KHO 15.12.2017/6475 – Yliopiston päätös

Yliopiston dekaani oli päättänyt olla myöntämättä A:lle uutta lisäaikaa tämän yliopistossa kesken olleiden opintojen suorittamiseen. Hallinto-oikeus oli hylännyt A:n dekaanin päätöksestä tekemän valituksen, koska yliopistolain 42 §:ssä säädetyt opiskeluajan jatkamisen edellytykset eivät täyttyneet. Hallinto-oikeuden päätökseen liitetyn valitusosoituksen mukaan päätökseen sai hakea muutosta valittamalla korkeimpaan hallinto-oikeuteen vain, jos korkein hallinto-oikeus myöntää valitusluvan.

Yliopistolain 43 §:stä ilmenee, että opiskelija, jolle ei ole myönnetty lisäaikaa opintojen loppuun saattamiseen, menettää opiskeluoikeutensa. Asiassa oli siten kysymys, paitsi opiskeluoikeuden jatkamatta jättämisestä samalla myös siitä, että tämän päätöksen seurauksena oli väistämättä opiskeluoikeuden menettäminen yliopistolain 43 §:ssä tarkoitetulla tavalla. Korkein hallinto-oikeus katsoi, että sovellettavaksi tuli yliopistolain 84 §:n 3 momentin mukainen kielto valittaa hallinto-oikeuden päätöksestä, joka koskee lain 43 §:ssä tarkoitettua opiskeluoikeuden menettämistä. Korkein hallinto-oikeus poisti hallinto-oikeuden päätökseen liitetyn valitusosoituksen ja jätti A:n kirjelmän tutkimatta valituslupahakemuksena.

$a7

Yliopistolaki 42 § 1 momentti, 43 § 1 momentti, 82 § 2 momentti, 83 a § 1 momentti, 84 § 3 momentti

Yhdenvertaisuuslaki 27 §

Hallintolainkäyttölaki 63 § 1 momentti 1 kohta

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Outi Suviranta, Antti Pekkala ja Maarit Lindroos. Asian esittelijä Riitta Kreula.

Universitets dekanus hade inte beviljat A ny extra tid för att slutföra sina studier vid universitetet. Förvaltningsdomstolen hade avslagit A:s besvär över dekanus’ beslut på den grund att de i 42 § i universitetslagen stadgade förutsättningarna för fortsatt studierätt inte uppfylldes. Enligt den till förvaltningsdomstolens beslut bifogade besvärsanvisningen fick över beslutet anföras besvär om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Enligt 43 § i universitetslagen förlorar en studerande som inte har beviljats extra tid för att slutföra sina studier sin studierätt. Saken gällde därför förutom frågan om att inte bevilja extra tid även det, att beslutet oundvikligen ledde till en förlust av studierätten i enlighet med 43 § i universitetslagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att förbudet i 84 § 3 mom. i universitetslagen att besvära sig över förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller förlust av studierätten enligt 43 § i universitetslagen, skulle tillämpas i ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen avlägsnade den till förvaltningsdomstolens beslut bifogade besvärsanvisningen och avslog A:s skrivelse som besvärstillståndsansökan.

Högsta förvaltningsdomstolen prövade ärendet som en ansökan om återbrytande av förvaltningsdomstolens beslut. A hade i sin skrivelse bland annat framfört att det inträffat ett fel i förvaltningsdomstolens förfarande då diskrimineringsombudsmannen inte hade beretts tillfälle att yttra sig i saken. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade på basis av den utredning gällande A:s hälsotillstånd som ingick i ärendet, att förvaltningsdomstolen varit skyldig att tillämpa 8 och 15 § i diskrimineringslagen i ärendet. I förvaltningsdomstolens beslut nämndes 8 § även bland tillämpade lagrum. Förvaltningsdomstolen borde har berett diskrimineringsombudsmannen en möjlighet att yttra sig med anledning av besvären i enlighet med 27 § i diskrimineringslagen. Eftersom så inte hade skett hade det inträffat ett fel i förfarandet i förvaltningsdomstolen.

Det fel som inträffat i förfarandet ansågs ändå inte med beaktande av omständigheterna i fallet väsentligt ha kunnat påverka beslutet, varför ansökan om återbrytande avslogs.

Universitetslagen 42 § 1 mom., 43 § 1 mom., 82 § 2 mom., 83 a § 1 mom., 84 § 3 mom.

Diskrimineringslagen 27 §

Förvaltningsprocesslagen 63 § 1 mom. 1 punkten