tidigare släktnamn framför det gemensamma släktnamnet, kan barnet inte få också detta släktnamn. (—)

Enligt 2 § i namnlagen kan anmälan om barnets släktnamn göras, såsom föräldrarna har gjort, till den församling i evangelisk-lutherska kyrkan där barnet är medlem. Församlingen ska utreda att namnet är lagenligt. Vid anmälan om uppgifter om barn år 2007 har församlingen inte märkt, att barnets släktnamn inte varit möjligt enligt 2 § i namnlagen. Församlingen har felaktigt registrerat barnets släktnamn i befolkningsdatasystemet. Församlingen kan inte korrigera felet i befolkningsregistret, utan det bör göras av magistraten.

Magistraten har utöver 2 § i namnlagen hänvisat till 7 § i namnlagen, regeringens proposition RP 14/1998 rd och 13 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster.

har till den del det varit fråga om F S-T:s släktnamn godkänt U S-T:s och R T:s besvär över magistratens beslut.

Förvaltningsdomstolen har refererat innehållet i de tillämpade rättsnormerna och motiverat sitt beslut till denna del enligt följande:

Utredning i ärendet

R T och U S har gift sig den 13.8.2005. U S har förklarat sig använda namnet S före det gemensamma släktnamnet T.

R T och U S-T har tre gemensamma barn vilka har olika släktnamn. F:s släktnamn S-T registrerades av Västanfjärds församling. Föräldrarna hade önskat släktnamnet S-T även för E. I besvären har det bifogats en mailkorrespondens 11.‒12.4.2011 mellan R T och magistratens tjänsteinnehavare C. I mailet har C förklarat att endast släktnamnet T är möjligt för E enligt namnlagen och att även F:s efternamn bör rättas till. N S döptes 4.8.2013. Kimitoöns församlingssekreterare G hade vid registrering av namnet märkt att barnen i familjen S-T har olika efternamn. G har 29.8.2013 sänt en redogörelse till magistraten i Åboland. Magistraten har 13.9.2013 skickat föräldrarna ett hörbrev däri föräldrarna har skriftligen svarat 1.10.2013.

Rättslig bedömning

Familjens gemensamma släktnamn har från vigseln 13.8.2005 varit T. Hustruns det vill säga U:s släktnamn S-T är ett namn vilket endast hon kan använda personligen. T är det enda släktnamn som barnen i familjen T kan enligt namnlagen genom födelse få. Släktnamnen S-T och S är således inte lagenliga släktnamn för barnen.

Magistraterna och Befolkningsregistercentralen bär det huvudsakliga ansvaret för befolkningsdatasystemet. Även i det fall att församlingen har tillställt befolkningsdatasystemet uppgiften om namnet för registrering, har magistraten rätt att avgöra namnets lagenlighet vid registrering. (—)

(—) För F:s del är det nu inte fråga om registrering av namnet. F:s släktnamn S-T har i sin tid registrerats felaktigt. Magistraten har inte endast på basis av dess ansvar över uppgifterna i befolkningsdatasystemet rätt att ändra F:s släktnamn. Det att F:s släktnamn inte är lagenligt kan inte anses ha orsakats av föräldrar på det sätt som avses i förvaltningslagen. Eftersom förutsättningarna för rättelse av sakfel inte uppfylls, har magistraten inte kunnat rätta F:s släktnamn till T.

Rättsnormer som förvaltningsdomstolen tillämpat

Namnlagen 2 § och 7 §

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster 4 § 1 mom. och 21 § 1 mom.

Förvaltningslagen 50 §

har i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut upphävs till den del den har ansett att magistraten inte har kunnat korrigera F S-T:s släktnamn till T.

Magistraten har till stöd för sina yrkanden anfört bland annat följande:

$109

I ifrågavarande fall har Västanfjärds församling inte bett magistraten korrigera felet, trots att församlingen fått vetskap om felet på fellistan för år 2007. Magistraten har fått veta om och meddelat församlingen om felet i samband med familjens andra barns födelse år 2011, och därefter inväntat församlingens åtgärder i ärendet, bland annat hörande av föräldrarna i samband med korrigering av namnet.

Då familjens tredje barn föddes år 2013 och man fortfarande inte fått något förslag till korrigering av namnet för F, har magistraten i samband med korrigeringen av det tredje barnets namn också korrigerat F:s namn.

Barnens föräldrar har i samband med dopen för alla sina barn anmält namn som står i konflikt med namnlagen. Församlingen har felaktigt registrerat namnet S-T som släktnamn för F. Också för det andra barnet E har föräldrarna anmält samma släktnamn, men församlingen har inte godkänt det, utan E har fått namnet T, som är familjens gemensamma släktnamn. För det tredje barnet N har felaktigt registrerats namnet S. Församlingen har senare bett magistraten korrigera namnet, då man fått en felanmälan om saken. Sålunda har de namn som föräldrarna felaktigt anmält korrigerats till namn som står i enlighet med namnlagen, för E på initiativ av församlingen och för N och F på initiativ av magistraten.

har i sin gemensamma förklaring med anledning av besvären uppgett att de är nöjda med förvaltningsdomstolens avgörande i ärendet. De har anfört bland annat följande:

Magistraten har tidigare i sitt brev 16.10.2013 skrivit att den först år 2011 fått veta att familjens barn har olika släktnamn i befolkningsdatasystemet. Föräldrarna har aldrig hört att magistraten skulle ha utrett ärendet.

Att F:s släktnamn ändras kan inte godkännas, eftersom hon är det enda av barnen som vet vilket hennes släktnamn är. Det hade bort ändras redan år 2011 då hon var bara tre år gammal. Hon kan inte vara tvungen att ändra sitt släktnamn och därmed hela sin identitet vid sju års ålder på grund av ett fel registermyndigheten begått.

har i sitt genmäle upprepat sina yrkanden och tillagt bland annat följande:

Fellistorna sänds till den församling som har registrerat informationen i befolkningsdatasystemet, inte till magistraten. I detta fall har församlingen inte skött sin uppgift.

Genmälet har tillställts

för kännedom.

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat ärendet och avslår besvären. Ärendet slutar på det sätt som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens avgörande

Frågeställning

Det är i ärendet fråga om, huruvida magistraten med stöd av förvaltningslagen har kunnat korrigera U S-T:s och R T:s dotters, F:s släktnamn från S-T till T.

Tillämpliga rättsregler och förarbeten

Enligt 2 § 1 mom. i

får ett barn vid födelsen det släktnamn som föräldrarna har när barnet föds, om föräldrarna har gemensamt släktnamn.

Ett barns släktnamn ska enligt paragrafens 3 mom. anmälas till befolkningsdatasystemet inom två månader efter barnets födsel.

Anmälan om ett barns släktnamn sker enligt paragrafens 4 mom. till den magistrat inom vars verksamhetsområde barnet har sin hemkommun eller folkbokföringskommun. Anmälan kan också göras till den församling i den evangelisk-lutherska kyrkan eller i ortodoxa kyrkosamfundet där barnet är medlem. Församlingen skall utreda att namnet är lagenligt och utan dröjsmål tillställa befolkningsdatasystemet uppgiften om namnet för registrering.

Enligt 7 § 1 mom. i namnlagen kan de som ämnar ingå äktenskap gemensamt besluta att de skall anta ett gemensamt släktnamn. Som gemensamt släktnamn kan antas det släktnamn som någondera av dem senast hade som ogift. Gemensamt släktnamn skall före vigseln anmälas till vigselförrättaren.

Enligt 4 § 1 mom. i

är det magistraterna och Befolkningsregistercentralen som bär det huvudsakliga ansvaret för befolkningsdatasystemet. Ansvaret för registerföringen fördelas mellan magistraterna och Befolkningsregistercentralen så som det bestäms närmare i denna eller någon annan lag eller med stöd av lag.

Till de uppgifter om personer som är föremål för registrering som ska registreras i befolkningsdatasystemet hör enligt lagens 13 § 1 mom. 1 punkten fullständigt namn.

Enligt lagens 21 § 1 mom. ska den magistrat vars verksamhetsområde uppgifterna avser besluta att registeranteckningar om bland annat rättelser som gäller uppgifter om en enskild person ska göras i befolkningsdatasystemet så som bestäms i denna lag.

$110

Enligt 50 § i

kan en myndighet undanröja ett oriktigt beslut som den har fattat och avgöra saken på nytt, om

1) beslutet grundar sig på en klart oriktig eller bristfällig utredning,

2) beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag,

3) det har skett ett fel i förfarandet när beslutet fattades, eller

4) det har tillkommit sådan ny utredning i saken som väsentligt kan påverka beslutet.

Enligt paragrafens 2 mom. får beslutet i situationer som avses i 1 mom. 1 — 3 punkten rättas till en parts fördel eller nackdel. Rättelse till en parts nackdel förutsätter att parten samtycker till rättelsen. Samtycke behövs dock inte, om felet är uppenbart och det har orsakats av partens eget förfarande. I fall som avses i 1 mom. 4 punkten får fel rättas endast till partens fördel.

I detaljmotiveringarna till förvaltningslagens 50 § 2 mom. i regeringens proposition (RP 29/2008 rd) ska beslut som avses i 1 mom. 1‒3 punkten kunna rättas till partens fördel eller nackdel. Rättelse till partens nackdel förutsätter att parten samtycker till att beslutet rättas. Samtycke ska dock inte behövas, om felet beträffande utredningen, lagtolkningen eller förfarandet är uppenbart och det har berott på partens eget förfarande.

Med situationer där en part själv genom sitt eget förfarande har orsakat felaktigheten i beslutet avses enligt detaljmotiveringarna till 50 § 2 mom. i dess ursprungliga form i regeringens proposition (RP 72/2002 rd) närmast de situationer där det är fråga om att en part har gjort sig skyldig till svikligt förfarande eller till allvarlig försummelse. Bestämmelsen förutsätter dock inte ovillkorligen att partens förfarande skall vara uppsåtligt, utan rättelsen ska kunna ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet.

Enligt 52 § 1 mom. i förvaltningslagen behandlar en myndighet ett rättelseärende på eget initiativ eller på en parts yrkande. Initiativet skall tas eller yrkandet på rättelse av ett fel framställas inom fem år från det att beslutet fattades.

innehåller också vissa bestämmelser om rättelseyrkande och ändringssökande. I detaljmotiveringarna till lagens 75 §, som gäller rättelseyrkande, konstateras i regeringens proposition (RP 89/2008 rd) likväl, att om det är fråga om ett ärende som gäller sökande av ändring i det materiellrättsliga innehållet i ett beslut som ligger till grund för en registeranteckning, ska ärendet avgöras i enlighet med de särskilda bestämmelser som gäller ärendet i fråga. Till exempel namnlagen innehåller egna bestämmelser om ändringssökande. Enligt lagens 76 § är ändringssökande genom besvär begränsat till beslut som gäller rättelseyrkande.

$113

Utöver den utredning om fakta i ärendet som framgår av förvaltningsdomstolens beslutsmotiveringar ovan konstaterar högsta förvaltningsdomstolen att F enligt handlingarna är född 1.7.2007 och att magistraten i enlighet med anmälan som gjordes av Västanfjärds församling har registrerat hennes namn i den form som hennes föräldrar U S-T och R T har önskat 25.8.2007. Föräldrarna har av magistraten uppmärksammats på att F:s släktnamn har registrerats felaktigt och bör rättas per mail 11.4.2011. Magistraten har dock inte vidtagit andra åtgärder i ärendet i detta skede. F:s föräldrar har beretts tillfälle att bli hörda med anledning av korrigeringen av hennes släktnamn först med ett brev från magistraten som är daterat 13.9.2013. Föräldrarna har i ärendets alla behandlingsskeden vidhållit att F:s släktnamn ska kunna vara S-T.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det på de grunder som framgår av förvaltningsdomstolens beslut är uppenbart, att F:s släktnamn i den form det registrerats strider mot bestämmelserna i namnlagen. I stället för S-T borde F:s släktnamn enligt 2 § 1 mom. i namnlagen vara T, som enligt lagens 7 § 3 mom. är F:s föräldrars gemensamma släktnamn. Att hennes släktnamn 25.8.2007 registrerats i formen S-T har således grundat sig på uppenbart oriktig tillämpning av 2 § 1 mom. och 7 § 3 mom. i namnlagen på det sätt som avses i 50 § 1 mom. 2 punkten i förvaltningslagen.

Så som ovan framgår regleras korrigering av släktnamn som registrerats i befolkningsdatasystemet inte i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. Enligt lagens 21 § 1 mom. har magistraten likväl en allmän behörighet att besluta om rättelser som gäller uppgifter om en enskild person. Magistraten ska härvid se till att rättssäkerheten tillgodoses i enlighet med bestämmelserna i förvaltningslagen. Följaktligen har magistraten kunnat fatta sitt beslut på grundval av 50 § i förvaltningslagen.

Eftersom F:s föräldrar både för sin egen och för F:s del konsekvent motsatt sig att F:s släktnamn korrigeras ska rättelsen i ljuset av 50 § 2 mom. i förvaltningslagen anses ha skett till deras nackdel. Rättelsen har således förutsatt antingen samtycke eller att felet har varit uppenbart och att det har orsakats av deras eget förfarande.

Trots att det är F:s föräldrars uttryckliga vilja att F ska heta S-T i släktnamn ger namnlagen inte någon som helst möjlighet till detta. Att hennes släktnamn registrerats i denna form ska således anses vara ett uppenbart fel. Eftersom rättelse enligt 50 § i förvaltningslagen enligt regeringens proposition RP 72/2002 rd kan ske också när felet beror på att en part har gett felaktiga uppgifter av misstag eller av oaktsamhet anser högsta förvaltningsdomstolen, i motsats till vad förvaltningsdomstolen yttrat, att det har funnits förutsättningar för att rätta F:s släktnamn också utan föräldrarnas samtycke.

En ytterligare förutsättning för rättelse av F:s släktnamn är enligt 52 § 1 mom. i förvaltningslagen att initiativet till rättelsen tagits inom fem år från det att hennes namn registrerats 25.8.2007. Varken paragrafen i sig eller förarbetena ger ledning i fråga om vilka konkreta åtgärder som krävs för att ett initiativ till rättelse ska anses ha tagits. I detta fall har F:s föräldrar informellt upplysts om att F:s släktnamn registrerats i fel form och bör rättas 11.4.2011, men den tidigaste åtgärden i syfte att verkställa en rättelse som kommer fram i handlingarna är det brev med vilket föräldrarna formellt beretts tillfälle att bli hörda. Brevet är daterat 13.9.2013, det vill säga mera än fem år efter att F:s namn registrerats. Magistraten har således inlett förfarandet för sent för att kunna ändra F:s släktnamn genom rättelse av sakfel enligt 50 § i förvaltningslagen.

Av dessa skäl och med beaktande i övrigt av de skäl och bestämmelser som förvaltningsdomstolen har anfört till stöd för sitt beslut, yrkandena i högsta förvaltningsdomstolen och utredningen i ärendet finns det inte skäl till ett annat slut i ärendet än det som framgår av förvaltningsdomstolens beslut.

Förvaltningsrådet Vesa-Pekka Nuotios röstningsanförande, i vilket förvaltningsrådet Mikko Pikkujämsä instämde, var följande:

Skälen till den avvikande meningen

Tillämpliga rättsregler

Utöver de rättsregler som majoriteten tillämpat beaktar jag 6 § i förvaltningslagen, enligt vilken myndigheterna ska bemöta dem som uträttar ärenden hos förvaltningen jämlikt och använda sina befogenheter enbart för syften som är godtagbara enligt lag. Myndigheternas åtgärder ska vara opartiska och stå i rätt proportion till sitt syfte. Åtgärderna ska skydda förväntningar som är berättigade enligt rättsordningen.

Detta slag av bestående verkan har av hävd främst förknippats med beslut som fattats till sakägarens fördel, det vill säga med vilka en förmån eller rättighet beviljats. Däremot får ett förvaltningsbeslut som innebär att en ansökan förkastas ingen sådan rättskraft som skulle stå i vägen för att en likadan ansökan avgörs med ett nytt förvaltningsbeslut, vilket har konstaterats i rättspraxis till exempel i avgörandet HFD 2016:48.

En registeranteckning om det släktnamn som en person fått vid födelsen kan inte anses vara varken till fördel eller nackdel för sakägaren. En sådan registeranteckning innehåller över huvudtaget inte något sådant avgörande som skulle vara grundat på lagtillämpning på det sätt som är utmärkande för förvaltningsbeslut, utan anteckningen är till sin natur närmast konstaterande och den utgör ingen rättsgrund. I rättslitteraturen har av hävd ansetts att denna typ av förvaltningshandlingar inte erhåller rättskraft, och samtidigt har konstaterats att till exempel en oriktig anteckning i befolkningsboken aldrig erhåller sådan beständighet som är kännetecknande för rättskraft (Merikoski, Suomen julkisoikeus pääpiirteittäin II, 2 upplagan, 1964, s. 64).

Jag anser att registeranteckningen inte heller i detta fall har erhållit rättskraft. Någon uttrycklig behörighetsgrund såsom bestämmelsen om rättelse av sakfel i 50 § i förvaltningslagen har således inte behövts för att korrigera felet. Den allmänna bestämmelsen i 21 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster som ger behörighet att besluta om uppgifter har i sig utgjort en tillräcklig rättsgrund för magistraten att korrigera registeranteckningen. Jag anser att förvaltningsdomstolen har bedömt förutsättningarna för rättelse av registeranteckningen oriktigt då bedömningen har skett i ljuset av huruvida kriterierna för tillämpning av 50 § i förvaltningslagen har uppfyllts.

Så som det framgår av förarbetena till ovan nämnda 21 §, som också majoriteten hänvisat till, ska magistraten vid tillämpningen av bestämmelsen alltid försäkra sig om att de berörda parternas rättsskydd säkerställs i enlighet med bestämmelserna och principerna i förvaltningslagen. Därför hade magistraten i detta fall särskilt med beaktande av sista meningen i 6 § i förvaltningslagen och barnets fördel bort bedöma, huruvida registeranteckningen kan korrigeras utan att F:s enligt rättsordningen berättigade förväntningar i fråga om det registrerade släktnamnets beständighet kränks. Magistraten har av beslutsmotiveringarna att döma likväl inte företagit någon sådan granskning. För att bedöma huruvida utgången i magistratens beslut av detta skäl är lagstridig fäster jag uppmärksamhet vid följande omständigheter.

Liksom majoriteten har konstaterat har det vid registreringen av F:s släktnamn begåtts ett uppenbart fel. Det är inte befogat att särskilt skydda förväntningar som gäller en uppenbart oriktig registerantecknings beständighet. Det att felet varit uppenbart har talat för att anteckningen ska korrigeras.

I ärendet har utretts att magistraten fått kännedom om den oriktiga släktnamnsregistreringen senast år 2011 då F:s bror E:s släktnamn registrerades. Eftersom magistraten samtidigt har uppmärksammat F:s far R T på att F:s släktnamn behöver korrigeras ska det faktum att magistraten inte på tjänstens vägnar ännu då har korrigerat registeranteckningen inte ges sådan betydelse, att en berättigad förväntning i fråga om registeranteckningens beständighet därmed skulle ha befästs.

F hade fyllt sex år då magistraten 16.10.2013 beslutade att korrigera hennes släktnamn. Den tid som förflutit medan S-T varit antecknat som hennes släktnamn i registret kan anses ha varit så lång att tidens gång har talat för att avstå från att korrigera anteckningen. Det har hunnit få betydelse för F:s identitet att hon har uppfattat S-T som sitt släktnamn. Å andra sidan är det att beakta att F vid denna tidpunkt fortfarande var ett barn under skolåldern, för vars identitet släktnamnet inte ska anses ha lika stor betydelse som till exempel förnamnet.

$115

För ett barn hade enligt föräldrarnas önskan som släktnamn oriktigt registrerats moderns tudelade släktnamn, som bildats genom att modern bar sitt tidigare släktnamn före famil­jens gemensamma släktnamn. Eftersom namnet stred mot namnlagen var registreringen uppenbart oriktig. Släktnamnet hade kunnat rättas också utan föräldrarnas samtycke. Då magistraten hade inlett rättelseförfarandet mera än fem år efter registreringen kunde släkt­namnet ändå inte ändras genom rättelse av sakfel enligt 50 § i förvaltningslagen. Omröstning 3 — 2.

Namnlagen 2 § 1‒4 mom., samt 7 § 1 och 3 mom.

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster 4 § 1 mom., 13 § 1 mom. och 21 § 1 mom.

Förvaltningslagen 50 § och 52 § 1 mom.

Beslut som överklagas

Ärendets tidigare handläggning

Magistraten i Sydvästra Finland, enheten i Åbo

magistraten

Förvaltningsdomstolens avgörande

Förvaltningsdomstolen

Ären­det har avg­jorts av för­valt­nings­doms­to­lens le­da­mö­ter Paula Olenius och Liisa Eriksson. Föredragande Susanna Päivänsäde.

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

Magistraten

U S-T och R T

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

namnlagen

lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster

förvaltningslagen

Lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster

Ären­det har avg­jorts av pre­si­dent Pek­ka Vi­her­vuo­ri samt för­valt­nings­rå­den Alice Guimaraes-Purokoski, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Ärendets fö­red­ra­gan­de Kristina Björkvall.