KHO 17.1.2017/130 – Työsuojelu
$a7 Työsuojelun vastuualue oli katsonut, että A Oy ei ollut osoittanut riittävää huolellisuutta hyväksymällä B Oy:n epämääräiset todistukset. A Oy:lle oli tämän seikan ja eräiden muiden seikkojen perusteella määrätty 5 200 euron laiminlyöntimaksu. Hallinto-oikeus oli katsonut, että todistukset eivät olleet siinä määrin virheellisen näköisiä, että A Oy:n edustajien olisi ollut syytä epäillä niiden aitoutta pelkästään...
2 min de lecture · 412 mots
$a7
Työsuojelun vastuualue oli katsonut, että A Oy ei ollut osoittanut riittävää huolellisuutta hyväksymällä B Oy:n epämääräiset todistukset. A Oy:lle oli tämän seikan ja eräiden muiden seikkojen perusteella määrätty 5 200 euron laiminlyöntimaksu.
Hallinto-oikeus oli katsonut, että todistukset eivät olleet siinä määrin virheellisen näköisiä, että A Oy:n edustajien olisi ollut syytä epäillä niiden aitoutta pelkästään niiden ulkoasun perusteella. Hallinto-oikeus oli asiaa kokonaisuutena harkiten pitänyt A Oy:n laiminlyöntiä siten vähäisenä, että laiminlyöntimaksu oli perusteltua ja kohtuullista jättää määräämättä tilaajavastuulain 9 §:n 4 momentin nojalla.
$a8
Tilaajan selvitysvelvollisuudesta ja vastuusta ulkopuolista työvoimaa käytettäessä annettu laki 1 §, 5 § 1 momentti, 5 a § ja 9 § 1 momentti 1 kohta
Yritys- ja yhteisötietolaki 15 § (637/2006) 1 ja 2 momentti
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Jouko Tuomi.
$a9
Ansvarsområdet för arbetarskyddet hade ansett att A Ab inte hade visat tillräcklig omsorg när bolaget accepterade B Ab:s vaga intyg. Med anledning av detta samt andra omständigheter hade A Ab påförts en 5 200 euro stor försummelseavgift.
Förvaltningsdomstolen hade ansett att intygen inte såg så felaktiga ut att A Ab:s representanter hade haft orsak att misstänka äktheten av dem enbart med anledning av hur intygen såg ut. Förvaltningsdomstolen hade efter en helhetsbedömning av saken ansett att A Ab:s försummelse hade varit så ringa att det med stöd av 9 § 4 mom. i beställaransvarslagen var motiverat och skäligt att inte påföra A Ab påföljdsavgift.
$aa
Eftersom A Ab inte hade gått till väga på ovan nämnt sätt, utan såsom utredning hade accepterat dokument vars äkthet det hade funnit orsak att betvivla, hade A Ab försummat den utredningsskyldighet om vilken bestäms i 5 § i beställaransvarslagen. Eftersom A Ab:s gärning inte skulle anses vara ringa, upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och satte i kraft det beslut som ansvarsområdet för arbetarskyddet hade fattat. Omröstning 4 – 1.
Lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft 1 §, 5 § 1 mom., 5 a § och 9 § 1 mom. 1 punkten
Företags- och organisationsdatalag 15 § (637/2006) 1 och 2 mom.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pekkala. Föredragande Jouko Tuomi.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...