KHO 9.11.2017/5778 – Hittegods

Hittegodsbyrå A Ab:s verksamhet omfattade sådana inlämningsfynd som avses i 5 § 1 momentet i hittegodslagen. Ärendet gällde hurudana kostnadsersättningar en hittegodsbyrå får ta ut av ägare av sådana hittegods.

Regionförvaltningsverket hade uppmanat A Ab att ändra sin ersättningspraxis till den del bolaget av ägare till hittegods tagit ut ett jämnt belopp i leveransavgift för leverering av hittegodset och en skild anmälningsavgift gällande upphittande av hittegodset samt lagt till 24 % mervärdesskatt till den allmänna förvaringsavgiften som tagits ut. Regionförvaltningsverket hade förenat sitt beslut med vite.

Förvaltningsdomstolen förkastade bolagets besvär över regionförvaltningsverkets beslut på den grund att en hittegodsbyrå inte får ta ut sådana avgifter som inte omnämns i hittegodslagen och -förordningen. Ersättningskostnader som avses i 10 § i hittegodslagen kan inte tas ut för inlämningsfynd, eftersom ersättningsbestämmelsen i nämnda paragraf inte tillämpas på inlämningsfynd. Ersättning för kostnader för särskild transport, värdering, vård och förvaring av hittegodset som avses i 11 § i hittegodslagen kan tas ut endast om det kan påvisas att det uppkommit särskilda kostnader uttryckligen i samband med det ifrågavarande hittegodset. Till det högsta beloppet för allmänna kostnader för godsets förvaring, som enligt 8 § i hittegodsförordningen är 5 procent av värdet, dock högst 17 euro, tillförs inte eventuell mervärdesskatt.

Högsta förvaltningsdomstolen avslog A Ab:s besvär över förvaltningsdomstolens beslut och fastställde förvaltningsdomstolens beslut.

Hittegodslagen 5 § 1 mom. 10 § 1 och 2 mom., 11 § 1 mom. 23 §, 25 § 1 mom. och 25 a § 2 och 3 mom.

Hittegodsförordningen 8 §

Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio och Antti Pakkala. Föredragande Anna Heikkilä.

Löytötavaratoimisto A Oy:n toiminta kohdistui löytötavaralain 5 §:n 1 momentissa tarkoitettuihin laitoslöytöihin. Asiassa oli kyse siitä, millaisia korvauksia löytötavaratoimisto saa periä tällaisten löytötavaroiden omistajilta.

Hallinto-oikeus katsoi yhtiön aluehallintoviraston päätöstä koskevan valituksen hyläten, ettei löytötavaratoimisto saa periä löytötavaralaissa ja -asetuksessa mainitsemattomia maksuja. Laitoslöydöstä ei voida periä löytötavaralain 10 §:ssä mainittuja löydöstä aiheutuneiden kulujen korvausta, koska pykälän kulukorvaussäännöstä ei sovelleta laitoslöytöihin. Löytötavaralain 11 §:ssä tarkoitettuja erityisestä kuljetuksesta, arvioinnista, hoidosta ja säilytyksestä aiheutuneita kustannuksia voidaan periä vain, jos juuri kyseisen löytötavaran osalta voidaan osoittaa erityisiä kustannuksia aiheutuneen. Yleisten säilytyskustannusten asetuksessa säädettyyn enimmäismäärään, joka on viisi prosenttia esineen käyvästä arvosta ja korkeintaan 17 euroa, ei ole lisättävä mahdollista arvonlisäveroa.

Korkein hallinto-oikeus hylkäsi A Oy:n hallinto-oikeuden päätöksestä tekemän valituksen ja pysytti hallinto-oikeuden päätöksen voimassa.

Löytötavaralaki 5 § 1 momentti, 10 § 1 ja 2 momentti, 11 § 1 momentti, 23 §, 25 § 1 momentti ja 25 a § 2 ja 3 momentti

Löytötavara-asetus 8 §

Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Irma Telivuo, Leena Äärilä, Mikko Pikkujämsä, Vesa-Pekka Nuotio ja Antti Pekkala. Asian esittelijä Anna Heikkilä.