KHO 8.5.2018/2090 – Barnskydd
Förvaltningsdomstolen hade godkänt den ledande tjänsteinnehavaren för socialvårdens ansökan om omhändertagande och placering av barnet i vård utom hemmet enligt ansökan, bland annat vad gällde platsen för vård utom hemmet. Barnskyddsmyndigheten hade emellertid under ärendets handläggning i förvaltningsdomstolen permanent ändrat platsen för vård utom hemmet. Myndigheten hade inte meddelat förvaltningsdomstolen om sitt beslut med vilket...
3 min de lecture · 531 mots
Förvaltningsdomstolen hade godkänt den ledande tjänsteinnehavaren för socialvårdens ansökan om omhändertagande och placering av barnet i vård utom hemmet enligt ansökan, bland annat vad gällde platsen för vård utom hemmet.
Barnskyddsmyndigheten hade emellertid under ärendets handläggning i förvaltningsdomstolen permanent ändrat platsen för vård utom hemmet. Myndigheten hade inte meddelat förvaltningsdomstolen om sitt beslut med vilket platsen för vård utom hemmet hade ändrats, såsom det förutsätts enligt 25 d § 2 mom. i barnskyddslagen. Myndigheten hade inte heller meddelat åt förvaltningsdomstolen att platsen för vård utom hemmet som avsågs i ansökan inte på grund av fostermammans sjukdom längre var tillgänglig. Myndigheten hade inte heller ändrat sin ansökan gällande platsen för vård utom hemmet.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förvaltningsdomstolens beslut hade grundat sig på ett misstag som berodde på fel i barnskyddsmyndighetens förfarande. I beslutet som överklagades hade därför inte avgjorts frågan som gällde valet av plats för vård utom hemmet enligt 50 § i barnskyddslagen såsom det förutsätts i lagen.
Högsta förvaltningsdomstolen upphävde och undanröjde förvaltningsdomstolens beslut till den del det gällde platsen för vård utom hemmet och återförvisade ärendet till denna del till förvaltningsdomstolen för ny prövning. Förvaltningsdomstolen skulle, efter att ha mottagit barnskyddsmyndighetens reviderade ansökan om omhändertagande, bedöma om den i ansökan avsedda platsen för vård utom hemmet uppfyllde kraven enligt 50 § i barnskyddslagen. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade även att under ärendets handläggning i förvaltningsdomstolen skulle barnets vård utom hemmet fortsätta på den plats där barnskyddsmyndigheten hade placerat barnet med sitt beslut om ändring av platsen för vård utom hemmet.
Barnskyddslagen 25 d § 2 ja 3 mom., 43 § 2 mom., 44 § 1 mom. 5 punkten och 50 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Outi Suviranta, Timo Räbinä och Toomas Kotkas. Föredragande Annina Nieminen.
Hallinto-oikeus oli hyväksynyt lapsen huostaanottoa ja sijaishuoltoon sijoittamista koskevan hakemuksen sosiaalihuollon johtavan viranhaltijan esittämän sisältöisenä muun ohella sijaishuoltopaikan osalta.
Lastensuojeluviranomainen oli kuitenkin asian hallinto-oikeuskäsittelyn aikana muuttanut lapsen sijaishuoltopaikkaa pysyväisluonteisesti. Viranomainen ei ollut, toisin kuin lastensuojelulain 25 d §:n 2 momentissa edellytetään, ilmoittanut hallinto-oikeudelle tietoa lapsen sijaishuoltopaikan muuttamista koskevasta päätöksestään. Viranomainen ei myöskään ollut ilmoittanut hallinto-oikeudelle tietoa siitä, että hakemuksen mukainen sijaishuoltopaikka ei enää ollut tosiasiallisesti käytettävissä sijaisäidin sairastumisen vuoksi, eikä viranomainen ollut muuttanut hakemustaan sijaishuoltopaikan osalta.
Korkein hallinto-oikeus katsoi, että hallinto-oikeuden päätös oli perustunut lastensuojeluviranomaisen menettelyvirheestä johtuvaan erehdykseen, ja tämä oli vaikuttanut olennaisesti hallinto-oikeuden päätöksen sisältöön. Valituksenalaisessa päätöksessä ei siten ollut lain edellyttämällä tavalla asianmukaisesti ratkaistu kysymystä lapsen lastensuojelulain 50 §:n mukaisesta sijaishuoltopaikasta.
Korkein hallinto-oikeus kumosi ja poisti hallinto-oikeuden päätöksen sijaishuoltopaikan osalta ja palautti asian tältä osin hallinto-oikeuteen uudelleen käsiteltäväksi. Hallinto-oikeuden tuli saatuaan lastensuojeluviranomaisen tarkistetun huostaanottohakemuksen arvioida, täyttääkö hakemuksen mukainen sijaishuoltopaikka lastensuojelulain 50 §:n mukaiset edellytykset. Samalla korkein hallinto-oikeus määräsi, että lapsen sijoitusta jatketaan hallinto-oikeuskäsittelyn ajan siinä paikassa, johon lastensuojeluviranomainen oli lapsen sijoittanut sijaishuoltopaikan muuttamista koskeneella päätöksellään.
Lastensuojelulaki 25 d § 2 ja 3 momentti, 43 § 2 momentti, 44 § 1 momentti 5 kohta ja 50 §
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Outi Suviranta, Timo Räbinä ja Toomas Kotkas. Asian esittelijä Annina Nieminen.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...