KHO 16.9.2020/3669 – Vammaispalvelut
Viranhaltija oli hylännyt hakemuksen ulko-oveen asennettavan älylukon kustannusten korvaamisesta vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista annetun lain (vammaispalvelulaki) mukaisena asunnon muutostyönä, koska hakemuksessa tarkoitettua lasta ei voitu pitää vaikeavammaisena. Myös oikaisuvaatimus hylättiin. Hallinto-oikeuden päätöksen perustelujen mukaan kyseessä oli tuolloin 9-vuotias lapsi, jolle oli keväällä 2018 asetettu ADHD-diagnoosi. Lapselle oli aloitettu lääkitys, jota hän käytti koulupäivinä....
3 min de lecture · 595 mots
Viranhaltija oli hylännyt hakemuksen ulko-oveen asennettavan älylukon kustannusten korvaamisesta vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista annetun lain (vammaispalvelulaki) mukaisena asunnon muutostyönä, koska hakemuksessa tarkoitettua lasta ei voitu pitää vaikeavammaisena. Myös oikaisuvaatimus hylättiin.
Hallinto-oikeuden päätöksen perustelujen mukaan kyseessä oli tuolloin 9-vuotias lapsi, jolle oli keväällä 2018 asetettu ADHD-diagnoosi. Lapselle oli aloitettu lääkitys, jota hän käytti koulupäivinä. Lääkärinlausunnon mukaan lapsi tarvitsi ikäistään enemmän aikuisen valvontaa ja ohjausta, ja hän oli tapaturma-altis. Lapsi voi olla kotona yksin valvomatta tunnista puoleentoista tuntiin. Lapsi pystyi ulkona toimimaan kuitenkin ilman aikuisen valvontaa esimerkiksi kavereiden kanssa. Vanhemman täytyi kuitenkin seurata lapsen liikkumista.
Hakemuksen mukaan ulko-oveen asennettava älylukko tuki kotona jo olevaa hälytysjärjestelmää. Älylukon avulla vanhempi voi etänä avata ja sulkea oven sekä seurata oven käyttöä. Lukko helpottaisi arjessa selviytymistä ja vanhemman huolta, koska lapsi ei pystynyt huolehtimaan kotiavaimesta.
Hallinto-oikeus katsoi, että lapsi tarvitsi ikäistään enemmän vanhempien ohjausta ja valvontaa. Häntä ei ollut kuitenkaan pidettävä vaikeavammaisena henkilönä, jolle liikkuminen tai muu omatoiminen suoriutuminen vakituisessa asunnossa tuotti vamman tai sairauden vuoksi erityisiä vaikeuksia. Älylukon ei voitu katsoa myöskään olevan välttämätön, jotta lapsi suoriutui tavanomaisista elämän toiminnoista. Hakemus älylukon kustannusten korvaamisesta oli siten voitu hylätä.
Korkein hallinto-oikeus hylkäsi valituksen ja pysytti hallinto-oikeuden päätöksen.
Laki vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista 9 § 2 momentti
Asetus vammaisuuden perusteella järjestettävistä palveluista ja tukitoimista 13 §
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Eija Siitari, Petri Helander, Toomas Kotkas, Ari Wirén ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Riitta Hämäläinen.
Tjänsteinnehavaren hade avslagit ändringssökandens ansökan om ersättning för kostnaderna för ett smart lås till ytterdörren som ändringsarbete i bostaden enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (handikappservicelagen), för att det barn ansökan gällde inte kunde anses vara gravt handikappat. Även begäran om omprövning avslogs.
Enligt förvaltningsdomstolens beslut var det fråga om ett vid tidpunkten 9-årigt barn som på våren 2018 diagnosticerats med ADHD. Barnet hade påbörjat medicinering under skoldagarna. Enligt läkarutlåtandet behövde barnet mer tillsyn och ledning av vuxna än sina jämnåriga och råkade lätt ut för olyckor. Barnet klarade sig ensamt hemma utan tillsyn i en till en och en halv timme. Barnet kunde dock utanför hemmet klara sig utan tillsyn av vuxna till exempel med kamrater. Föräldern måste ändå följa med var barnet rörde sig.
Enligt ansökan stödde det installerade smarta låset det alarmsystem som redan fanns i hemmet. Med hjälp av det smarta låset kunde föräldern öppna och stänga dörren på distans och följa med användningen av dörren. Låset var ämnat underlätta att barnet klarade vardagen och minska förälderns bekymmer då barnet inte kunde hålla reda på en hemnyckel.
Förvaltningsdomstolen ansåg att barnet i högre grad än sina jämnåriga behövde sina föräldrars tillsyn och ledning. Barnet skulle ändå inte anses vara en gravt handikappad person som på grund av handikapp eller sjukdom har särskilt svårt att förflytta sig eller i övrigt klara sig på egen hand i sin varaktiga bostad. Det smarta låset kunde inte heller anses vara nödvändigt för att barnet skulle klara av de funktioner som hör till normal livsföring. Ansökan om ersättning för kostnaderna för det smarta låset hade således kunnat avslås.
Högsta förvaltningsdomstolen avslog besvären och ändrade inte förvaltningsdomstolens beslut.
Lagen om service och stöd på grund av handikapp 9 § 2 mom.
Förordningen om service och stöd på grund av handikapp 13 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Petri Helander, Toomas Kotkas, Ari Wirén och Antti Pekkala. Föredragande Riitta Hämäläinen.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...