KHO 15.10.2019/4789 – Tuloverotus
A Oy oli hakenut tuloverolain 122 §:n 3 momentin tarkoittamaa oikeutta vähentää B Oy:n muun ohella verovuosilta 2010 ja 2011 vahvistetut tappiot B Oy:ssä tapahtuneista omistajanvaihdoksista huolimatta. Asiavaltuus tällaisen luvan hakemiseen oli siirtynyt A Oy:lle, johon B Oy oli sulautunut. B Oy:lle myönnettävä lupa tappioiden vähentämiseen oli edellytyksenä sille, että tappioiden vähennysoikeus voi sulautumisessa siirtyä...
3 min de lecture · 472 mots
A Oy oli hakenut tuloverolain 122 §:n 3 momentin tarkoittamaa oikeutta vähentää B Oy:n muun ohella verovuosilta 2010 ja 2011 vahvistetut tappiot B Oy:ssä tapahtuneista omistajanvaihdoksista huolimatta. Asiavaltuus tällaisen luvan hakemiseen oli siirtynyt A Oy:lle, johon B Oy oli sulautunut. B Oy:lle myönnettävä lupa tappioiden vähentämiseen oli edellytyksenä sille, että tappioiden vähennysoikeus voi sulautumisessa siirtyä A Oy:lle.
Verohallinto oli hylännyt hakemuksen mainittujen verovuosien osalta sillä perusteella, että A Oy:n ei katsottu tappiovuoden alusta lukien omistaneen yli puolta sulautuneen B Oy:n osakkeista.
Korkein hallinto-oikeus katsoi, että siitä, minkä edellytysten vallitessa sulautuneen yhtiön oikeus tappion vähentämiseen siirtyy vastaanottavalle yhtiölle, säädetään tuloverolain 123 §:n 2 momentissa. Sääntelyyn ei liity mahdollisuutta erityisen luvan myöntämiseen tappion vähentämiseksi, eikä kysymystä tappioiden siirtymisestä sulautuvalta yhtiötä vastaanottavalle yhtiölle voida tutkia tuloverolain 122 §:n 3 momentin mukaisen hakemuksen yhteydessä, vaan se tulee tutkittavaksi vasta vastaanottavan yhtiön verotusta toimitettaessa tai tähän liittyvää ennakkoratkaisuhakemusta ratkaistaessa. Verohallinnon ei olisi tullut hylätä A Oy:n hakemusta esittämillään perusteilla.
Tuloverolaki 122 § 1 ja 3 momentti
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Hannele Ranta-Lassila, Alice Guimaraes-Purokoski, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä ja Vesa-Pekka Nuotio. Asian esittelijä Anna Ahlberg.
A Ab hade ansökt om i 122 § 3 mom. i inkomstskattelagen avsedd rätt att dra av bland annat de för skatteåren 2010 och 2011 fastställda förlusterna för B Ab oberoende av den ägarväxling som skett i B Ab. Efter att B Ab hade fusionerats i A Ab hade talerätten att göra nämnda ansökan övergått till A Ab. En förutsättning för att rätten att dra av förlusterna kunde övergå till A Ab i samband med fusionen var, att B Ab beviljades rätt att dra av förlusterna.
Skatteförvaltningen hade avslagit ansökan för ovan nämnda skatteår på den grunden att A Ab inte från början av förluståret ansågs har ägt över hälften av det fusionerade B Ab:s aktier.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelserna, om under vilka villkor ett fusionerat bolags rätt att dra av förluster övergår till det övertagande bolaget, ingår i 123 § 2 mom. i inkomstskattelagen. I bestämmelserna ingår ingen möjlighet att bevilja ett särskilt tillstånd att avdra förlust, och frågan om överföring av förlusterna från det fusionerade bolaget till det övertagande bolaget kan inte prövas i samband med en i 122 § 2 mom. i inkomstskattelagen avsedd ansökan utan först då det övertagande bolagets beskattning verkställs eller en ansökan om förhandsavgörande gällande frågan avgörs. Skatteverket borde inte ha avslagit A Ab:s ansökan på de givna grunderna.
Inkomstskattelagen 122 § 1 och 3 mom.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Hannele Ranta-Lassila, Alice Guimaraes-Purokoski, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä och Vesa-Pekka Nuotio. Föredragande Anna Ahlberg.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...