KHO 31.1.2022/H220 – Besvär som gäller detaljplan (Mariehamn, Åland)

Ansökan om besvärstillstånd och besvär som gäller detaljplan

Mariehamns stad

Ärende

Ändringssökande

Beslut som ändringssökandet gäller

Ålands förvaltningsdomstol, 1.12.2020, 98/2020

Ärendets tidigare handläggning

Stadsfullmäktige i Mariehamn 27.2.2018, paragraf 29

Stadsfullmäktige har godkänt ändringen av stadsplanen för Öfvernäs by, del av lägenheten Rnr 2:2 samt del av allmänt område 6L (Rönnbergs torg).

Förvaltningsdomstolens avgörande

Förvaltningsdomstolen har angett följande skäl för sitt beslut:

Enligt 98 § 1 mom. i plan- och bygglagen för landskapet Åland (plan- och bygglagen) söks ändring i ett beslut som gäller ändring av en detaljplan hos Ålands förvaltningsdomstol genom besvär på det sätt som bestäms i kommunallagen för landskapet Åland (kommunallagen).

I 5 § i plan- och bygglagen, såsom paragrafen lydde då det överklagade beslutet fattades, föreskrivs att när en plan utarbetas ska, om inte en miljökonsekvensbedömning (MKB) ska upprättas enligt landskapslagen om miljökonsekvensbedömning 2006:82 (MKB-lagen, i kraft då det överklagade beslutet fattades), planens påverkan på miljön och landskapsbilden, inklusive dess samhällsekonomiska, sociala och kulturella aspekter, redovisas som en del av planen.

Enligt l § 1 mom. i MKB-lagen ska en miljökonsekvensbedömning utföras som underlag för en landskapsmyndighets eller en kommunal myndighets planering och beslut, i den omfattning som föreskrivs i denna lag, avseende ett projekt, en plan eller ett program som kan ha betydande miljöpåverkan. Enligt 2 mom. i paragrafen är syftet med en miljökonsekvensbedömning att identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta effekter som ett projekt, en plan eller ett program kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap, materiella tillgångar och kulturarv, dels på samspelet mellan dessa faktorer.

I 3 § i MKB-lagen föreskrivs om beslut som ska föregås av en MKB. Enligt paragrafens 1 mom. ska en MKB utföras som underlag för beslut om projekt som på grund av att projekten kan ha en betydande miljöpåverkan finns angivna i landskapsförordningen som utfärdats enligt denna lag.

Enligt 2 mom. i samma paragraf ska, i enlighet med landskapsförordningens bestämmelser om övervägande, en MKB även utföras som underlag för beslut om andra projekt som kan ha en betydande miljöpåverkan. Om ett sådant ärende är anhängigt vid en beslutande myndighet kan myndigheten inleda övervägandet. Verksamhetsutövaren ska ges möjlighet att yttra sig innan myndigheten beslutar att en MKB ska utföras. Den beslutande myndigheten kan även inleda övervägandet på begäran av verksamhetsutövaren som ska ge myndigheten tillräcklig utredning om projektet. Övervägandet om en MKB ska resultera i ett motiverat beslut i vilket myndigheten tar ställning till om en MKB ska utföras som underlag för myndighetens beslut om projektet.

Paragrafens 3 — 4 mom. innehåller därtill bestämmelser om när en MKB ska utföras som underlag för en myndighets beslut om en plan eller ett program.

Ett beslut som fattats med stöd av 2 eller 4 mom. ska enligt 5 mom. delges sakägarna och de berörda myndigheterna enligt vad som föreskrivs i förvaltningslagen för landskapet Åland. Beslutet ska utan dröjsmål publiceras elektroniskt på myndighetens webbplats.

I paragrafens 6 mom. föreskrivs att landskapsregeringen i en landskapsförordning ska utfärda närmare bestämmelser om vilka projekt, planer och program som kan ha en betydande miljöpåverkan och som därför ska föregås av en MKB enligt det förfarande som denna lag föreskriver.

I 2 § i landskapsförordningen om miljökonsekvensbedömning 2012:50 (MKB förordningen), som varit i kraft då det överklagade beslutet fattades, föreskrivs en förteckning över projekt, i fråga om vilka en miljökonsekvensbedömning enligt 3 § 1 mom. i MKB-lagen ska utföras som underlag för beslut.

I 3 § i MKB-förordningen föreskrivs om övervägande om projekt. Enligt 1 mom. ska en MKB enligt 3 § 2 mom. i MKB-lagen utföras som underlag för beslut om projekt som, i enlighet med bestämmelserna om övervägande i denna och följande paragraf, kan ha betydande miljöpåverkan. Bestämmelserna om övervägande gäller enligt 2 mom. projekt som finns förtecknade i bilaga II till MKB-direktiv 2011/92/EU. Vid övervägandet ska enligt 3 mom. projektets totala miljöpåverkan beaktas. I den totala miljöpåverkan ingår påverkan från redan genomförda delar av projektet eller till följd av andra projekt.

I 4 § i MKB-förordningen föreskrivs om faktorer som ska beaktas vid övervägandet om huruvida projektet kan ha betydande miljöpåverkan, inklusive projektets karaktäristiska egenskaper (2 mom. l — 6 punkterna), projektets lokalisering avseende miljöns känslighet i det område som projektet antas påverka (3 mom. l — 3 punkterna) samt de möjliga miljökonsekvensernas karaktäristiska egenskaper avseende projektets möjliga positiva och negativa miljöpåverkan i förhållande till projektets karaktäristiska egenskaper och lokalisering (4 mom. l — 5 punkterna).

Enligt l4b § 1 mom. i MKB-lagen får en verksamhetsutövare som beslutet gäller söka ändring i ett beslut som fattats efter övervägande om en MKB med stöd av 3 § 2 mom. I övrigt får ändring inte sökas särskilt i beslut som fattats efter övervägande om en MKB med stöd av 3 § 2 eller 4 mom. Om en MKB enligt beslutet inte behöver utföras får dock ändring sökas senare i samma ordning och sammanhang som ändring söks enligt 3 mom. Enligt paragrafens 3 mom. kan den som enligt bestämmelser i annan lagstiftning har rätt att söka ändring i ett beslut om ett projekt, en plan eller ett program åberopa att en MKB inte har utförts eller att bedömningen har varit bristfällig till väsentliga delar.

I enlighet med 40 § 1 mom. i förvaltningslagen ska det i motiveringen till ett beslut anges vilka omständigheter och utredningar som har inverkat på avgörandet och vilka bestämmelser som har tillämpats.

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (MKB-direktivet). Direktivet är en kodifiering som ersatt det dessförinnan gällande direktivet 85/ 337/EEG jämte ändringar.

Enligt art. 2.1 i direktivet ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av deras art, storlek eller lokalisering blir föremål för krav på tillstånd och en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. Dessa projekt anges i art. 4.

Enligt art. 4.l ska, om inte annat följer av art 2.4, projekt som redovisas i bilaga I bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5 — 10.

Enligt art. 4.2 ska, om inte annat följer av art. 2.4, medlemsstaterna när det gäller projekt som redovisas i bilaga II bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5 — 10. Medlemsstaterna ska bestämma detta genom granskning från fall till fall (led a) eller gränsvärden eller kriterier som fastställs av medlemsstaten (led b). Medlemsstaterna får besluta att tillämpa båda de förfaranden som anges i leden a och b.

I art. 4.3 föreskrivs att vid granskning från fall till fall eller fastställande av gränsvärden eller kriterier enligt punkt 2, ska de relevanta urvalskriterier som fastställs i bilaga III beaktas.

Enligt art. 4.4 ska medlemsstaterna säkerställa att de ansvariga myndigheternas avgöranden enligt punkt 2 görs tillgängliga för allmänheten.

Bilaga II till direktivet, vartill 3 § 2 mom. i landskapets MKB-förordning hänvisar, innehåller en förteckning över projekt som avses i art. 4.2. I dessa ingår bl.a. följande.

10. INFRASTRUKTURPROJEKT

a) Anläggning av industriområden

b) Projekt för tätortsbebyggelse, inklusive byggande av shoppingcentrum och parkeringsplatser

c) Byggande av järnvägar, omlastningsstationer och terminaler för kombinerad trafik (projekt som inte omfattas av bilaga I)

d) Anläggning av flygfält (projekt som inte omfattas av bilaga I)

e) Byggande av vägar, hamnar och hamnanläggningar, inklusive fiskehamnar (projekt som inte omfattas av bilaga I)

f) Anläggning av inre vattenvägar som inte omfattas av bilaga I, anläggningar för reglering av vattenflöden

g) Dammar och andra fördämningar eller vattenmagasin för långvarigt bruk (projekt som inte omfattas av bilaga I)

i) Anläggning av rörledningar för gas och olja samt rörledningar för transport av CO2-strömmar för geologisk lagring (projekt som inte omfattas av bilaga I)

j) Anläggning av vattenledningar över långa avstånd

k) Kustanläggningar för att bekämpa erosion och havsanläggningar varigenom kustlinjen kan ändras, som till exempel vallar, pirer, vågbrytare och andra anläggningar för skydd mot havet, utom underhåll och återuppbyggnad av sådana anläggningar

l) System för utvinning av grundvatten eller konstgjord grundvattenbildning vilka inte omfattas av bilaga I

m) Anläggningar för överledning av vatten mellan avrinningsområden vilka inte omfattas av bilaga I

13. a) Alla förändringar eller utvidgningar av projekt som förtecknas i bilaga I eller denna bilaga, vilka redan har godkänts, utförts eller häller på att utföras och vilka kan få betydande negativ inverkan på miljön (ändringar eller utvidgningar som inte ingår i bilaga I)

Europaparlamentet och dåvarande Europeiska gemenskapernas råd har även antagit direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (SMB-direktivet).

I gällande generalplan för Mariehamn, som inte har rättsverkan, finns inom planområdet markanvändningen R (rekreationsområde) som även innefattar biltrafikens lokalnät och B-3, ett utbredningsområde för bostadsbebyggelse och serviceinrättningar (Rönnbergs torg). Om området inte används för bostadsbebyggelse betecknas det R-5 (rekreationsområde) som reserveras för parkeringsplatser. I generalplanen rekommenderas att en kontamineringsundersökning av markgrunden genomförs och att bebyggelsen utformas så att vattenkontakt från befintlig bebyggelse bibehålls i största möjliga utsträckning samt att en helhetsstudie utarbetas. För området stipuleras tre-fyra våningar med en exploatering på 0,65 — 0,8.

Det aktuella planområdet omfattar enligt planbeskrivningen ett TP-område (Rönnbergs torg) om cirka 13 080 m2, ett trafikområde (T, Servicegatan) om cirka 4 170 m2, en del av gatuområde (Strandgränd) om cirka 90 m2, ett PT område väster om Servicegatan om cirka 3 810 m2, ett PT-område norr om Rönnbergs torg om cirka 290 m2 och ett parkområde P öster om Rönnbergs torg mot Österleden om cirka 6 210 m2. Samtliga områden är obebyggda. Delar av PT-området väster om Servicegatan har arrenderats till de intilliggande tomterna och delar av Rönnbergs torg används som friköpsområde och område för allmän parkering.

TP-området kallas för Rönnbergs torg och är enligt utredningen i ärendet ett trafikområde för allmän parkering där området enligt särskilt avtal kan utnyttjas för behov av parkeringsplatser för tomter inom stadsdelarna Storängen, Nyängen, Vreten och Kvarnberg, som enligt stadsplanen äger möjlighet till friköp av parkeringsplatser. Inom området finns både Ålands vattens stamledningar och stadens vatten-, avlopps- och elledningar. Av dessa ledningar går Ålands vattens ledning och stadens huvudavloppsledning genom Rönnbergs torg.

$127

Söder om planområdet finns en befintlig bensinstation i aktivt bruk. Säkerhetsavståndet mellan bensinstationen och bostäder är 10 meter och ska enligt planbeskrivningen beaktas.

I den antagna planens planbeskrivning konstateras att markhöjden på Rönnbergs torg varierar mellan en och två meter över havsnivån. Med stigande havsnivåer finns en översvämningsrisk som ska beaktas i byggnadsutformningen, bl.a. genom att man eliminerar underjordiska källarutrymmen. De geotekniska förhållandena är inte utredda inom området, sannolikt finns lerlager i marken som innebär att pålning kommer att krävas vid byggnation. Om markytan höjs kan svåra sättningar uppkomma utanför byggnader om ingen markförstärkning eller förbelastning görs. Buller från trafiken på Österleden kräver att bestämmelser för yttre väggars ljudisoleringsförmåga mot trafikbuller för införas i planen. Vistelseytor utomhus som är skyddade från trafikbuller bör ordnas på tomten.

$129

Tomternas gemensamma exploateringstal är 1,1. Den totala byggnadsrätten för bostäder uppskattas bli 11 500 m2 våningsyta och 1 700 m2 våningsyta för verksamheter. Antalet bostäder uppskattas bli 130 — 150 och minst 230 invånare. Alternativt kan tomterna planeras för äldre- eller studentboende med gemensamma lokaler i bottenvåningen. Bilplatsbehovet för bostäderna ska placeras på tomten medan friköptsavtal med staden kan ingås för verksamheter. Bebyggelsen ges en egen karaktär som styrs med stadsplanebestämmelser och en riktgivande utformningsplan som genom instruktioner och exempel förtydligar stadsplanens målsättningar samt främjar det kvalitetsmässiga förverkligandet av bostadsområdet.

Enligt den antagna planens planbeskrivning är planens konsekvenser att markanvändningen och byggnadsrätten ändras för att möjliggöra byggande av flera bostadsvåningshus med verksamhetsutrymmen på markplanet och en breddning av Servicegatan. Planändringen orsakar kommunaltekniska kostnader för staden då ledningar måste flyttas, området delvis saneras och Servicegatan byggas om. Vägnätets och det kommunaltekniska ledningsnätets kapaciteter är enligt planbeskrivningen tillräckliga. Planändringen möjliggör ett tillskott av ett större antal centrumnära bostäder och ett antal verksamhetsutrymmen.

Vidare har den antagna planen enligt planbeskrivningen en positiv inverkan på miljön, eftersom den förorenade marken kommer att omhändertas i enlighet med miljömyndighetens direktiv och inte kommer i kontakt med människan. Tätbebyggelse intill stadens centrum minskar behov av biltransporter och koldioxidutsläpp. Byggnaderna kommer att bebyggas som passivhus med eventuella solpaneler på taket.

Enligt planbeskrivningen betonar planen social hållbarhet genom att skapa småskalighet, flera entréer mot gata och gemensamma mötesplatser i form av gemensamma lokaler på markplan och en gångbro genom kvarteren och gångbron för att öka tryggheten. Parkeringsytorna ska kunna övervakas från bostäderna, gatan och gångbron för att öka tryggheten. Alla ytor utomhus och entréer ska utformas med hänsyn till tillgänglighet.

Vad gäller ekonomin konstateras i planbeskrivningen att planområdet ligger vid gränsen till stadens absoluta centrum och kan anslutas till befintlig infrastruktur. Marksaneringsåtgärder i den omfattning som föreslås av konsultbolaget Sweco kommer att täckas med inkomster av tomtförsäljning i synnerhet när läget för bostäder torde vara optimalt. Begränsningen att inte ha källare under mark gör markanvändningen effektiv, eftersom tekniska utrymmen och förrådsutrymmen måste byggas ovan mark. Bilplatserna ska placeras på mark istället för i underjordiska garage, vilket minskar kostnaden för en parkeringsplats med en tiondedel. Byggnadstypen är ett punkthus med 855 m2 våningsyta och nio lägenheter per våning per trappa, vilket förutsätter en förbindelsegång ovan gångbron eller en mera sedvanlig lösning med tvåpunkthus med 380 — 470 m2 våningsyta och 4 — 5 lägenheter per våning och trappa. Det bedöms sammantaget ge goda förutsättningar för ekonomiskt attraktiva byggnadsprojekt.

$12b

Det projekt som den aktuella detaljplanen avser är inte sådant som kräver MKB direkt med stöd av lag (3 § 1 mom. i MKB-lagen respektive 2 § i – förordningen). Projektet kan således förutsätta MKB enbart på basis av övervägande från fall till fall (3 § 2 mom. i MKB-lagen 3 § i -förordningen).

Den antagna detaljplanen möjliggör förverkligandet av bebyggelse i form av bostadsområde. EU-domstolen har i sin avgörandepraxis betonat att tillämpningsområdet för MKB-direktivet är vidsträckt och att dess ändamål är mycket omfattande (bl.a. mål C-72/95, Kraaijeveld m.fl.), vilket ska beaktas även vid tolkningen av uppräkningen av projekttyper i bilagorna till direktivet (t.ex. mål C-2/O7, Abrahams m.fl.). Enligt den antagna planens planbeskrivning är planens konsekvenser att markanvändningen och byggnadsrätten ändras för att bl.a. möjliggöra byggande av flera bostadsvåningshus med verksamhetsutrymmen på markplanet. I planbeskrivningen konstateras vidare att planområdet ligger vid gränsen till stadens absoluta centrum.

Med beaktande av ovanstående står det enligt förvaltningsdomstolens uppfattning klart att det är fråga om ett projekt för tätortsbebyggelse som omfattas av bilaga II till MKB-direktivet och vars utvidgning den aktuella detaljplanen möjliggör. Således har det under de rådande förhållande krävts ett övervägande enligt 3 § 2 mom. i MKB-lagen, vilket ska resultera i ett motiverat beslut i vilket myndigheten tar ställning till om en MKB ska utföras som underlag för myndighetens beslut om projektet. Det finns enligt förvaltningsdomstolens bedömning även skäl att notera att en del av planområdet tidigare fungerat som soptipp i en förhållandevis lång tid. Att marken enligt utredningen i ärendet innehåller olika grader av föroreningar talar enligt förvaltningsdomstolens uppfattning ytterligare för ett övervägande av behovet av MKB.

Av landskapslagen framgår inte huruvida det beslut övervägandet ska resultera i måste vara separat från det beslut varigenom projektet godkänns, dvs. i detta fall beslutet om att ändra detaljplanen, eller om det kan anses tillräckligt att det sistnämnda beslutet omfattar myndighetens avgörande om att MKB inte behövs. Delgivningen av ett beslut om antagande av detaljplan uppfyller i regel kraven på delgivning av ett beslut efter övervägande enligt 3 § 5 mom. i MKB-lagen. Med vidare beaktande av att även ett separat beslut om att MKB inte behövs enligt l4b § i MKB-lagen kan göras föremål för ändringssökanden först i samband med det slutliga beslutet om projektet, finner förvaltningsdomstolen att den omständighet att det i detta fall inte fattats ett formellt sett skilt beslut om behovet av MKB inte kan anses avgörande med tanke på förfarandets laglighet. Det väsentliga är i stället kraven på beslutets innehåll.

Det överklagade beslutet innehåller inget uttryckligt övervägande om behovet av MKB och inte heller annars framgår det att ett sådant övervägande skulle ha gjorts. Den antagna ändringen i stadsplanen möjliggör bostadsbebyggelse med tillhörande parkeringsplatser på tidigare obebyggt område i centrum av Mariehamn. Ur utredningen i ärendet framgår att det är ostridigt att marken på området innehåller föroreningar. Med beaktande av detta samt EU-domstolens ovan sagda rättspraxis kan det enligt förvaltningsdomstolens bedömning inte anses vara uppenbart att det aktuella projektets miljökonsekvenser inte är betydande. Då behovet av MKB således inte går att direkt utesluta på denna grund, kan det överklagade beslutet inte anses uppfylla kraven på ett sådant övervägande respektive motiverat avgörande om saken som MKB-lagen förutsätter.

Den utredning som Sweco uppgjort och som utgör en del av beslutsunderlaget i ärendet kan enligt förvaltningsdomstolens uppfattning inte utgöra eller ersätta ett regelrätt övervägande av behovet av MKB. Även om en viss motivering i och för sig kunde anses framgå ur stadsstyrelsens utlåtande i ärendet, anser förvaltningsdomstolen att utlåtandet inte kan ersätta en ett sådant övervägande som plan- och bygglagen och EU-rätten kräver — detta även med beaktande av att utlåtandet inte delgivits som ett sådant beslut, utan enbart ingått som en del av utredningen i förvaltningsdomstolens ärende.

Eftersom fullmäktige som beslutande myndighet inte övervägt behovet av MKB på det sätt som lagen förutsätter måste beslutet att anta detaljplanen anses ha tillkommit i felaktig ordning, och det ska därmed upphävas. Det finns därför inte anledning för förvaltningsdomstolen att ta ställning till de besvärsgrunder som gäller den överklagade detaljplanens lagenlighet i sak.

(—)

I motiveringen nämnda bestämmelser

98 § 1 mom. i plan- och bygglagen för landskapet Åland

111 § 2 mom. i kommunallagen för landskapet Åland

Art. 3 och 4 i direktiv 2014/52/EU om ändring av direktiv 2011/92/EU

Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen

har ansökt om besvärstillstånd och i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut ska upphävas och stadsfullmäktiges beslut ska fastställas.

Ändringssökanden har motiverat sina besvär på bland annat följande sätt:

Av landskapslagen om miljökonsekvensbedömning, landskapsförordningen om miljökonsekvensbedömning och Europarlamentets och rådets direktiv 2011/92 kan inte utläsas att en detaljplaneändring av ett område som Rönnbergs torg med sin storlek och användningshistorik kräver en MKB. Inte heller kan det utläsas att ett övervägande ska innehålla ett separat beslut om att MKB behövs eller inte behövs.

Under planläggningsprocessen har inte ÅMHM eller Ålands landskapsregering ställt krav på att en MKB ska göras. För att säkerställa att saneringen och exploateringen görs enligt de då gällande lagarna, föreskrifterna och direktiven har detaljplanebestämmelserna utformats så att åtgärden ska göras i samband med områdets utbyggnad och i enlighet med direktiv från ÅMHM.

Det projekt som en sanering på Rönnbergs torg skulle innebära inte till sin karaktär är sådant att det omfattas av kravet på MKB. Även om så skulle vara fallet så är det inte beslutet att anta stadsplanen som skulle behöva föregås av en MKB utan i så fall själva beslutet om sanering.

har i sin förklaring yrkat att besvärstillstånd inte beviljas, besvären förkastas och att deras rättegångskostnader ersätts. Till stöd för sina yrkanden har de anfört bland annat följande:

Rönnbergs torg är en gammal soptipp som under lång tid tog emot Mariehamns sopor av allehanda slag. Mycket varierande avfall har deponerats på platsen. För att få kunskap om föroreningar samt hur dessa beter sig i marken krävs provtagning och analyser. Att idag börja rubba soptippen riskerar medföra oanade följder för miljön, närliggande fastigheter, vatten etc. Hela projektet och dess inverkan på byggnationen på området är outredda. Åtminstone en miljökonsekvensbedömning måste göras innan en eventuell detaljplan godkänns.

Högsta förvaltningsdomstolens avgörande

1. Högsta förvaltningsdomstolen beviljar Mariehamns stad besvärstillstånd och prövar ärendet.

Förvaltningsdomstolens beslut upphävs och ärendet återförsänds till förvaltningsdomstolen för ny behandling.

Skälen till avgörandet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljon av vissa offentliga och privata projekt

Enligt art. 1.1 i direktivet, ska direktivet tillämpas för bedömningen av inverkan på miljön av sådana offentliga och privata projekt som kan antas medföra betydande påverkan på miljön.

Enligt art. 1.2 a i direktivet gäller följande definition för projekt:

– utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten,

Europaparlamentet och dåvarande Europeiska gemenskapernas råd har antagit direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan

Enligt art. 1 i direktivet är syftet med direktivet att sörja för en hög nivå på skyddet av miljön och bidra till att integrera miljöaspekter i utarbetandet och antagandet av planer och program för att främja en hållbar utveckling, genom att säkerställa att en miljöbedömning genomförs i enlighet med detta direktiv för vissa planer och program som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Enligt art. 2 i direktivet används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) planer och program: planer och program, inklusive dem som samfinansieras av Europeiska gemenskapen, samt ändringar av dem

– som utarbetas och/eller antas av en myndighet på nationell, regional eller lokal nivå eller som utarbetas av en myndighet för att antas av parlamentet eller regeringen genom ett lagstiftningsförfarande och

– som krävs i lagar och andra författningar.

Enligt 2 § 3 mom. i landskapslagen om miljökonsekvensbedömning (MKB lagen) är projekt en i denna lag avsedd specifik åtgärd som planeras bli genomförd och därför är föremål för en MKB. Med projekt avses inte upprättande av en plan eller ett program för vilken en MKB ska utföras enligt denna lag.

Den av Mariehamns stad godkända detaljplaneändringen omfattar ett cirka 2,8 hektar stort område som gränsar till Mariehamns centrum. Området är i den ikraftvarande detaljplanen anvisat som närmast torgområde, parkområde och trafikområde. Inga bostadsbyggnader finns på området. På området finns även Rönnbergs torg som användes som avstjälpningsplats under åren 1939 — 1965.

I den ändrade detaljplanen har området anvisats byggrätt för bostadsbebyggelse för cirka 130 — 150 bostäder. Genom detaljplaneändringen har området anvisats byggrätt för sammanlagt 13 200 våningskvadratmeter. I planen ingår bestämmelser som gäller bland annat beaktande av jordmånen i samband med områdets byggnation.

Högsta förvaltningsdomstolen har att på besvär av Mariehamns stad först avgöra om MKB-direktivets och MKB-lagens bestämmelser om projekt är tillämpliga i ärendet.

I unionsrätten regleras miljökonsekvensbedömning i två direktiv av vilka MKB-direktivet gäller bedömningen av vissa projekts inverkan på miljön och SMB-direktivet bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

Enligt art. 1.1 i MKB-direktivet tillämpas direktivet för bedömningen av inverkan på miljön av offentliga och privata projekt. Enligt artikel 1.2 avses med projekt utförande av byggnads- eller anläggningsarbeten eller andra installationer eller arbeten och andra ingrepp i den naturliga omgivningen och i landskapet. EU-domstolen har i sin stadgade rättspraxis gällande MKB direktivet definierat ordet ”projekt” på så sätt att det avser arbeten eller ingrepp som förändrar de fysiska förhållandena på platsen (t.ex. C‑121/11, Pro-Braine m.fl., punkt 31).

Stadsfullmäktiges beslut har gällt godkännande av en detaljplan. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att oberoende av vilka projekt detaljplanen för sin del möjliggör, är detaljplanen i sig inte ett projekt enligt MKB direktivet, vilket kunde förutsätta miljökonsekvensbedömning enligt MKB-direktivet eller MKB-lagens bestämmelser, utan en plan enligt SMB direktivet.

Högsta förvaltningsdomstolen anser på ovan nämnda grunder att förvaltningsdomstolen inte har kunnat upphäva stadsfullmäktiges beslut på den grunden att ingen bedömning om behovet av ett MKB-förfarande för projekten har gjorts. Förvaltningsdomstolen har inte yttrat sig om de i till förvaltningsdomstolen riktade besvären framförda övriga grunderna eller behovet av en miljöbedömning för planer och program. Följaktligen ska förvaltningsdomstolens beslut upphävas och ärendet återförsändas till förvaltningsdomstolen för behandling av besvären till dessa delar.

Ärendet har avgjorts av justitieråden Riitta Mutikainen, Kari Tornikoski, Tuomas Kuokkanen, Jaakko Autio och Robert Utter. Föredragande Laura Leino.

Förvaltningsdomstolen

Utgångspunkter för prövningen

MKB-lagstiftningen

EU-rätten

Det aktuella planområdet jämte omgivning

Den antagna planen jämte bedömningen av dess konsekvenser

Förvaltningsdomstolens bedömning angående behovet av MKB

Slutsatser

Rättsnormer som förvaltningsdomstolen har tillämpat

Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Irina Wikström, Kristina Fagerlund och Sandra Kevin, som även har föredragit ärendet.

Ändringssökanden

1. Besvären

1.1 Tillämpade bestämmelser

(MKB-direktivet).

(SMB-direktivet).

1.2 Utgångsläge och frågeställning

1.3 Rättslig bedömning och slutsats

2. Rättegångskostnader