KHO 21.12.2020/H1071 – Barnskydd

Barnskyddsmyndigheten hade försummat sin skyldighet att till förvaltningsdomstolen meddela om ett beslut gällande ändring av platsen för vård utom hemmet, med vilket barnets vårdplats hade bytts medan ett ärende angående barnets omhändertagande och placering i vård utom hemmet var anhängigt i förvaltningsdomstolen. Inte heller ansökan om omhändertagande hade ändrats. Därför grundade sig förvaltningsdomstolens beslut om omhändertagande och placering i vård utom hemmet till vårdplatsens del på föråldrad information om barnets situation. Barnskyddsmyndigheten anförde besvär över förvaltningsdomstolens beslut till högsta förvaltningsdomstolen gällande vårdplatsen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att den enligt barnskyddslagen behöriga tjänsteinnehavaren efter förvaltningsdomstolens beslut hade fattat ett nytt överklagbart beslut om ändring av platsen för vård utom hemmet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att myndigheten inte längre efter detta hade intresse eller behov av att få förvaltningsdomstolens beslut, som på grund av försummelse eller fel i förfarandet hos myndigheten var felaktigt, behandlat i högsta förvaltningsdomstolen. Därför fanns det inte anledning för högsta förvaltningsdomstolen att yttra sig om yrkandena i ärendet.

Barnskyddslagen 25 d § 2 mom. och 43 § 3 mom.

Se och jmfr. HFD 8.5.2018 t 2090 (på finska)

Ärendet har avgjorts av justitieråden Anne E. Niemi, Outi Suviranta, Petri Helander, Toomas Kotkas och Antti Pekkala. Föredragande Anne Rautiainen.

Lastensuojeluviranomainen oli laiminlyönyt velvollisuutensa ilmoittaa hallinto-oikeudelle sijaishuoltopaikan muuttamista koskevasta päätöksestä, jolla lapsen sijaishuoltopaikka oli muutettu lapsen huostaanottoa ja sijaishuoltoon sijoittamista koskevan asian ollessa vireillä hallinto-oikeudessa. Huostaanottohakemusta ei myöskään ollut muutettu. Tämän vuoksi hallinto-oikeuden huostaanottoa ja sijaishuoltoon sijoittamista koskeva päätös perustui sijaishuoltopaikan osalta vanhentuneeseen tietoon lapsen tilanteesta. Lastensuojeluviranomainen valitti hallinto-oikeuden päätöksestä sijaishuoltopaikan osalta korkeimpaan hallinto-oikeuteen.

Korkein hallinto-oikeus totesi, että lastensuojelulain mukaan toimivaltainen viranhaltija oli hallinto-oikeuden päätöksen jälkeen tehnyt sijaishuoltopaikan muuttamisesta uuden valituskelpoisen päätöksen. Korkein hallinto-oikeus katsoi, ettei viranomaisella tämän jälkeen ollut enää intressiä eikä tarvetta saattaa viranomaisen laiminlyönnin takia erheellistä hallinto-oikeuden päätöstä korkeimman hallinto-oikeuden käsiteltäväksi. Tämän vuoksi lausuminen asiassa esitetyistä vaatimuksista raukesi.

Lastensuojelulaki 25 d § 2 momentti ja 43 § 3 momentti

Ks. ja vrt. KHO 8.5.2018 t 2090

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Anne E. Niemi, Outi Suviranta, Petri Helander, Toomas Kotkas ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Anne Rautiainen.