KHO 1.6.2017/2580 – Mervärdesskatt
A Ab, som bedrev transport, spedition och hantering av varor och som med tillstånd av Tullen höll ett tullager, hade debiterats på mervärdesskatt för införsel av varor som regelstridigt lämnat tullövervakningen. A Ab ansågs inte ha förvärvat varorna, som bolaget lagrat för sina kunders räkning, för sin skattepliktiga rörelse i den bemärkelse som avses i...
2 min de lecture · 355 mots
A Ab, som bedrev transport, spedition och hantering av varor och som med tillstånd av Tullen höll ett tullager, hade debiterats på mervärdesskatt för införsel av varor som regelstridigt lämnat tullövervakningen. A Ab ansågs inte ha förvärvat varorna, som bolaget lagrat för sina kunders räkning, för sin skattepliktiga rörelse i den bemärkelse som avses i 102 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. När hänsyn även togs till att syftet med debiteringen var att säkerställa att inga obeskattade varor överförs till konsumtion, ansåg högsta förvaltningsdomstolen i motsats till den regionala förvaltningsdomstolen att A Ab inte hade rätt att dra av den mervärdesskatt som bolaget debiterats på för varorna i fråga.
Ansökan om återbäring av mervärdesskatt för räkenskapsperioderna 1.5.2011 – 30.4.2012.
Mervärdesskattelagen 102 § 1 mom. 2 punkten och 102 § 2 mom.
Rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt artikel 168 led e
Unionens domstols dom i målet C-187/14, DSV Road
Ärendet har avgjorts av justitieråden Ahti Vapaavuori, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Marita Eeva.
Tavaroiden kuljetus-, huolinta- ja käsittelytoimintaa harjoittavalle A Oy:lle, joka Tullin myöntämän luvan perusteella piti tullivarastoa, oli maksuunpantu maahantuonnin arvonlisäveroa tullivarastosta sääntöjen vastaisesti poistuneista tavaroista. A Oy:n ei katsottu hankkineen mainittuja asiakkaidensa puolesta varastoimiaan tavaroita arvonlisäverolain 102 §:n 1 momentissa tarkoitetulla tavalla verollista liiketoimintaansa varten. Kun otettiin huomioon myös se, että maksuunpanon tarkoituksena on varmistaa, ettei kulutukseen päädy verottamattomia tavaroita, korkein hallinto-oikeus katsoi toisin kuin hallinto-oikeus, ettei A Oy:llä ollut oikeutta vähentää sille mainituista tavaroista maksuunpantua maahantuonnin arvonlisäveroa.
Arvonlisäveron palautushakemus tilikaudelta 1.5.2011 – 30.4.2012.
Arvonlisäverolaki 102 § 1 momentti 2 kohta sekä 2 momentti
Neuvoston direktiivi yhteisestä arvonlisäverojärjestelmästä 2006/112/EY 168 artikla e alakohta
Unionin tuomioistuimen tuomio asiassa C-187/14, DSV Road
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Ahti Vapaavuori, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Marita Eeva.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...