KHO 14.11.2016/4802 – Arvonlisävero

Jalkaterapeutin suorittamassa pohjallisterapiassa jalkojen hoito tapahtui asiakkaalle valmistettavien muun muassa jalkojen rakenteellisia vikoja korjaavien erikoistukipohjallisten avulla. Pohjallisia oli pidettävä arvonlisäverolain 17 §:ssä tarkoitettuina aineellisina esineinä eli tavaroina siitä huolimatta, että niiden käyttäminen hoitomuotona kuului jalkaterapeutin koulutusohjelmaan ja että niihin sisältyi hoitavia ominaisuuksia.

Asiassa ei ollut selvitetty, että asiakkaalle pohjallisten valmistamista varten suoritettavien jalkojen tutkimuksen ohella suoritettaisiin hoitotoimenpiteitä. Kun lisäksi otettiin huomioon, että pohjalliset luovutettiin asiakkaalle omaehtoisesti käytettäviksi, kysymyksessä ei ollut arvonlisäverolain 34 §:n 2 momentissa tarkoitettu hoitotoimen harjoittajan hoidon yhteydessä hoitoon tavanomaisesti liittyvän tavaran luovutus. Pohjallisten myynnistä oli suoritettava arvonlisäveroa. Pohjallisten myynnin veron perusteesta ei ollut korkeimmassa hallinto-oikeudessa kysymys.

Arvonlisäveron palautushakemukset tilikausilta 1.1.-31.12.2009, 1.1.-31.12.2010 ja 1.1.-31.12.2011

Arvonlisäverolaki 1 § 1 momentti 1 kohta, 17 §, 18 §, 34 ja 35 §

Ks. myös KHO 29.11.2002 taltio 3146

Asian ovat ratkaisseet hallintoneuvokset Ahti Vapaavuori, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Anu Punavaara.

Den fotvård genom användning av fotbäddare som en fotterapeut utförde innebar tillverkning av för kunden anpassade fotbäddar, som skulle rätta till bland annat anatomiska fel i foten. Fotbäddarena skulle betraktas som sådana materiella föremål eller varor som avses i 17 § i ervärdesskattelagen, trots att användningen av dem som vårdform ingick i tbildningsprogrammet för fotterapeuter och att de hade egenskaper av behandlande art.

I saken hade inte utretts att kunden skulle få annan vård i sammanhanget än den undersökning som utfördes för tillverkningen av fotbäddarna. När man dessutom beaktade att fotbäddarna överlämnades till kunden för att användas av honom eller henne på egen hand, var det inte frågan om att man i samband med vården skulle ha överlåtit en vara som sedvanligt ingår i vården på det sätt som avses i 34 § 1 mom. i mervärdesskattelagen. Mervärdesskatt skulle betalas för försäljningen av fotbäddarna. Skattegrunden för beräkningen av skatten på försäljningen av fotbäddarna var inte föremål avgörande i högsta förvaltningsdomstolen.

Ansökan om återbäring av mervärdesskatt för räkenskapsperioderna 1.1 – 31.12.2009, 1.1 – 31.12.2010 och 1.1 – 31.12.2011

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 17 §, 18 §, 34 och 35 §

Se även HFD 29.11.2002 liggare 3146

Ärendet har avgjorts av förvaltningsråden Ahti Vapaavuori, Hannele Ranta-Lassila, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Antti Pekkala. Föredragande Anu Punavaara.