Turun HO 2.11.2021 21/146216 — Ändringssökande

AVGÖRANDETS CENTRALA INNEHÅLL

Tingsrätten hade dömt svaranden till bötesstraff för fylleri i sjötrafik men inte påfört någon brottsofferavgift. Hovrätten ansåg att åklagaren, som inte hade sökt ändring i huvudsaken, inte hade rätt att söka ändring i tingsrättens avgörande vad gäller svarandens skyldighet att betala brottsofferavgift. (Omröstning) Jfr HD 2021:42

L om brottsofferavgift 5 §

RATKAISUN KESKEINEN SISÄLTÖ

Käräjäoikeus oli tuominnut vastaajan sakkorangaistukseen vesiliikennejuopumuksesta, mutta ei ollut määrännyt rikosuhrimaksua. Hovioikeus katsoi, että syyttäjällä, joka ei ollut hakenut muutosta pääasiaan, ei ollut oikeutta hakea muutosta käräjäoikeuden ratkaisuun siltä osin kuin oli kysymys vastaajan velvollisuudesta rikosuhrimaksun maksamiseen. (Äänestys) Vrt. KKO 2021:42

L rikosuhrimaksusta 5 §

EGENTLIGA FINLANDS TINGSRÄTTS DOM 30.8.2019

ÅBO HOVRÄTTS BESLUT 2.11.2021

Redogörelse över tingsrättens dom

Tingsrätten tillräknade svaranden A 17.6.2017 begånget fylleri i sjötrafik i enlighet med åtalet och dömde A till bötesstraff.

Ärendet har avgjorts i skriftligt förfarande av

tingsdomare Camilla Nissi

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Yrkanden i hovrätten

Besvär

Åklagaren har yrkat att A åläggs att betala brottsofferavgift på 80 euro eftersom han dömts till straff för fylleri i sjötrafik för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i två år.

Bemötande

A har medgivit ändringsyrkandet.

Hovrättens avgörande

Motivering

Hovrätten har att ta ställning till frågan om huruvida åklagaren som inte har sökt ändring i huvudsaken har rätt att trots detta söka ändring i tingsrättens avgörande vad gäller brottsofferavgiften. Om denna fråga besvaras jakande skall åklagarens besvär bifallas.

Enligt 5 § i lagen om brottsofferavgift får ändring i betalningsskyldigheten enligt denna lag sökas endast i samband med huvudsaken. Bestämmelsen har i lagens förarbeten motiverats på följande sätt. I ett beslut om brottsofferavgift får sökas ändring endast i samband med huvudsaken. Med huvudsak avses den dom som gäller straffet eller den påföljd som påförts i ett förfarande enligt lagen om föreläggande av böter och ordningsbot, och på basis av vilken brottsofferavgiften har påförts. Det förfarande för ändringssökande som följs i huvudsaken avgör alltså rätten till ändringssökande och förfarandet vid ändringssökande i ett ärende som gäller påförande av brottsofferavgift (RP 293/2014 rd s. 22). Varken grundlagsutskottet i sitt utlåtande (GrUU 61/2014 rd) eller lagutskottet i sitt betänkande (LaUB 33/2014 rd) har tagit ställning till den föreslagna regleringen om ändringssökande.

$e1

Grundlagen tryggar den enskildes grundläggande fri- och rättigheter. För åklagarens del strider den i 5 § i lagen om brottsofferavgift avsedda begränsningen av rätten att söka ändring inte mot 21 § 2 momentet i grundlagen på ett sådant uppenbart sätt som avses i 106 § i grundlagen. Tillämpningen av 25 kapitlet 1 § i rättegångsbalken är således inte möjligt på det sätt som avses i avgörandet HD 2021:42. Emedan åklagaren inte har sökt ändring i huvudsaken kan han inte anses ha rätt att söka ändring i tingsrättens beslut såvitt det gäller svarandens skyldighet att betala brottsofferavgift. Åklagarens besvär skall därmed avvisas.

Hovrätten har avgjort ärendet på det sätt som framkommer av beslutet.

— — —

Beslut

Besvären avvisas. Tingsrättens avgörande förblir bestående.

Ärendet har avgjorts av

Hovrättsrådet Kimmo Vanne, som föredrog ärendet (avvikande åsikt)

Hovrättsrådet Sanna Niinistö

Hovrättsrådet Kirsti Avola

Ärendet har avgjorts på föredragning.

Omröstning.

Den skiljaktiga ledamotens yttrande i ärendet R 19/1638

Hovrättsrådet Kimmo Vanne:

A har dömts till bötesstraff för fylleri i sjötrafik. Enligt 2 § och 3 § i lagen om brottsofferavgift är han skyldig att betala brottsofferavgift på 80 euro. Det är ostridigt att han utöver bötesstraffet borde ha ålagts att betala brottsofferavgift på 80 euro.

Den ovannämnda regeringspropositionen har föregåtts av ett utkast som skickats ut på remiss 19.9.2014. Bestämmelsen i fråga hade redan i detta utkast formulerats på samma sätt som i den gällande lagen. Även motiveringen till bestämmelsen i utkastet (s. 31-32) motsvarade motiveringen i regeringspropositionen.

Helsingfors hovrätt hade i sitt utlåtande med anledning av utkastet (se

, s. 36) fäst uppmärksamhet vid den möjligheten att man påför eller låter bli att påföra avgiften på ett felaktigt sätt. Hovrätten hade ansett det befogat att på nytt bedöma frågan om innehållet i den föreslagna bestämmelsen om ändringssökande. Enligt hovrätten måste svarande i ett brottmål ha rätt att söka ändring med anledning av påförande av brottsofferavgift utan att samtidigt behöva söka ändring i huvudsaken. Annars skulle regleringen inte uppfylla de krav som ställts i 21 § i grundlagen och som gäller garantier för en rättvis rättegång och rätt att söka ändring. Därtill hade hovrätten ansett att åklagaren av jämlikhetsskäl borde ha rätt att på samma sätt som svaranden söka ändring i beslut om brottsofferavgift såväl till nackdel som till fördel för svaranden. Helsingfors hovrätts ovannämnda synpunkter ledde inte till några ändringar i bestämmelsens ordalydelse eller dess motivering i regeringspropositionen.

$e7

Ordalydelsen i bestämmelsen i fråga hindrar i och för sig inte en tolkning enligt vilken begränsningen av rätt att söka ändring endast gäller ändringssökande i påförande av brottsofferavgift. Följaktligen skulle det inte finnas några begränsningar avseende åklagarens rätt att söka ändring i en situation där svaranden inte påförts någon brottsofferavgift. Lagen innehåller dock inga andra bestämmelser om ändringssökande. Därmed är det uppenbart att bestämmelsen i fråga har avsetts att gälla både för svarandens och för åklagarens ändringssökande.

Lagens förarbeten kan inte anses ge stöd för en tolkning enligt vilken den begränsning av rätten till ändringssökande som ingår i bestämmelsen endast gäller svarande som påförts brottsofferavgift. Tvärtemot har det i bestämmelsens motivering (RP 293/2014 rd s. 22) använts bland annat uttrycket ”ändringssökande i ett ärende som gäller påförande av brottsofferavgift” vilket tyder på att bestämmelsen är tillämplig även i de fall där brottsofferavgiften inte har påförts och åklagaren söker ändring i detta. Bestämmelsens lagstiftningshistoria stöder uppfattningen att dess misslyckade formulering beror på bristfällig lagberedning och att de anmärkningar som Helsingfors hovrätt hade framställt i sitt utlåtande har förbisetts i lagberedningen. Det är uppenbart att riksdagens ledamöter inte har haft en tydlig uppfattning om innebörden av bestämmelsens ordalydelse. Därmed finns det skäl till betydande återhållsamhet när det gäller att läsa ut så kallad lagstiftarens vilja ur bestämmelsens ordalydelse.

Att behandla parterna i fråga om rätten till ändringssökande på olika sätt vore oförenligt med allmänna rättsprinciper. Det bör anses vara uteslutet att lagstiftarens vilja skulle ha varit att i fråga om rätten till ändringssökande försätta svaranden i en sämre ställning än åklagaren. Även denna synpunkt talar för att bestämmelsen har varit avsedd att tillämpas både vid svarandens och vid åklagarens ändringssökande.

Till följd av Högsta domstolens avgörande HD 2021:42 har begränsningen av ändringssökande i 5 § i lagen om brottsofferavgift i själva verket förlorat sin betydelse vad gäller svarandens ändringssökande. De synpunkter som talar för svarandens rätt att söka ändring i påförande av brottsofferavgift utan att behöva söka ändring i huvudsaken väger inte lika tungt vid bedömningen av frågan om huruvida även åklagaren skall ha samma rätt. Det ter sig naturligt att åklagaren har samma rätt att söka ändring till fördel för svaranden som svaranden själv. Däremot är det inte lika klart att åklagaren skall ha denna rätt även vid ändringssökande till svarandens nackdel. Vid bedömningen av denna fråga bör särskild uppmärksamhet fästas vid åklagarens uppgifter i straffprocessen.

Enligt 9 § i lagen om Åklagarmyndigheten ska en åklagare se till att det straffrättsliga ansvaret i de mål som han eller hon handlägger förverkligas utan dröjsmål och på ett jämlikt och ekonomiskt sätt enligt vad parternas rättsskydd och allmänintresset kräver. Bestämmelsen motsvarar sakligt sett 6 § i den tidigare lagen om åklagarväsendet. Till åklagarens väsentligaste uppgifter hör att medverka till att alla behandlas på ett jämlikt sätt i straffprocessen. På åklagarens rätt till ändringssökande kan inte tillämpas andra rättsregler än på svarandens ändringssökande utan att detta äventyrar åklagarens möjligheter till att på ett tillbörligt sätt sköta de uppgifter om vilka föreskrivs i 9 § i lagen om Åklagarmyndigheten.

$e9

$ea

Enär bestämmelsens ordalydelse inte kan anses vara uttryck för lagstiftarens verkliga avsikt förhindrar den inte en tolkning enligt vilken åklagarens rätt att söka ändring i avgöranden avseende brottsofferavgift följer samma regler som enligt Högsta domstolens avgörande HD 2021:42 (punkten 22) tillämpas på svarandens ändringssökande.

På ovan anförda grunder skall bestämmelsen i fråga även i detta fall lämnas utan tillämpning. Åklagarens besvär skall prövas och bifallas.

På ovan anförda grunder ålägger jag A att till staten betala brottsofferavgift på 80 euro.

Lagakraftvunnet

Utgångsläge och frågeställning

Bestämmelsen i 5 § i lagen om brottsofferavgift, dess förarbeten och rättspraxis

Rikosuhrimaksu. Lausuntotiivistelmä. Oikeusministeriön julkaisusarja ”Mietintöjä ja lausuntoja” 54/2014

Bedömning och slutsatser

Slutresultat