KHO 22.5.2018/2399 – Hallintoriita
Kaupunki ja aluehallintovirasto olivat vuonna 2001 allekirjoittaneet talous- ja velkaneuvonnasta annetun lain 3 §:ssä tarkoitetun toimeksiantosopimuksen talous- ja velkaneuvontapalvelujen järjestämisestä. Aluehallintovirasto teki 17.4.2015 päätöksen kaupungille palvelujen tuottamisesta maksetun korvauksen takaisinperinnästä perusteilla, jotka liittyivät toimeksiantosopimuksen purkamiseen sekä kaupungin väitettyyn sopimusrikkomukseen. Päätökseen liitetyn valitusosoituksen mukaan päätökseen sai hakea muutosta hallinto-oikeudelta siinä järjestyksessä kuin hallintolainkäyttölaissa säädetään. Kaupunki haki...
2 min de lecture · 388 mots
Kaupunki ja aluehallintovirasto olivat vuonna 2001 allekirjoittaneet talous- ja velkaneuvonnasta annetun lain 3 §:ssä tarkoitetun toimeksiantosopimuksen talous- ja velkaneuvontapalvelujen järjestämisestä. Aluehallintovirasto teki 17.4.2015 päätöksen kaupungille palvelujen tuottamisesta maksetun korvauksen takaisinperinnästä perusteilla, jotka liittyivät toimeksiantosopimuksen purkamiseen sekä kaupungin väitettyyn sopimusrikkomukseen. Päätökseen liitetyn valitusosoituksen mukaan päätökseen sai hakea muutosta hallinto-oikeudelta siinä järjestyksessä kuin hallintolainkäyttölaissa säädetään. Kaupunki haki valittamalla muutosta hallinto-oikeudelta ja, tämän hylättyä valituksen, edelleen korkeimmalta hallinto-oikeudelta.
Talous- ja velkaneuvonnasta annetun lain 5 §:n 2 momentin mukaan toimeksiantosopimusta koskeva riita käsitellään hallintoriita-asiana hallinto-oikeudessa siten kuin hallintolainkäyttölaissa säädetään.
$ab
Aluehallintoviraston tekemään päätökseen liittämä valitusosoitus oli siten virheellisenä poistettava ja hallinto-oikeuden valituksenalainen päätös kumottava ja poistettava.
Suomen perustuslaki (731/1999) 107 §
Laki talous- ja velkaneuvonnasta (713/2000) 3 §, 4 §, 5 § ja 8 §
Työ- ja elinkeinoministeriön asetustalous- ja velkaneuvontapalvelujen tuottajalle vuonna 2014 maksettavan korvauksen perusteista (160/2014) 5 §
Hallintolainkäyttölaki (586/1996) 69 § ja 70 §
Staden och regionförvaltningsverket hade år 2001 undertecknat ett i 3 § i lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning avsett uppdragsavtal om anordnandet av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Regionförvaltningsverket fattade 17.4.2015 ett beslut om att av staden återkräva den ersättning som betalats för producerandet av tjänsterna på grunder som hänförde sig till upphävningen av uppdragsavtalet och stadens påstådda avtalsbrott. Enligt den besvärsanvisning som fogats till beslutet kunde ändring sökas hos förvaltningsdomstolen enligt den ordning som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. Staden anförde besvär hos förvaltningsdomstolen och efter att den avvisat besvären, vidare hos högsta förvaltningsdomstolen.
Enligt 5 § 2 mom. i lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning ska tvister gällande uppdragsavtal behandlas såsom förvaltningstvistemål vid behörig förvaltningsdomstol enligt förvaltningsprocesslagen.
$ac
Besvärsanvisningen som fogats till regionförvaltningsverkets beslut skulle därför som felaktig undanröjas och förvaltningsdomstolens överklagade beslut upphävas och undanröjas.
Finlands grundlag (731/1999) 107 §
Lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000) 3 §, 4 §, 5 § och 8 §
Arbets- och näringsministeriets förordning om grunderna för den ersättning som år 2014 ska betalas till en producent av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster (160/2014) 5 §
Förvaltningsprocesslagen (586/1996) 69 § och 70 §
Ärendet har avgjorts av justitieråden Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio, Timo Räbinä och Antti Pekkala. Föredragande Kaisa Pärssinen-Knight.
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...