KHO 13.9.2018/4158 – Kunnallinen viranhaltija
Kunta oli julistanut rakennustarkastajan viran haettavaksi. Kunta oli viran haettavaksi julistamisen yhteydessä päättänyt viran erityisistä kelpoisuusvaatimuksista. Kunta katsoi, ettei valittaja täyttänyt mainittuja viran erityisiä kelpoisuusvaatimuksia. Valittaja sen sijaan katsoi olevansa kelpoinen rakennustarkastajan virkaan rakennustarkastajan pätevyyttä koskevan maankäyttö- ja rakennusasetuksen 108 §:n siirtymäsäännöksen perusteella. Valittajan mukaan kunta ei voinut omilla päätöksillään rajoittaa sellaisen henkilön kelpoisuutta virkaan,...
3 min de lecture · 527 mots
Kunta oli julistanut rakennustarkastajan viran haettavaksi. Kunta oli viran haettavaksi julistamisen yhteydessä päättänyt viran erityisistä kelpoisuusvaatimuksista.
Kunta katsoi, ettei valittaja täyttänyt mainittuja viran erityisiä kelpoisuusvaatimuksia. Valittaja sen sijaan katsoi olevansa kelpoinen rakennustarkastajan virkaan rakennustarkastajan pätevyyttä koskevan maankäyttö- ja rakennusasetuksen 108 §:n siirtymäsäännöksen perusteella. Valittajan mukaan kunta ei voinut omilla päätöksillään rajoittaa sellaisen henkilön kelpoisuutta virkaan, jonka kelpoisuus perustui siirtymäsäännökseen.
Kunnallisesta viranhaltijasta annetun lain 6 §:ää koskevista lain esitöistä (HE 196/2002 vp) ilmeni muun ohella, että työnantaja voi omilla päätöksillään tiukentaa säädettyjä viran kelpoisuusvaatimuksia, mutta ei lieventää niitä.
Korkein hallinto-oikeus katsoi samoin kuin hallinto-oikeus, että kunnalla oli oikeus asettaa erityisiä kelpoisuusvaatimuksia myös siinä tapauksessa, että laissa oli erikseen säädetty tehtävään vaadittavasta kelpoisuudesta, jollei kelpoisuusvaatimuksia koskevan sääntelyn tarkoituksesta muuta johtunut.
Korkein hallinto-oikeus totesi lisäksi, että puheena oleva maankäyttö- ja rakennusasetuksen 108 §:n siirtymäsäännös koskee rakennustarkastajalle asetettuja lakisääteisiä kelpoisuusvaatimuksia. Siirtymäsäännöksen ei katsottu rajoittavan kunnan mahdollisuutta omilla päätöksillään tiukentaa siinä säädettyjä kelpoisuusvaatimuksia myös niitä henkilöitä koskien, joihin muutoin sovellettaisiin mainittua siirtymäsäännöstä. Kunta oli siten voinut katsoa, ettei valittaja ollut kelpoinen rakennustarkastajan virkaan, kun hän ei ollut täyttänyt kunnan asettamia viran erityisiä kelpoisuusvaatimuksia.
Laki kunnallisesta viranhaltijasta 6 § 1 momentti
Maankäyttö- ja rakennuslaki 21 § 3 momentti
Maankäyttö- ja rakennusasetus 4 § 3 momentti ja 108 §
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Riitta Mutikainen, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto ja Maarit Lindroos. Asian esittelijä Mika Paavilainen.
Kommunen hade lediganslagit tjänsten som byggnadsinspektör. Kommunen hade i samband med lediganslåendet av tjänsten bestämt om tjänstens särskilda behörighetsvillkor.
Kommunen ansåg att överklaganden inte fyllde de för tjänsten nämnda särskilda behörighetsvillkoren. Överklaganden ansåg däremot att han med stöd av övergångsbestämmelsen om behörigheten för byggnadsinspektörer enligt 108 § i markanvändnings- och byggförordningen var behörig till tjänsten som byggnadsinspektör. Enligt överklaganden kunde kommunen inte med sina egna beslut begränsa en sådan persons behörighet till en tjänst som grundade sig på en övergångsbestämmelse.
Av lagberedningsarbetena till 6 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (RP 196/2002 rd) framgick bland annat att arbetsgivaren med sina egna beslut kan skärpa de föreskrivna behörighetskraven men inte lindra dem.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg liksom förvaltningsdomstolen att det var möjligt för kommunen att besluta om särskilda behörighetsvillkor även i det fall att det i lagen skilt hade föreskrivits om den behörighet som uppgiften förutsätter, om inte annat följde av syftet med bestämmelserna om behörighetsvillkor.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att den ifrågavarande övergångsbestämmelsen enligt 108 § i markanvändnings- och byggförordningen gäller lagstadgade behörighetsvillkor för byggnadsinspektörer. Övergångsbestämmelsen ansågs inte begränsa kommunens möjlighet att med sina egna beslut skärpa behörighetsvillkoren vad gällde även sådana personer ifråga om vilka övergångsbestämmelsen annars skulle tillämpas. Kommunen hade därför kunnat anse att då överklaganden inte fyllde de särskilda behörighetsvillkoren för tjänsten om vilka kommunen hade beslutat, var han inte behörig till tjänsten som byggnadsinspektör.
Lagen om kommunala tjänsteinnehavare 6 § 1 mom.
Markanvändning- och bygglagen 21 § 3 mom.
Markanvändnings- och byggförordningen 4 § 3 mom. och 108 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Outi Suviranta, Timo Räbinä, Pekka Aalto och Maarit Lindroos. Föredragande Mika Paavilainen.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...