KHO 3.3.2017/913 – Maankäyttö ja rakentaminen
Vaihemaakuntakaavassa oli osoitettu tu-2 -merkinnällä turvetuotantoon pääosin soveltuvia suoalueita. Suunnittelumääräyksen mukaan alueen käyttöönoton suunnittelussa tuli ottaa huomioon muun ohella luonnonarvot. Maakuntakaavan perustaksi laaditut selvitykset olivat kaavan tarkkuustaso huomioon ottaen maankäyttö- ja rakennuslain 9 §:n kannalta riittävät. Maakuntakaava ei voinut olla oikeusvaikutuksiinsa nähden lainvastainen sillä perusteella, etteivät selvitykset täyttäneet yksityiskohtaisuudeltaan ympäristölupamenettelyn lupaharkinnan pohjaksi vaadittaville selvityksille asetettavia...
2 min de lecture · 360 mots
Vaihemaakuntakaavassa oli osoitettu tu-2 -merkinnällä turvetuotantoon pääosin soveltuvia suoalueita. Suunnittelumääräyksen mukaan alueen käyttöönoton suunnittelussa tuli ottaa huomioon muun ohella luonnonarvot.
Maakuntakaavan perustaksi laaditut selvitykset olivat kaavan tarkkuustaso huomioon ottaen maankäyttö- ja rakennuslain 9 §:n kannalta riittävät. Maakuntakaava ei voinut olla oikeusvaikutuksiinsa nähden lainvastainen sillä perusteella, etteivät selvitykset täyttäneet yksityiskohtaisuudeltaan ympäristölupamenettelyn lupaharkinnan pohjaksi vaadittaville selvityksille asetettavia vaatimuksia. Selvitysten pohjalta oli riittävästi arvioitavissa, että tu-2 -alueet soveltuivat merkinnän selityksen mukaisesti ainakin pääosin turvetuotantoon.
Maakuntakaavan tu-2 -merkintöjen perustana olevan selvityksen merkitys tuli arvioitavaksi ympäristölupamenettelyssä, jossa turvetuotannon sijoituspaikan valintaa ja lupaharkintaa ohjasivat ympäristönsuojelulain 11 – 13 §:t ja 49 §.
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä ja Kari Tornikoski. Asian esittelijä Tuula Pääkkönen. Asiaa ratkaistaessa on toimitettu äänestys.
I etapplandskapsplanen hade med beteckningen tu-2 för torvproduktion anvisats mossar som huvudsakligen lämpade sig för detta ändamål. Enligt en bestämmelse i etapplandskapsplanen skulle vid planläggningen av hur området skulle tas i bruk beaktas bland annat naturvärden.
De utredningar som gjorts för etapplandskapsplanen var med beaktande av planens detaljnivå tillräckliga för att uppfylla kraven i 9 § i markanvändnings- och bygglagen. Landskapsplanen kunde i fråga om sina rättsverkningar inte anses vara lagstridig av den orsaken att utredningarna till sin detaljnivå inte uppfyllde de krav som gäller för att utredningar vid prövningen av en ansökan om miljötillstånd ska kunna läggas till grund för ett miljötillståndsförfarande. Utredningarna var tillräckliga för att man skulle kunna bedöma att tu-2-områdena i överensstämmelse med den beteckning som de försetts med i planen åtminstone i huvudsak lämpade sig för torvproduktion.
Frågan om betydelsen av den utredning som tu-2-beteckningarna i landskapsplanen hade grundat sig på skulle komma att bedömas i ett miljötillståndsförfarande, där bestämmelserna i 11 – 13 § och 49 § i miljöskyddslagen skulle styra valet av verksamhetsställe för torvproduktionen samt prövningen av tillståndsansökan.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Tuomas Lehtonen, Mika Seppälä och Kari Tornikoski. Föredragande Tuula Pääkkönen. Avgörandet kom till efter omröstning.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...