KHO 27.7.2018/3621 – Ympäristönsuojelu

Tehtyjen mittausten mukaan kahdesta tuulivoimalasta aiheutuva melutaso ei sinänsä ylittänyt noin 700 metrin etäisyydellä olevan asuinrakennuksen kohdalla tuulivoimaloiden ulkomelutason ohjearvoista annetun valtioneuvoston asetuksen (1107/2015) mukaisia melutason ohjearvoja. Melun oli kuitenkin todettu olevan ajoittain luonteeltaan merkityksellisesti sykkivää. Kun otettiin huomioon voimaloiden etäisyys ja sijainti suhteessa asuinrakennuksiin, voimaloista aiheutuva melu saattoi siten ainakin ajoittain olla sellaista, että se koettiin häiritseväksi. Tuulivoimaloiden toiminnasta aiheutui myös roottorin pyöriessä valon ja varjon vuorottelun vuoksi välkettä lähimmän asuinrakennuksen kohdalla. Välkkeen kestolle ei ole Suomessa asetettu varsinaisia ohje- tai raja-arvoja. Lähimmän asuinrakennuksen kohdalla välkevaikutus kuitenkin ylitti kestoltaan muissa Euroopan maissa sovelletut raja- ja ohjearvot.

Voimaloiden aiheuttaman melun torjumiseksi tai välkevaikutuksen vähentämiseksi annettavien määräysten lisäksi oli tarpeen arvioida myös toiminnan vaikutusten seuraamiseksi tarpeellisten määräysten antamista. Kun lisäksi otettiin huomioon tuulivoimaloiden suurehko koko ja teho, 1,6 MW, ja rasituksen mahdollinen pysyvyys, ei haittojen ehkäisemiseksi ja toiminnan seuraamiseksi ollut mahdollista antaa yksittäisiä määräyksiä ympäristönsuojelulain 180 §:n nojalla.

Mainitut seikat huomioon ottaen toiminnasta saattoi melu- ja välkevaikutukset kokonaisuutena arvioiden aiheutua eräistä naapuruussuhteista annetun lain 17 §:n mukaista kohtuutonta rasitusta lähimmän asuinrakennuksen kohdalla. Tuulivoimaloiden toimintaan oli tämän vuoksi haettava lupaa ympäristönsuojelulain 27 §:n 2 momentin 3 kohdan perusteella.

Ympäristönsuojelulaki (527/2014) 27 § 1 ja 2 momentti, 175 § 1 momentti ja 180 §

Laki eräistä naapuruussuhteista 17 § 1 momentti

Valtioneuvoston asetus tuulivoimaloiden ulkomelutason ohjearvoista 3 § ja 6 § 3 momentti

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski ja Jaakko Autio sekä ympäristöasiantuntijaneuvokset Janne Hukkinen ja Riku Vahala. Asian esittelijä Hanna Lehtinen.

Enligt utförda mätningar underskred nivån av buller från de i ärendet aktuella två vindkraftverken i och för sig vid den bostadsbyggnad som var belägen på ca 700 meters avstånd de riktvärden för buller som föreskrivs i statsrådets förordning (1107/2015) om riktvärden för utomhusbuller från vindkraftverk. Bullret hade dock konstaterats tidvis vara i betydande grad pulserande till sin karaktär. Då man beaktande kraftverkens avstånd och placering i förhållande till bostadsbebyggelse, kunde det buller som förorsakades av kraftverken således åtminstone tidvis vara sådant att det upplevdes som störande. Då vindkraftverkens rotorer var i rörelse förorsakades därtill en blänkning genom alternerande ljus och skuggning vid den närmaste bostadsbyggnaden. Några egentliga rikt- eller gränsvärden för varaktigheten av dylik ljuseffekt har inte utfärdats i Finland. Vid den närmaste bostadsbyggnaden överskred ljuseffekten dock till sin varaktighet de gräns- och riktvärden som tillämpas i andra Europeiska länder.

Vid sidan av villkor för att förebygga buller eller begränsa ljuseffekterna från kraftverken fanns även anledning att överväga behövliga villkor för uppföljning av verksamhetens påverkan. Med vidare beaktande av vindkraftverkens relativt betydande storlek och effekt på 1,6 MW samt att olägenheterna potentiellt var bestående, var det inte möjligt att förebygga olägenheterna och följa upp verksamheten genom att i det enskilda fallet meddela förelägganden med stöd av 180 § i miljöskyddslagen.

Med hänsyn till sagda omständigheter kunde buller- och ljuseffekterna från verksamheten bedömda som helhet förorsaka sådant oskäligt besvär som avses i 17 § i lagen angående vissa grannelagsförhållanden vid den närmaste bostadsbyggnaden. Användningen av vindkraftverken förutsatte därför miljötillstånd med stöd av 27 § 2 mom. 3 punkten i miljöskyddslagen.

Miljöskyddslagen (527/2014) 27 § 1 och 2 mom., 175 § 1 mom. och 180 §

Lagen angående vissa grannelagsförhållanden 17 § 1 mom.

Statsrådets förordning om riktvärden för utomhusbuller från vindkraftverk 3 § och 6 § 3 mom.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Hannu Ranta, Mika Seppälä, Kari Tornikoski och Jaakko Autio samt miljösakkunnigråden Janne Hukkinen och Riku Vahala. Föredragande Hanna Lehtinen.