KHO 25.10.2017/5348 – Patent
Patent- och registerstyrelsen och marknadsdomstolen hade ansett att beskrivningen av ett patent som gällde pulsbreddsmodulering av en frekvenstransformator var tillräckligt tydlig och att uppfinningen innehade nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till teknikens företedda ståndpunkt. Invändaren, som överklagat marknadsdomstolens beslut, hade anfört att fackmannens slutledningsförmåga skulle anses ligga på samma nivå, både när man bedömde beskrivningens...
3 min de lecture · 593 mots
Patent- och registerstyrelsen och marknadsdomstolen hade ansett att beskrivningen av ett patent som gällde pulsbreddsmodulering av en frekvenstransformator var tillräckligt tydlig och att uppfinningen innehade nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till teknikens företedda ståndpunkt. Invändaren, som överklagat marknadsdomstolens beslut, hade anfört att fackmannens slutledningsförmåga skulle anses ligga på samma nivå, både när man bedömde beskrivningens tydlighet och när man bedömde uppfinningshöjden.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att bedömningen av om uppfinningen i en patentpublikation hade beskrivits så tydligt att en fackman med ledning av den kunde utöva uppfinningen var en annan än bedömningen av huruvida uppfinningen var så uppenbar för en fackman på området att den inte uppfyllde kravet på väsentlig skillnad eller uppfinningshöjd.
En fackman på området som läste en patentpublikation bekantade sig med en dokumenterad lösning, vars kännetecken han inte själv behövde finna på. Det var då fråga om att tillämpa den kunskap som framgick av publikationen för att utöva lösningen i praktiken.
Vid bedömningen av uppfinningshöjden utgick man däremot ifrån att den uppfinning som bedömdes inte ingick i teknikens för fackmannen bekanta ståndpunkt. Fackmannen på området jämställdes i detta sammanhang med uppfinnaren. Uppfinnaren hade ingen färdig dokumentation eller modell att tillämpa, utan frågan gällde huruvida han på eget initiativ, med sin yrkesskicklighet och enbart teknikens från tidigare kända ståndpunkt som grund skulle komma fram till den lösning som presenterades i patentpublikationen.
Fackmannen på området antogs således i vartdera fallet ha samma grundkunskaper och -skicklighet, men eftersom det var väsentligt enklare att på basis av allmänkunskap tillämpa en lösning som beskrivits i en publikation än att utveckla en ny uppfinning, kunde uppfinningen anses vara tillräckligt tydligt beskriven även om alla dess detaljer inte skulle ha redovisats.
Det fanns inte skäl att upphäva patentet på den grunden att patentbeskrivningen inte skulle ha varit tillräckligt tydlig.
Patentlagen 2 § 1 mom., 8 § 2 mom. och 25 § 1 mom. 1‒2 punkten
Ärendet har avgjorts av president Pekka Vihervuori, justitieråden Niilo Jääskinen, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta och Anne Nenonen samt överingenjörsråden Kenneth Holmberg och Raimo Sepponen. Föredragande Kristina Björkvall.
Korkein hallinto-oikeus totesi, että sen arviointi, onko keksintö esitetty patenttijulkaisussa niin selvästi, että alan ammattilainen voi sen perusteella käyttää keksintöä, oli tehtävä eri tavalla kuin sen arviointi, oliko keksintö alan ammattilaiselle niin ilmeinen, että se ei täyttänyt patentoinnille asetettua olennaisen eron eli keksinnöllisyyden edellytystä.
Alan ammattilainen tutustui patenttijulkaisua lukiessaan dokumentoituun ratkaisuun, jonka piirteitä hänen ei tarvitse itse keksiä. Kysymys oli tällöin julkaisusta ilmenevien tietojen soveltamisesta käytännön ratkaisun toteuttamiseksi.
Keksinnöllisyysarviointia suoritettaessa lähdettiin puolestaan siitä, että arvioinnin kohteena oleva keksintö ei kuulunut alan ammattilaisen tunteman tekniikan tasoon. Alan ammattilainen rinnastui tällöin keksijään. Keksijällä ei ollut valmista dokumentaatiota tai mallia sovellettavaksi, vaan kysymys oli siitä, päätyisikö hän oma-aloitteisesti, oman ammattitaitonsa ja pelkästään entuudestaan tuntemansa tekniikan tason varassa patenttijulkaisun mukaiseen ratkaisuun.
Alan ammattilaisella oletettiin siten olevan kummassakin tapauksessa samat perustiedot ja -taidot, mutta koska patenttijulkaisussa kuvatun ratkaisun soveltaminen yleistietojen pohjalta oli olennaisesti helpompaa kuin uuden keksinnön kehittäminen, keksintöä voitiin pitää riittävän selvästi kuvattuna, vaikka keksinnön kaikkia yksityiskohtia ei olisi selostettu.
Kysymyksessä olevaa patenttia ei ollut perusteita kumota sillä perusteella, että patentin selitys ei olisi ollut riittävän selvä.
Patenttilaki 2 § 1 momentti, 8 § 2 momentti ja 25 § 1 momentti 1‒2 kohta
Asian ovat ratkaisseet presidentti Pekka Vihervuori, oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta ja Anne Nenonen sekä yli-insinöörineuvokset Kenneth Holmberg ja Raimo Sepponen. Asian esittelijä Kristina Björkvall.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...