KHO 21.2.2020/753 – Ulkomaalaisasia
Asiassa oli kysymys siitä, oliko hallinto-oikeus voinut velvoittaa Maahanmuuttoviraston korvaamaan hallinto-oikeudessa muutoksenhakijana olleen työntekijän jatko-oleskelulupaa hakeneen hakijan oikeudenkäyntikulut tilanteessa, jossa hallinto-oikeus oli kumonnut Maahanmuuttoviraston oleskelulupaa koskevan päätöksen ja työ- ja elinkeinotoimiston osapäätöksen katsottuaan, että työ- ja elinkeinotoimisto ei ollut voinut tehdä kielteistä osapäätöstä asiassa. Koska valituskelpoisen oleskelulupaa koskevan hallintopäätöksen oli tehnyt Maahanmuuttovirasto, joka samalla oli...
2 min de lecture · 342 mots
Asiassa oli kysymys siitä, oliko hallinto-oikeus voinut velvoittaa Maahanmuuttoviraston korvaamaan hallinto-oikeudessa muutoksenhakijana olleen työntekijän jatko-oleskelulupaa hakeneen hakijan oikeudenkäyntikulut tilanteessa, jossa hallinto-oikeus oli kumonnut Maahanmuuttoviraston oleskelulupaa koskevan päätöksen ja työ- ja elinkeinotoimiston osapäätöksen katsottuaan, että työ- ja elinkeinotoimisto ei ollut voinut tehdä kielteistä osapäätöstä asiassa.
Koska valituskelpoisen oleskelulupaa koskevan hallintopäätöksen oli tehnyt Maahanmuuttovirasto, joka samalla oli myös oikeudenkäynnin toinen osapuoli, korkein hallinto-oikeus katsoi, että Maahanmuuttovirasto oli se hallintoviranomainen, joka oli velvoitettava korvaamaan yksityisen asianosaisen oikeudenkäyntikulut hallintolainkäyttölain 74 §:ssä säädettyjen edellytysten täyttyessä. Asiaa ei ollut arvioitava toisin sen vuoksi, että työ- ja elinkeinotoimiston osapäätös sitoi Maahanmuuttovirastoa osapäätöksessä ratkaistujen seikkojen osalta ja että työ- ja elinkeinotoimisto oli antanut valitusta hallinto-oikeudessa käsiteltäessä oman lausuntonsa.
Hallintolainkäyttölaki 74 § 1 ja 2 momentti
Ulkomaalaislaki 83 § 1 ja 2 momentti
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Irma Telivuo, Leena Äärilä, Timo Räbinä, Anne Nenonen ja Tero Leskinen. Asian esittelijä Jukka Koivusalo.
Frågan gällde om förvaltningsdomstolen hade kunnat ålägga Migrationsverket att ersätta ändringssökandens rättegångskostnaderna i förvaltningsdomstolen. Ändringssökanden hade ansökt om fortsatt uppehållstillstånd som arbetstagare. Förvaltningsdomstolen hade ansett att arbets- och näringsbyrån inte kunde ge ett nekande delbeslut i ärendet och därför upphävt Migrationsverkets beslut och arbets- och näringsbyråns delbeslut.
Migrationsverket var den myndighet som fattat det överklagbara beslutet om uppehållstillstånd. Migrationsverket var därmed även rättegångens andra part. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Migrationsverket var den förvaltningsmyndighet som skulle åläggas att ersätta den enskilda partens rättegångskostnader då förutsättningarna för det enligt 74 § i förvaltningsprocesslagen uppfylldes. Det att arbets- och näringsbyråns delbeslut var bindande för Migrationsverket avseende de frågor som avgjorts genom delbeslutet, och det att arbets- och näringsbyrån hade avgett ett eget utlåtande till förvaltningsdomstolen, påverkade inte bedömningen av ärendet.
Förvaltningsprocesslagen 74 § 1 och 2 mom.
Utlänningslagen 83 § 1 och 2 mom.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Timo Räbinä, Anne Nenonen och Tero Leskinen. Föredragande Jukka Koivusalo.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...