KKO:2017:67 — Muta

En åklagare hade under sin fritid på en restaurang kommit i kontakt med en kvinna som han åtalat för misshandel och de hade diskuterat misshandelsärendet som varit anhängigt. Efter att restaurangen stängts hade de gått hem till åklagaren och haft sexuellt umgänge.

Fråga om förfarandet uppfyllde rekvisiten för givande och tagande av muta eller mutförseelse och om åklagaren genom sitt förfarande brutit mot sin tjänsteplikt. (Omröstn.)

SL 16 kap 13 §

SL 40 kap 1 §

SL 40 kap 3 §

SL 40 kap 9 §

Vapaa-aikaa viettänyt syyttäjä oli tavannut ravintolassa naishenkilön, jota hän oli syyttänyt pahoinpitelystä. He olivat keskustelleet vireillä olevasta pahoinpitelyasiasta. Ravintolan sulkeuduttua he olivat lähteneet syyttäjän kotiin, jossa heidän välillään oli ollut seksuaalista kanssakäymistä.

Kysymys siitä, täyttikö menettely lahjuksen antamisen ja ottamisen tai lahjusrikkomuksen tunnusmerkistöt ja oliko syyttäjä menettelyllään rikkonut virkavelvollisuuttaan. (Ään.)

RL 16 luku 13 §

RL 40 luku 1 §

RL 40 luku 3 §

RL 40 luku 9 §

RL 40 luku 10 §

Målets handläggning i hovrätten

Statsåklagaren väckte 8.12.2015 åtal mot A och B för tagande och givande av muta. Alternativa åtal mot A utgjorde mutförseelse, brott mot tjänsteplikt samt brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. B åtalades i hovrätten även för falsk angivelse. Åtalen grundade sig på det att A, i egenskap av åklagare i ett brottmål där B var svarande, på en restaurang hade kommit i kontakt med B och diskuterat det anhängiga brottmålet, varefter de hade gått hem till A och idkat sex. B hade strax efter händelsen gett oriktiga uppgifter åt polisen om att A skulle ha våldfört sig på henne, vilket hade lett till att A varit misstänkt för tvingande till sexuell handling.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Åklagaren yrkade att A döms till straff för tagande av muta eller alternativt mutförseelse, brott mot tjänsteplikt eller brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet och att B döms till straff för givande av muta.

A och B yrkade att besvären förkastas.

Högsta domstolen höll muntlig förhandling i målet.

Högsta domstolens avgörande

Åbo hovrätts dom 1.7.2016

Ifråga om åtalen för tagande och givande av muta konstaterade hovrätten att det blivit outrett att B:s syfte varit att påverka A i anställningen.

Vad gäller åtalet för mutförseelse ansåg hovrätten att reglerna om jäv är till för att säkra förtroendet för myndigheternas opartiskhet, varför A:s förfarande inte varit ägnat att minska förtroendet för tjänsteutövningens opartiskhet.

Ifråga om brott mot tjänsteplikten konstaterade hovrätten att A:s avsikt inte hade varit att fortsätta att sköta ärendet. Vidare hade det inte framkommit något osakligt när B och A diskuterat ärendet på restaurangen. Ifråga om falsk angivelse konstaterade hovrätten att B:s oriktiga påståenden hade lett till att det inletts en förundersökning där A varit misstänkt för tvingande till sexuell handling.

Hovrätten dömde B för falsk angivelse. I övrigt förkastades åtalen.

Saken har avgjorts av hovrättsråden Kimmo Vanne, Nina Porkka och Rickard Grönqvist.

Domskäl

1. Målet gäller ett åtal som åklagaren väckt mot A och B för händelser under midsommarnatten 20.6.2015. På grund av A:s tjänsteställning har målet behandlats i Åbo hovrätt i första instans. Åklagaren har yrkat på straff åt A för tagande av muta och alternativt för mutförseelse, brott mot tjänsteplikten eller brott mot tjänsteplikten av oaktsamhet. Åt B har åklagaren yrkat straff för givande av muta och för falsk angivelse.

2. Åklagaren har framfört att B vid tidpunkten för gärningen hade varit svarande i ett brottmål där A var åklagare. A hade träffat B i en bar på en restaurang i X och de hade bland annat diskuterat brottmålet. Senare samma natt hade de idkat sex, enligt åtalet antingen oralsex eller så att A berört B:s kön.

3. Enligt åtalet för tagande av muta hade A för sin verksamhet som åklagare begärt, tagit emot eller åtminstone godtagit en förmån av B, som syftade till att påverka hans verksamhet i anställningen som åklagare. Enligt det alternativa åtalet för mutförseelse hade A genom nämnda förfarande för egen räkning begärt, tagit emot eller åtminstone godtagit en förmån som minskade förtroendet för tjänsteutövningens opartiskhet.

4. I andra hand har åklagaren yrkat på straff åt A för brott mot tjänsteplikt uppsåtligen eller av oaktsamhet. A hade underlåtit att utföra sina tjänsteplikter på ett behörigt sätt då han blivit jävig att handlägga brottmålet mot B och även underlåtit att uppträda på det sätt som hans ställning förutsatte samt inte sörjt för förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret på ett jämlikt sätt enligt vad parternas rättsskydd och allmänintresset krävde. A hade enligt åtalet tagit emot en förmån såsom avses i 15 § i statstjänstemannalagen.

5. Åt B yrkade åklagaren på straff för givande av muta eftersom hon genom det förfarande som ovan nämnts hade utlovat, erbjudit eller givit åt A för dennes verksamhet i anställningen en förmån som var avsedd för honom själv och som syftade till eller var ägnad att påverka hans verksamhet som åklagare. Åtalet mot B för falsk angivelse gällde sådant som B uppgett åt äldre konstapel T strax efter händelsen, vilket lett till en förundersökning där A hade varit misstänkt för tvingande till sexuell handling.

6. Hovrätten förkastade åtalen mot A för tagande av muta, mutförseelse, brott mot tjänsteplikt samt brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Hovrätten förkastade åtalet mot B för givande av muta men dömde B till straff för falsk angivelse.

7. I Högsta domstolen är det fråga om A gjort sig skyldig till tagande av muta alternativt mutförseelse eller brott mot tjänsteplikt uppsåtligen eller av oaktsamhet samt om B gjort sig skyldig till givande av muta.

8. Enligt 16 kap. 13 § 1 mom. strafflagen skall för givande av muta dömas den som åt en tjänsteman för dennes verksamhet i anställningen utlovar, erbjuder eller ger en gåva eller någon annan förmån som är avsedd för tjänstemannen själv eller någon annan och som påverkar eller syftar till eller är ägnad att påverka tjänstemannens verksamhet i anställningen.

9. För tagande av muta skall enligt 40 kap. 1 § 1 mom. strafflagen dömas den tjänsteman som för sin verksamhet i anställningen för egen eller någon annans räkning 1) begär en gåva eller någon annan orättmätig förmån eller på något annat sätt tar initiativ för att få en sådan förmån eller 2) tar emot en gåva eller någon annan förmån som påverkar eller syftar till eller är ägnad att påverka hans eller hennes verksamhet i anställningen eller 3) godtar en sådan gåva eller förmån som nämns i 2 punkten eller ett löfte eller erbjudande om en sådan.

10. Enligt 40 kap. 3 § strafflagen skall för mutförseelse dömas den tjänsteman som för egen eller någon annans räkning 1) begär en gåva eller någon annan orättmätig förmån eller på något annat sätt tar initiativ för att få en sådan förmån, eller 2) tar emot eller godtar en gåva eller någon annan förmån eller godkänner ett löfte eller ett erbjudande om en sådan, så att förfarandet är ägnat att minska förtroendet för tjänsteutövningens opartiskhet, om gärningen inte är straffbar som tagande av muta eller grovt tagande av muta.

11. Enligt lagens förarbeten (RP 58/1988 rd s. 46) är mutstadganden en väsentlig del av den reglering vars mål är att trygga lagligheten i tjänsteutövningen. Syftet med stadganden är speciellt att främja tjänsteutövningens opartiskhet, det vill säga dess oavhängighet av osakliga motiv, vilket är en förutsättning för en lagenlig tjänsteutövning. Genom mutstadgandena försöker man dessutom upprätthålla medborgarnas förtroende för tjänsteutövningens laglighet.

12. Enligt förarbetena förutsätts det inte att gåvan eller förmånen är av ekonomisk natur. Den allmänna utgångspunkten är att alla förmåner som kan användas för eller som är ägnade att påverka mottagarens verksamhet kan vara av det slag som avses i stadgandet för givande av muta (RP 58/1988 rd s. 50).

13. I stadgandet för givande av muta förutsätts det enligt förarbetena inte att gåvan eller förmånen de facto påverkar den mutades verksamhet i anställningsförhållandet. Det räcker att man eftersträvar det, eller att gåvan eller förmånen objektivt sett i allmänhet har en sådan effekt. I svårbedömda fall bör avgörandet basera sig på en helhetsbedömning av situationen med beaktande bl.a. av vilken betydelse aktuella eller kommande åtgärder i anslutning till anställningsförhållandet har för givaren samt de erbjudna förmånernas värde, hur ofta de upprepas och hur sedvanliga de är under förhållanden som hänger samman med t.ex. den aktuella tjänsteverksamheten, samt i vilken mån det med tanke på en korrekt skötsel av anställningsförhållandet kan anses godtagbart att förmånerna accepteras (RP 58/1988 rd s. 49).

14. I fråga om mutförseelse är syftet enligt förarbetena att skydda tilltron till tjänsteutövningens opartiskhet, varför det förfarande som avses i stadgandet borde bedömas så att säga ur en utomståendes synvinkel och med avseende på de objektiva förhållandena. Med tjänsteutövning avses i allmänhet den verksamhet som utövas i ett visst anställningsförhållande. Tilltron till tjänsteutövningens opartiskhet minskas av ett i stadgandet nämnt förfarande, som äventyrar tilltron till att verksamheten i dylika anställningsförhållanden är oberoende av osakliga motiv. Av detta följer att givandet av en gåva eller en förmån måste ha ett samband med mottagarens anställningsförhållande (RP 58/1988 rd s. 57 — 58).

15. Högsta domstolen konstaterar att den förmån som avses i bestämmelserna om mutbrott i allmänhet har ett ekonomiskt värde. Att en förmån anses utgöra ett hot mot att tjänsteåtgärder utförs riktigt utgår från tanken att en ensidig ekonomisk fördel kan förväntas väcka en tacksamhetsskuld hos mottagaren eller i övrigt åstadkomma en sådan positiv inställning till givaren, som kan inverka på tjänstemannens beteende i tjänsten eller i varje fall minska förtroendet för att tjänstemannen handlar opartiskt. Såsom det även konstaterats i lagens förarbeten är ekonomiskt värde ingen absolut förutsättning för en orättmätig fördel. En tacksamhetsskuld eller en partisk inställning som äventyrar en saklig tjänsteutövning kan uppkomma även till följd av en sådan immateriell fördel som saknar ekonomiskt värde men som till exempel framkallar välbehag, tillfredsställelse eller njutning.

16. Det är klart att även sexuellt umgänge kan vara en förmån som avses i bestämmelsen, om avsikten är att inverka på hur tjänsten utövas eller i övrigt har anknytning till tjänstemannens tjänsteförhållande. Det är emellertid skäl att beakta att sexualitet är ett grundbehov som hör privatlivet till och att utgångspunkten är att var och en har rätt att utöva sin sexualitet på det sätt den själv väljer. Sexuellt umgänge som baserar sig på respekt för vardera partens självbestämmanderätt bör inte utan att det finns en tydlig orsak därtill förknippas med en presumtion om ensidig strävan efter förmåner eller om osaklig påverkan. I ett umgänge av detta slag är en utgångspunkt att det inte är fråga om givande eller mottagande av någon förmån.

17. Vid tidpunkten för händelserna var A cirka 50 år och B 20 år gammal. A hade verkat som landskapsåklagare i flera år och varit stationerad i X medan B saknade fast arbete och hennes studier var ännu oavslutade. Det umgänge som avses i åtalet försiggick vid en tidpunkt då ett mål var anhängigt i tingsrätten i vilket A som landskapsåklagare drev ett åtal mot B för misshandel. Ett försök att hålla en huvudförhandling i målet hade gjorts i maj 2015 men man hade varit tvungen att framskjuta den fortsatta handläggningen till september samma år.

18. Av en händelse hade A och B sedan träffats på en restaurang på midsommarnatten. Till en början hade de diskuterat misshandelsfallet och då bland annat berört frågan om en eventuell förlikning i målet. Det hade varit tal om att B önskat ersättning för utebliven inkomst till följd av att hon varit avstängd från sin arbetsplats på grund av händelsen. A hade framfört som sin åsikt att det inte fanns förutsättningar för B att få den ersättning hon önskade. Diskussionen hade sedan övergått till andra samtalsämnen. Enligt A hade B en stund senare gjort närmanden på restaurangen. Hon hade lutat sig mot A, hållit honom i armen och satt benet mot hans ben. Enligt vittnet H, som stundvis stått vid samma bord som A och B, hade A stått stilla medan B hade varit närgången och förförisk. Enligt B hade hon varit glad och berusad men inte full och det hade varit fråga om normalt krogbeteende från hennes sida.

19. Efter att restaurangen stängt hade A och B varit i varandras sällskap utanför restaurangen. Av bilderna från övervakningskameran framgår att A varit aktiv i detta skede då det enligt A och B diskuterats plats för en fortsättning på kvällen. B har anfört att hon förstått att det skulle komma flera personer på efterfest. Enligt A hade det stått klart för dem vardera att de beger sig på tumanhand till A:s bostad. Av övervakningskamerans inspelning framgår att A och B avlägsnade sig från området utanför restaurangens entré lutade mot varandra.

20. Enligt övervakningsfilmen och den tidsaxel som polisen uppgjort gick A och B klockan 3.56 i riktning mot A:s lägenhet. Det borde ha tagit ungefär fem minuter att gå från restaurangen till lägenheten. Klockan 4.09 och 4.11 skickade B de första textmeddelandena och facebook-meddelanden till sin mor och pojkvän. I meddelandena kallade hon på hjälp. B skickade sitt nästa meddelande klockan 4.45. Hennes pojkvän skickade flera meddelanden mellan 4.29 och 4.46. Han försökte ta telefonkontakt med B men B hade inte svarat. Den enda gången B hade svarat på pojkvännens uppringning hade ägt rum klockan 4.53.

21. A:s och B:s versioner ifråga om vad som hände i lägenheten skiljer sig från varandra. B har berättat att A hade tagit på henne mot hennes vilja och att hon till slut kunnat slita sig loss. A har berättat att han förstått att B velat ha sex när hon närmat sig honom, kysst honom och sagt att hon älskade honom. Enligt A hade han vid tidpunkten varken haft intresse av eller förmåga till sexuellt umgänge men hade gett B oralsex eftersom hon varit sexuellt aktiv.

22. Alarmerad av B:s pojkvän hade polisen kommit till A:s lägenhet cirka klockan 5. Enligt äldre konstapel T som hörts som vittne hade B varit väldigt upprörd och det hade varit svårt att kommunicera med henne. Då T kom till lägenheten befann sig B i lägenhetens WC, vars dörr hon öppnat och från vilken hon avlägsnat sig på uppmaning av T. B hade inte haft några byxor på sig och hon hade dragit i sin skjorta för att skyla sig. Enligt A hade B:s byxor varit vikta på ryggstödet på soffan.

25. Vid bedömningen av A:s och B:s berättelser bör beaktas att de vardera är svarande i denna sak. B har varit åtalad också för falsk angivelse på den grunden att hon berättat att A tvingat henne till sexuellt umgänge. B har bestridit åtalet men har inte sökt ändring i hovrättens dom fastän falsk angivelse har tillräknats henne. B har inte fört fram något som skulle påkalla en omvärdering av påståendet om tvång från A:s sida heller till den del det nu gäller att pröva åtalen för mutbrotten. Det är emellertid uppenbart att hennes ställning i rättegången inverkat på vad hon i handläggningen av målet i dess olika skeden berättat.

26. Centralt för styrkandet av de omständigheter som åtalet grundar sig på är det som B strax efter händelserna berättat för T. Det finns ingen orsak att betvivla T beskrivning av det som B berättat för honom. B har emellertid berättat om händelserna för T i ett samtal under vilket hon ännu varit påverkad av alkohol och ur balans och i ett skede då hennes rättsliga ställning i saken inte ens kunnat bedömas. Utgångspunkten är att betydelsen av en sådan berättelse som bevis är liten. Kraven på en rättvis rättegång begränsar användningen av berättelsen som avgörande bevis (se HD 2016:96 och där anförd rättspraxis).

27. Vid en bedömning av det sexuella umgänget mellan A och B konstaterar Högsta domstolen att berättelserna sammanfaller till de delar de utgör grund för att anse att deras umgänge varit så sexuellt väsentligt att det i sig kan vara en förmån som avses i stadgandena om mutbrott.

28. A har bestridit åtalet och åberopat bland annat att B hade försökt närma sig honom sexuellt och att han givit sig in på sex i anledning av hennes initiativ. Det hade inte varit fråga om någon förmån och i vilket fall som helst hade han inte mottagit någon förmån i anledning av sin uppgift som åklagare. Även B har bestridit åtalet med åberopande av att avsikten med hennes handlande inte hade varit att påverka A:s verksamhet i tjänsten och att det inte ens varit ägnat att inverka på densamma.

29. Utredningen över hur A och B hamnat i den uppkomna situationen med sexuellt umgänge är motsägelsefullt på det sätt som ovan skildrats. Den enda utredningen som direkt tyder på en strävan att påverka A:s verksamhet i anställningen ingår i vittnet T:s berättelse om vad B berättat honom i samtalet genast efter händelsen. Berättelsens värde som bevis försvagas av de omständigheter som omtalas ovan i punkten 26. Den omständighet att B inte längre i Högsta domstolen har kommit ihåg varken vad hon berättat för T eller att händelserna hos A på något sätt skulle ha haft samband med misshandelsmålet minskar ytterligare betydelsen av T:s berättelse som bevis i saken.

30. Högsta domstolen anser att det förblivit ostyrkt att A och B skulle ha diskuterat tjänster och gentjänster såsom B berättat för T. Av denna orsak bör bedömningen av huruvida muta givits och tagits basera sig på övrig utredning över händelserna och omständigheterna kring dem under kvällen och natten.

31. Enligt utredningen i målet har A och B av en händelse firat midsommarnatten på samma restaurang. I restaurangen har B uppsökt A:s sällskap och inlett diskussionen om brottmålet som var anhängigt och i vilket hon var svarande. Enligt vittnena har hon även fysiskt gjort närmanden mot A.

32. Högsta domstolen konstaterar till denna del att umgänget mellan A och B hade ett tidsmässigt nära samband med A:s tjänsteåligganden. Vidare är det otvistigt att A och B åtminstone genast då de träffats i restaurangen har diskuterat ärendet i vilket B var åtalad. Högsta domstolen anser att enbart den omständigheten att B uppsökt A:s sällskap när hon känt igen honom och diskuterat det anhängiga brottmålet med honom inte visar någon strävan att påverka A:s verksamhet i anställningen. Inte heller har det i målet kommit fram något om innehållet i diskussionen mellan A och B som skulle visa en sådan avsikt. I målet har inte företetts någon utredning över att A och B efter samtalet i restaurangen överhuvudtaget skulle ha diskuterat sådant som hade anknytning till A:s arbete.

33. Utgående från det som framgår av inspelningen i övervakningskameran kan A i det skedet anses vara den aktiva i kontakten mellan honom och B. Den omständigheten att A bjudit B hem till sig utan att andra personer varit på kommande utvisar att A önskat fortsätta att fira kvällen på tumanhand med B. B:s berättelse om att gå på efterfest stöder antagandet att hennes avsikt med att gå till A inte varit att ha sexuellt umgänge med honom.

34. Högsta domstolen konstaterar att A såsom landskapsåklagare i ett samhälle av Xs storlek var en rätt känd person, medan B var en ung person i början av sina studier och sitt förvärvsliv. Högsta domstolen anser att skillnaden i A:s och B:s samhälleliga ställning eller åldersskillnaden mellan dem inte är sådana fakta, som kan tillmätas väsentlig relevans vid bedömning av de händelser som ledde till sexuellt umgänge mellan dem.

$11a

36. Avsikten med straffstadgandet om mutförseelse är att skydda tilltron till tjänsteutövningens opartiskhet. För att det skall vara fråga om mutförseelse bör förmånen på ett eller annat vis stå i förhållande till tjänstemannens tjänsteförhållande (till exempel HD 2002:51). Högsta domstolen anser att ett samband i detta fall som beskrivs i åtalet skulle förutsätta att det sexuella umgänget på något sätt skulle hänföra sig till A:s tjänsteförhållande som åklagare. Endast ett tidsmässigt samband mellan händelserna och A:s agerande som åklagare i målet mot B är inte tillräckligt.

37. Högsta domstolen konstaterar att sexuellt umgänge mellan åklagaren och svaranden i ett brottmål vid en tidpunkt när brottmålet ännu är anhängigt minskar tilltron till tjänsteutövningens opartiskhet och gör åklagaren jävig att fortsätta att behandla ärendet. Om det sexuella umgänget beror på åklagarens möjligheter att i sin tjänsteutövning inverka på motpartens ställning är det ägnat att minska den tilltro som bestämmelsen är avsedd att skydda även om åklagaren själv skulle anse sig bli jävig på grund av umgänget och avstå från vidare åtgärder i ärendet.

38. I det fall att det är fråga om sådant sexuellt umgänge som inte har samband med åklagarens tjänsteutövning är det inte fråga om en förmån som avses i bestämmelsen om mutförseelse och förfarandet kan inte objektivt bedömt anses minska tilliten till tjänsteutövningens opartiskhet, om inte åklagaren fortsätter att sköta ärenden trots sitt jäv.

39. I detta fall har A inte utfört några tjänsteåligganden som jävig utan meddelat att han genast efter händelsen beslutat anse sig jävig att fortsätta att sköta ärendet.

40. Högsta domstolen har ovan i punkt 35 ansett att det på basis av förelagd bevisning finns en beaktansvärd möjlighet att A:s och B:s möte på restaurangen då midsommarnatten framskridit och vardera varit berusade lett till ett sexuellt umgänge mellan dem som inte haft ett sådant samband till åtalet som avses i strafflagens bestämmelser om givande och tagande av muta. Det har sålunda inte heller visats att det sexuella umgänget mellan A och B skulle ha haft ett i bestämmelsen om mutförseelse förutsatt samband till A:s tjänsteutövning.

41. Vid brott mot tjänsteplikt är det enligt 40 kap. 9 § 1 mom. strafflagen fråga om att en tjänsteman vid tjänsteutövning bryter mot sin tjänsteplikt enligt de bestämmelser eller föreskrifter som skall iakttas i tjänsteutövning. Högsta domstolen konstaterar att en förutsättning för att brottsrekvisiten uppfylls är att handlingen skett vid tjänsteutövning.

42. Åklagaren har åberopat bestämmelserna i 14 § statstjänstemannalagen. Enligt paragrafens 1 mom. skall en tjänsteman utföra sina uppgifter på behörigt sätt och utan dröjsmål och enligt dess 2 mom. skall en tjänsteman uppträda så som hans ställning och uppgifter förutsätter. I 6 § lagen om åklagarväsendet förutsätts det att åklagaren skall sörja för att det straffrättsliga ansvaret vid behandlingen av de ärenden som han eller hon handlägger förverkligas på ett jämlikt sätt.

43. Högsta domstolen konstaterar att en tjänsteman kan sköta sina uppgifter även utom tjänstetid och annorstädes än på platsen för sin egentliga tjänstgöring. Tjänstens natur inverkar på detta redan därigenom att de bestämmelser och föreskrifter som skall iakttas varierar avsevärt i olika tjänsteuppgifter. Åklagarens uppgifter hör till de tjänsteuppgifter i vilka ställningstaganden som anknyter till tjänsten kan framföras i olika sammanhang och även på fritiden. Det är klart att om en åklagare framför juridiskt relevanta ställningstaganden eller ger råd åt en part som gäller en anhängig tjänsteuppgift uppfylls kravet på anknytning till tjänsteuppgiften även om åklagaren skulle uttala sig på sin fritid.

44. I detta fall har de händelser som beskrivs i åtalet skett på A:s fritid. A har diskuterat det anhängiga brottmålet med B genast efter det de träffats på restaurangen. A har då närmast redogjort för vad förlikning innebär och att B inte i det sammanhanget kunde yrka på de ersättningar hon önskade. Det är ovisat att A senare under natten skulle ha diskuterat brottmålet eller framfört åsikter beträffande det.

45. Högsta domstolen anser att i den diskussion som A och B fört i baren har brottmålet och förlikningsförfarande behandlats på ett så allmänt plan att A inte kan anses ha handlat på ett sätt som bröt mot hans tjänsteplikter. I de senare händelserna var det inte alls fråga om att sköta tjänsteuppgifter, varför A:s handlande inte straffrättsligt kan bedömas utgående från plikten att som tjänsteman uppträda på ett visst sätt enligt 14 § statstjänstemannalagen eller utgående från det krav på jämlik behandling som ingår i 6 § lagen om åklagarväsendet. Den omständigheten att A blivit jävig i målet där B var svarande ger inte anledning att bedöma saken på annat sätt.

46. På de grunder som ovan nämnts finner Högsta domstolen riktigt att förkasta åtalet mot A för brott mot tjänsteplikt.

Domslut

Hovrättens domslut ändras inte.

Saken har avgjorts av justitieråden Gustav Bygglin, Juha Häyhä, Ilkka Rautio (skiljaktig), Marjut Jokela (skiljaktig) och Ari Kantor (skiljaktig). Föredragande Pia Haga (betänkande).

Föredragandens betänkande och de skiljaktiga ledamöternas yttranden

lade fram ett betänkande som till punkterna 1 — 27 motsvarar Högsta domstolens avgörande. Till grund för sitt betänkande i övrigt anförde hon följande:

Vid händelsetidpunkten har A fungerat som åklagare och B som svarande i ett anhängigt brottmål. A har således i egenskap av tjänsteman varit i en sådan ställning att han haft möjlighet att påverka handläggningen och avgörandet i ett brottmål, vars utgång varit viktig för B.

Såsom konstaterats ovan i punkt 27 kan det sexuella umgänget mellan A och B utgöra en sådan förmån som avses i mutstadgandena. I detta fall är det fråga om det sexuella umgänget utgör en förmån vars givande och tagande haft ett samband med A:s verksamhet i tjänsten och om A och B har förfarit uppsåtligt.

Både A och B är svaranden i denna mutbrottsrättegång. De har bestridit åtalen och anfört att deras förfarande inte haft något som helst samband med A:s tjänsteutövning. A har vidare gjort gällande att det sexuella umgänget inte inneburit någon förmån för hans del eftersom han tagit initiativet till oralsex enbart som ett svar på det sexuella intresset som B uppvisat för honom. B har i sin tur på ovan beskrivet sätt gjort gällande att det inte varit fråga om givande av en förmån då hon lämnat restaurangen tillsammans med A för att gå på en fest tillsammans med andra människor och då det sexuella umgänget i A:s bostad skett mot hennes vilja.

I praktiken blir man tvungen att bedöma kopplingen mellan en förmån och tjänsteförhållandet utifrån objektiva omständigheter. Vid bedömningen om en förmån utgör en muta kan man bland annat beakta omständigheterna vid givandet av förmånen, förmånens värde eller dess ovanlighet och det att givandet av förmånen tidsmässigt sammanfaller med aktuella eller möjligtvis förestående åtgärder eller projekt i anslutning till tjänsteutövningen.

Umgänget mellan A och B har haft ett nära tidsmässigt samband med A:s tjänsteutövning. När de strax före klockan tre på midsommarnatten inlett diskussionen vid restaurangens bardisk, var det endast det anhängiga brottmålet som förenat dem sedan tidigare. Det är ostridigt att de cirka två timmar före det sexuella umgänget diskuterat det anhängiga brottmålet.

Sexuellt umgänge har i allmänhet inte något ekonomiskt värde. Såsom konstaterats ovan i punkt 16 kan sexuellt umgänge inte presumeras vara en sådan förmån som avses i mutstadgandena. I händelseförloppet i detta fall finns det dock sådana inslag som gör att man inte kan anse att det sexuella umgänget varit en normal och naturlig följd av att två personer inlett en bekantskap på krogen.

Utgångsläget har varit det att B är en 20-årig ung kvinna och A en nästan 50-årig man, hon har varit åtalad och han har varit åklagare. När B träffat A på krogen, har hon fjärmat sig från sin pojkvän och det övriga sällskapet och därefter befunnit sig enbart i A:s sällskap. På krogen har B försökt göra närmanden medan A varit tystlåten och stått stilla utan att visa något särskilt intresse för B. Efter cirka en och en halv timme har krogen stängts och de har avlägsnat sig tillsammans som om de varit ett par. Då har de även passerat B:s sällskap från tidigare på kvällen utan att säga ett ord. Enligt A har det varit klart att de skulle fira midsommarnatten på tumanhand i hans lägenhet. Motivet till detta var sannolikt möjligheten till ett närgånget umgänge med B. Även B måste senast vid dörren till A:s lägenhet ha förstått att det inte har varit fråga om en efterfest i sällskap av andra människor. I lägenheten har de nästan omedelbart påbörjat den sexuella handlingen.

Enligt vittnet T har B på det sätt som framgår av punkt 23 berättat att det i samband med det sexuella umgänget har varit tal om tjänster och gentjänster. Omständigheterna som framgår av punkt 26 minskar betydelsen av T:s berättelse som bevis. Man kan möjligen förstå B:s uttalande som ett uttryck för hennes egna tankar istället för något som faktiskt uttalats i situationen. Därmed kan man inte hålla det som bevisat att A och B skulle öppet ha diskuterat tagande och givande av en muta. Det är inte heller en förutsättning för mutbrott att parterna skulle uttryckligen ha dryftat avsikten att påverka.

Nämnda omständigheter talar å ena sidan för att A:s tjänsteställning och möjligheten att påverka tjänsteutövningen har spelat en central roll för det sexuella umgänget som ägt rum en kort stund efter att A och B träffats.

Å andra sidan har B och A varit alkoholpåverkade när de av en slump träffats i baren. Även om de har känt igen varandra med anledning av brottmålet, har de inte efter den inledande diskussionen fört saken på tal igen. A har varit åklagare och en lokalt känd person vilket kan ha ökat B:s intresse för honom. I ärendet har det också förblivit oklart hurudan efterfest B och A har kommit överens om när de lämnat restaurangen och hur de sist och slutligen kommit fram till det sexuella umgänget i A:s lägenhet.

Av händelserna kan man därför inte med tillräcklig säkerhet dra den slutsatsen att B har avsett att påverka A i hans tjänsteutövning som åklagare eller att hon skulle ha uppfattat att hennes förfarande har varit ägnat att ha en sådan inverkan. Även A har kunnat vara i den uppfattningen att det sexuella intresset från B:s sida inte i någon betydande grad grundat sig på en strävan att påverka hans tjänsteutövning.

Enbart på basis av den tidsmässiga kopplingen till det anhängiga brottmålet, omständigheterna och händelserna som lett till det sexuella umgänget kan det inte med en tillräcklig säkerhet fastställas att A:s och B:s förfarande på det sätt som avses i 40 kapitlet 1 § och 16 kapitlet 13 § strafflagen grundat sig på en strävan att påverka A:s verksamhet som åklagare och att de förfarit uppsåtligt. Därmed ska åtalen för tagande och givande av muta förkastas.

Vid mutförseelse ska förmånen på ett eller annat sätt ha ett samband med tjänstemannens tjänsteförhållande (t.ex. HD 2002:51). Till skillnad från tagande av muta hör det inte till rekvisitet att man försöker påverka tjänstemannens verksamhet i tjänsteförhållandet eller att förmånen till sin karaktär eller till sitt värde är så betydande att den är ägnad att få till stånd en sådan verkan. Bedömningen grundar sig på huruvida begäran eller mottagandet av gåvan eller förmånen varit ägnad att rubba förtroendet för tjänsteutövningens opartiskhet.

Av syftet med straffstadgandet följer att det kan vara fråga om en betydligt mindre och vanligare förmån än den förmån som avses i de egentliga mutbrotten. Vid mutförseelse kan även kopplingen till tjänsteförhållandet vara mer avlägsen. Vid bedömningen är det avgörande huruvida förfarandet ur en utomståendes synvinkel har varit ägnat att äventyra förtroendet för tjänsteutövningens opartiskhet. Med anledning av denna objektiva bedömning kan ett tidsmässigt nära samband mellan tjänsteutövningen och förmånen ha en stor betydelse. Enligt lagens förarbeten beror hotet mot tilltron till en opartisk myndighetsverksamhet ofta i hög grad på att erhållandet av gåvan eller förmånen är förknippat med omständigheter som är främmande för ett korrekt handhavande av tjänsteuppgifterna (RP 77/2001 rd s. 41).

A och B har på ovan nämnt sätt varit varandras motparter i en anhängig rättegång när de har gått från restaurangen till A:s lägenhet och senare haft sexuellt umgänge. Det är klart att ett sådant förfarande har varit ägnat att undergräva förtroendet för åklagarverksamhetens opartiskhet. Det har inte heller betydelse om de närvarande personerna har varit medvetna om partskonstellationen eller om någon kunnat dra den slutsatsen att åklagaren antagligen kommer att jäva sig i ärendet. När man bedömer gärningen på ett objektivt sätt vid tidpunkten för dess utförande saknar det även relevans att A i ett senare skede avsett avsäga sig uppdraget som åklagare på Y eller jäva sig i B:s ärende.

Ovan i betänkandet har åtalet för givande och tagande av muta förkastats på den grunden att bevisningen varit otillräcklig i fråga om att det sexuella umgänget skulle ha grundat sig på en strävan efter att påverka A:s tjänsteutövning och huruvida B och A skulle ha agerat uppsåtligt.

Såsom framgår av händelseförloppet har den 20-åriga B och den 30 år äldre A, som i övrigt varit helt obekanta för varandra, träffats vid en bardisk och inlett en diskussion om det anhängiga brottmålet. B har därefter fjärmat sig från sin pojkvän och sitt övriga sällskap för att enbart umgås med A och till slut har de på tumanhand gått till A:s lägenhet. I skenet av dessa fakta förefaller det trovärdigt att det sexuella umgänget, som ägt rum ungefär två timmar efter mötet på krogen, åtminstone delvis haft ett samband med A:s tjänsteförhållande.

Rekvisitet för mutförseelse innefattar olika gärningsformer såsom att begära, ta emot eller godta en förmån. Även åklagarens åtal omfattar dessa olika gärningsformer. Av övervakningskamerans bilder framgår hur A utanför restaurangen varit initiativtagande i förhållande till B som några gånger avlägsnat sig från hans sällskap. Avsikten med att gå till A:s lägenhet har varit att åtminstone skapa förutsättningar för ett sexuellt umgänge. Enligt A:s egna berättelse har han påbörjat den handling som har haft en väsentligt sexuell innebörd. Det är inte trovärdigt att han enbart för att tillgodose B:s önskemål och av pliktkänsla skulle ha erbjudit henne oralsex. Även de fakta att B har skickat flera meddelanden i vilka hon bett om hjälp, låst in sig på A:s toalett och varit upprörd när T hittat henne talar emot att den sexuella handlingen grundat sig på B:s intresse för sex.

A:s ställning som åklagare medför stränga krav på opartiskhet. A har berättat att han under promenaden till lägenheten ansett sig ha blivit jävig i B:s brottmålsrättegång. A måste även under dessa omständigheter ha förstått att det sexuella umgänget med svaranden B har haft ett visst samband med hans ställning som åklagare och att gärningen varit ägnad att minska förtroendet för tjänsteutövningen. På ovan nämnda grunder torde Högsta domstolen anse att A har gjort sig skyldig till mutförseelse i enlighet med åtalet då han för egen del begärt, tagit emot och godkänt en förmån som har varit ägnad att minska förtroendet för myndighetsutövningens opartiskhet.

Straffskalan för mutförseelse är böter eller fängelse i högst sex månader. Vid straffmätningen beaktas A:s tjänsteställning som i sig ökar klandervärdheten i gärningen. I motsatt riktning inverkar det att gärningen av allt att döma varit oplanerad. I rättspraxis finns det inga riktlinjer för straffmätningen vid mutförseelse när förmånen saknar ett ekonomiskt värde. Högsta domstolen torde anse att ett rättvist straff för det brott som tillräknas A är 60 dagsböter.

A har som strafflindringsgrund gjort gällande att han har strävat efter att främja utredningen av brottet, att han har avstängts från tjänsteutövningen som åklagare och att han har svårt att få arbete som jurist på grund av den omfattande publicitet som ärendet fått i medierna. Med beaktande av att polisen har hittat B utan byxor på toaletten i A:s lägenhet, kan A:s berättelse om att oralsex förekommit inte anses utgöra en betydande medverkan till att främja utredningen. Publiciteten i samband med detta ärende har utan tvivel varit påfrestande och försvårat A:s möjligheter att få arbete men medieuppmärksamheten har trots allt vid denna typ av brott varit förutsägbar. Högsta domstolen torde anse att det inte finns anledning att lindra straffet.

Jag godkänner betänkandet. På grund av utgången i omröstningen är jag förpliktad att yttra mig om de alternativa åtalspunkterna gällande brott mot tjänsteplikt och brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet. Till dessa delar är jag av den åsikt som framgår ur Högsta domstolens dom.

Jag är av samma åsikt som justitierådet Kantor.

Jag är ense med Högsta domstolen om att A inte gjort sig skyldig till tagande av muta eller mutförseelse och att B inte gjort sig skyldig till givande av muta. Jag är skiljaktig till den del det är fråga om A genom sitt handlande gjort sig skyldig till brott mot tjänsteplikt.

A har haft sexuellt umgänge med en person som var svarande i ett mål, som ingått i hans tjänsteåligganden, vid en tidpunkt då handläggningen påbörjats men uppskjutits till ett nytt senare sammanträde. Han har av en händelse träffat svaranden i en restaurang och efter att ha diskuterat frågor i anknytning till åtalsärendet bjudit henne hem till sig. Hemma hos sig har A haft sådant sexuellt umgänge med svaranden som gjort honom jävig att fortsätta att sköta denna sin arbetsuppgift.

$123

I detta fall har A samtalat med B om det åtalsärende som var anhängigt och i vilket A var åklagare och B svarande. Diskussionen handlade om sådant som var väsentligt i den fortsatta handläggningen av ärendet. A har framfört sina ställningstaganden i egenskap av åklagare i målet och detta har sålunda varit en del av hans tjänsteutövning som åklagare. Efter samtalet i tjänsteärenden har A fortsatt sin kontakt med B på ett sätt som resulterat i sexuellt umgänge mellan de två. A:s handlande har äventyrat förtroendet för hans förmåga att sköta den ifrågavarande tjänsteåtgärden på ett opartiskt sätt. Ett sådant uppförande står i strid med åklagarens ställning och de förutsättningar som åklagarens uppgifter uppställer. Jag anser att A:s handlande haft en så fast anknytning till hans tjänsteutövning att det på det sätt som avses i stadgandet om brott mot tjänsteplikt skett under tjänsteutövning.

På ovan nämnda grunder anser jag att A gjort sig skyldig till brott mot tjänsteplikt. I A:s uppgift som åklagare har ingått att trygga en oklanderlig rättskipning och hans förfarande har klart stått i strid med de krav som härav följer. Av denna orsak anser jag att gärningen inte är ringa bedömd som en helhet även om den begåtts på fritiden. Jag anser att A för sitt brott bör dömas till ett bötesstraff.

Bakgrund och frågeställningen i Högsta domstolen

Bestämmelserna om mutbrott och förarbetena till dem

Sexuellt umgänge som förmån i mutbrott

Omständigheterna kring händelserna i detta fall

Bedömning av bevisningen

Åtalen för tagande och givande av muta

Åtalet för mutförseelse

Åtalet för brott mot tjänsteplikt

Visstidsförordnade justitiesekreterare Haga

Åtalen för givande och tagande av muta

Justitierådet Kantor:

Justitierådet Jokela:

Justitierådet Rautio: