KHO 27.11.2018/5590 – Kommunalärende

Högsta förvaltningsdomstolen hade att avgöra huruvida beslutet om val av ledamöter och ersättare i gemenskaplighetsnämnden, som fattats av kommunfullmäktige i X, var olagligt på den grunden att även sådana personer som inte var fullmäktigeledamöter eller ersättare hade valts till ledamöter i nämnden. Enligt 10 § i kommunens förvaltningsstadga skulle ledamöterna och ersättarna i nämnden i första hand väljas bland fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige. I det val som hade förrättats hade sådana föreslagna personer, som var fullmäktigeledamöter eller ersättare i fullmäktige, inte blivit valda. Förvaltningsdomstolen hade upphävt fullmäktiges beslut som olagligt på grund av att det stred mot den nämnda bestämmelsen i förvaltningsstadgan.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det av 31 § 1 punkten i kommunallagen framgår att fullmäktige kan besluta att vid organens sammansättning använda så kallad utskottsmodell, varvid till ledamöter kan väljas endast fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige. Enligt bestämmelsen i 10 § i förvaltningsstadgan var det inte fråga om en sådan modell.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelsen i förvaltningsstadgan kunde i och för sig anses vara öppen för tolkning på det sätt som förvaltningsdomstolen konstaterat. Bestämmelsen förutsatte emellertid inte att ledamöterna och ersättarna i nämnderna skulle väljas endast bland fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige. Med hänsyn till detta hade kommunfullmäktige inte handlat i strid med 10 § i förvaltningsstadgan då den i valet av ledamöter och ersättare hade valt även andra personer än fullmäktigeledamöter och ersättare i fullmäktige. Eftersom fullmäktiges beslut inte var olagligt upphävdes förvaltningsdomstolens beslut och besvären som anförts hos förvaltningsdomstolen avvisades.

Kommunallagen 14 § 2 mom. och 31 § 1 punkten

Ärendet har avgjorts av justitieråden Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä och Pekka Aalto. Föredragande Riitta Kreula.

Korkeimmassa hallinto-oikeudessa oli ratkaistavana, oliko X:n kunnanvaltuuston päätöstä yhteisöllisyyslautakunnan jäsenten ja varajäsenten valinnasta pidettävä kuntalain tarkoittamalla tavalla lainvastaisena sillä perusteella, että lautakunnan jäseniksi ja varajäseniksi oli valittu myös sellaisia henkilöitä, jotka eivät olleet valtuutettuja tai varavaltuutettuja. Kunnan hallintosäännön 10 §:n mukaan lautakunnan jäsenet ja varajäsenet valittiin ensisijaisesti valtuutettujen ja varavaltuutettujen keskuudesta. Suoritetussa vaalissa lautakuntaan oli jäänyt valitsematta sellaisia lautakuntaan valittavaksi esitettyjä henkilöitä, jotka olivat valtuutettuja tai varavaltuutettuja. Hallinto-oikeus oli kumonnut valtuuston päätöksen hallintosäännön mainitun määräyksen vastaisuuden vuoksi lainvastaisena.

Korkein hallinto-oikeus totesi, että kuntalain 31 §:n 1 kohdasta ilmenee, että valtuusto voi päättää kunnan toimielinorganisaation muodostamisesta niin sanottua valiokuntamallia käyttäen, jolloin lautakuntaan voidaan valita vain valtuutettuja ja varavaltuutettuja. Hallintosäännön 10 §:ssä ei ollut kysymys tällaisesta mallista.

Korkein hallinto-oikeus katsoi, että hallintosäännön määräystä voitiin hallinto-oikeuden toteamin tavoin pitää sinänsä tulkinnanvaraisena. Määräys ei kuitenkaan edellyttänyt, että lautakuntien jäsenet ja varajäsenet valittaisiin vain valtuutettujen ja varavaltuutettujen keskuudesta. Tähän nähden kunnanvaltuusto ei ollut toiminut hallintosäännön 10 §:n vastaisesti yhteisöllisyyslautakunnan jäsenten ja varajäsenten vaalissa valitessaan toimielimeen myös muita kuin valtuutettuja ja varavaltuutettuja. Koska valtuuston päätös ei ollut lainvastainen, hallinto-oikeuden päätös kumottiin ja hallinto-oikeudelle tehty valitus hylättiin.

Kuntalaki 14 § 2 momentti ja 31 § 1 momentti 1 kohta

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Outi Suviranta, Timo Räbinä ja Pekka Aalto. Asian esittelijä Riitta Kreula.