KHO 13.3.2017/1118 – Vammaispalvelu

Vaikeavammainen A oli hakenut vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista annetun lain (vammaispalvelulaki) 8 §:n 2 momentin mukaisena kuljetuspalveluna 12 yhdensuuntaista matkaa päästäkseen avoimen korkeakoulun opetukseen Y:n kuntaan, joka ei ollut A:n kotikunnan maantieteellinen rajakunta. Y:n kunta sijaitsi noin 85 kilometrin päässä A:n kotikunnasta. Hallinto-oikeus oli kumonnut lautakunnan päätöksen, jolla A:lle ei ollut myönnetty hakemaansa kuljetuspalvelua.

Korkein hallinto-oikeus katsoi, että A:n suorittamat kyseiset matkat olivat osa hänen jokapäiväiseen elämäänsä kuuluvia kuljetuksia, jotka kuuluvat kunnan järjestämisvelvollisuuden piiriin vammaispalvelulain 8 §:n 2 momentin nojalla sikäli, kuin ne ulottuvat A:n asuinkunnan tai lähikuntien alueelle. Lähikunta voi olla myös muu kuin kotikunnan maantieteellinen rajakunta, jolloin käsitettä laajentavana seikkana huomioon on otettava vaikeavammaisen henkilön yksilöllinen kuljetustarve sekä tarve sellaisiin yleensä saatavilla oleviin palveluihin, joita kotikunnan tai naapurikunnan alueella ei ole. Koska kunnan korvausvelvollisuuteen kuuluvat vain kuljetuspalvelusta aiheutuvat kohtuulliset kustannukset, matka toiminnalliseen lähikuntaan ei voi kuitenkaan olla kohtuuttoman pitkä.

Kun otettiin huomioon kuntien välinen etäisyys, korkein hallinto-oikeus katsoi, että Y:n kuntaa ei voitu pitää esillä olleissa olosuhteissa sellaisena toiminnallisena lähikuntana, johon A:n kotikunnan tulisi korvata A:n opiskeluun liittyvät kyseessä olleet matkat vammaispalvelulain nojalla. Korkein hallinto-oikeus kumosi hallinto-oikeuden päätöksen ja saattoi perusturvalautakunnan päätöksen voimaan.

Laki vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista 8 § 2 momentti

Asetus vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista 4 §:n 1 ja 2 momentti ja 6 §

Asian ovat ratkaisseet presidentti Pekka Vihervuori, oikeusneuvokset Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Vesa-Pakka Nuotio ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Anna Heikkilä.

A, som var gravt handikappad (svårt funktionshindrad) hade som sådan färdtjänst som avses i 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen) beviljats 12 enkelriktade resor för att A skulle kunna delta i undervisning inom den öppna högskolan i Y:s kommun, som saknade geografisk gräns med A:s hemkommun. Y:s kommun låg cirka 85 kilometer från A:s hemkommun. Den regionala förvaltningsdomstolen hade upphävt bastrygghetsnämndens beslut att inte bevilja A den färdtjänst som A ansökt om.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A:s ifrågavarande resor var en del av de resor som hörde till hans dagliga liv och att resorna enligt 8 § 2 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp omfattades av kommunens skyldighet att ordna färdtjänst till den del som resorna sträckte sig till platser i A:s hemkommun eller närbelägna kommuner. En närbelägen kommun kan vara också en kommun som saknar geografisk gräns med hemkommunen, varvid begreppet närbelägen kommun får en bredare innebörd, så att vid bedömning beaktas den svårt funktionshindrade personens individuella transportbehov och behov av sådana tjänster som i allmänhet är tillgängliga, men som det inte finns tillgång till i hemkommunen eller grannkommunen. Kommunen ersättningsskyldighet omfattar emellertid endast skäliga kostnader för färdtjänst, varför resan till en kommun som i funktionell bemärkelse är en närbelägen kommun inte kan vara orimligt lång.

Med hänsyn till avståndet mellan kommunerna ansåg högsta förvaltningsdomstolen att Y:s kommun under de förhållanden som det var fråga om inte kunde betraktas som en sådan närbelägen kommun till vilken A:s hemkommun med stöd av handikappservicelagen skulle ersätta A:s studierelaterade resor. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde den regionala förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft bastrygghetsnämndens beslut.

Lagen om service och stöd på grund av handikapp 8 § 2 mom.

Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 4 § 1 och 2 mom. samt 6 §

Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori samt förvaltningsråden Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Anna Heikkilä.