KHO 21.2.2017/706 – Utlänningsärende
I ett 12.10.2016 inlett utlänningsärende hade biträdet inte i högsta förvaltningsdomstolen begärt arvode eller inlämnat betalningsspecifikation. Frågan gällde om högsta förvaltningsdomstolen skulle bereda biträdet möjlighet att yrka på arvode och om ett arvode enligt ärende enligt 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § arvodesförordningen skulle fastställas. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslut HFD...
2 min de lecture · 401 mots
I ett 12.10.2016 inlett utlänningsärende hade biträdet inte i högsta förvaltningsdomstolen begärt arvode eller inlämnat betalningsspecifikation. Frågan gällde om högsta förvaltningsdomstolen skulle bereda biträdet möjlighet att yrka på arvode och om ett arvode enligt ärende enligt 17 a § i rättshjälpslagen och 7 a § arvodesförordningen skulle fastställas.
Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksbeslut HFD 2014:177 fastställt att det, att biträdet inte hade framställt något yrkande om arvode inte kunde betraktas som en sådan i 28 § i förvaltningsprocesslagen avsedd omständighet med anledning av vilken domstolen borde ha berett biträdet tillfälle att komplettera besvären. När arvodesyrkandet inte framgick av rättegångshandlingarna och ingen faktura lämnats till högsta förvaltningsdomstolen, var det enligt beslutet inte domstolens skyldighet att bereda biträdet tillfälle att framställa ett yrkande om arvode. Eftersom biträdet i nämnda fall inte under handläggningen hade framställt något yrkande om arvode enligt rättshjälpslagen eller lämnat någon faktura i vilken han i egenskap av rättegångsbiträde skulle ha yrkat arvode, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att arvode inte senare kunde utdömas till biträdet.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att frågan gällande komplettering i föreliggande fall skulle bedömas på samma sätt som i nämnda årsboksbeslut. Med beaktande av att årsboksbeslutet inte gällde arvode enligt ärende enligt 7a § i arvodesförordningen, skulle ärendet i övrigt bedömas på nytt enligt tillämpliga stadganden.
Enligt 12 § 1 mom. och 2 mom. 4 punkten i arvodesförordningen ska en begäran om arvode enligt 7 a § i förordningen lämnas in via justitieförvaltningens elektroniska tjänster. Enligt högsta förvaltningsdomstolen kan begäran om arvode med beaktande av 7 a § 4 mom. i arvodesförordningen lämnas in även på annat sätt, t.ex. fritt formulerat i besvärsskriften.
Rättshjälpsarvodet bestäms domstolsspecifikt och därför gällde inte den av biträdet i förvaltningsdomstolen framställda begäran om arvode i högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom biträdet inte hade lämnat in en betalningsspecifikation via justitieförvaltningens elektroniska tjänster och inte heller på annat sätt framfört begäran om arvode eller ett sådant yttrande som kunde tolkas som en begäran om arvode, fastställdes inget arvode för att biträda ändringssökanden i högsta förvaltningsdomstolen.
Rättshjälpslagen 17 § mom. och 17 a §
Statsrådets förordning om grunderna för arvoden vid allmän rättshjälp 7a § 4 mom. samt 12 § 1mom. och 2 mom. 4 punkten
Se HFD:2014:177
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...