KHO:2018:96 – Kommunikationsmarknaden
Kommunikationsverkets beslut 24.4.2015 Dnr 15/961/2015 Kommunikationsverket hade i sitt beslut som gällde grossistmarknaden för televisions- och radiotjänster definierat de betydande produktmarknaderna och geografiska marknaderna och ansett att Digita Oy fortfarande hade betydande marknadsinflytande (SMP) på grossistmarknaden för televisionssändningstjänster och riksomfattande radiosändningstjänster och gällande tillgång till antennplats och -kapacitet. Verket hade ålagt Digita flera skyldigheter för...
8 min de lecture · 1 709 mots
Kommunikationsverkets beslut 24.4.2015 Dnr 15/961/2015
Kommunikationsverket hade i sitt beslut som gällde grossistmarknaden för televisions- och radiotjänster definierat de betydande produktmarknaderna och geografiska marknaderna och ansett att Digita Oy fortfarande hade betydande marknadsinflytande (SMP) på grossistmarknaden för televisionssändningstjänster och riksomfattande radiosändningstjänster och gällande tillgång till antennplats och -kapacitet. Verket hade ålagt Digita flera skyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande.
Det ifrågavarande beslutet var Kommunikationsverkets första beslut gällande betydande marknadsinflytande och tillhörande ålagda skyldigheter sedan kommunikationsmarknadslagen upphävdes. Med beaktande av att teleföretagens rättigheter och skyldigheter enligt kommunikationsmarknadslagen förblev i kraft till dess att Kommunikationsverket första gången hade fattat ett beslut om betydande marknadsinflytande, och till följd av det gett teleföretagen rättigheter och ålagt dem skyldigheter i enlighet med informationssamhällsbalken, skulle Kommunikationsverket i det beslut besvären gällde, och i det memorandum gällande förfarandet som var en del av beslutet, tillämpa informationssamhällsbalken.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Kommunikationsverket hade definierat grossistmarknaden för televisions- och radiotjänster och de betydande produktmarknaderna och geografiska marknaderna i enlighet med informationssamhällsbalken och ramdirektivet samt de rekommendationer kommissionen gett med stöd av direktivet. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg också att Digita Oy hade betydande marknadsinflytande (SMP) på grossistmarknaden för televisionssändningstjänster och riksomfattande radiosändningstjänster och gällande tillgång till antennplats och -kapacitet. Därför skulle Kommunikationsverket ålägga Digita skyldigheter för företag med betydande marknadsinflytande enligt informationssamhällsbalken.
$df
I ärendet skulle också avgöras om Kommunikationsverkets beslut påverkade Rundradion Ab:s, MTV Oy:s och Sanoma Oy:s ställning och huruvida beslutet hade haft direkt påverkan på nämnda företags rättigheter eller förmåner. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Kommunikationsverkets beslut gällande Digitas betydande marknadsinflytande kunde påverka nämnda företags ställning på marknaden för televisions- och radiotjänster på det sätt som avses i art. 4.1 i ramdirektivet såsom unionens domstol har tolkat nämnda bestämmelse i sin rättspraxis. Det beslut besvären gällde kunde därför anses direkt påverka nämnda företags rättigheter eller fördelar i enlighet med 6 § 1 i förvaltningsprocesslagen och Rundradion, MTV och Sanoma skulle därför anses ha rätt att anföra besvär över Kommunikationsverkets beslut om betydande marknadsinflytande.
Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Kommunikationsverket inte hade förfarit lagstridigt på det sätt som Rundradion, MTV och Sanoma hade anfört då verket inte i sitt beslut gällande grossistmarknaden för riksomfattande radiosändningsverksamhet hade ålagt Digita andra skyldigheter än skyldigheten att publicera prislistor och leveransvillkor. Kommunikationsverket hade också kunnat dra in de tidigare skyldigheterna som hade gällt analog riksomfattande radiosändningsverksamhet. Kommunikationsverket hade inte heller förfarit lagstridigt då det inte hade fastställt ett maximipris för grossistmarknaden för televisionssändningstjänster. Rundradions, MTV:s och Sanomas gemensamma besvär avslogs i sin helhet.
Centrala tillämpade lagrum och övrigt material
Lag om tjänster inom elektronisk kommunikation (tidigare informationssamhällsbalken) 1 §, 3 § 8 och 9 punkten, 51 §, 52 § 1, 3 och 4 mom., 53 § 1 – 4 mom., 56 § 1 och 3 mom., 68 § 1 och 2 mom., 69 § 1 och 3 mom., 71 § 1 – 5 mom., 82 § 1 och 2 mom., 308 § 1 mom., 310 § 1 mom. 4 punkten, 312 § 1 mom., 315 § 1 och 2 mom., 351 § 1 mom., 352 § 1 och 4 mom.
Lagen om högsta förvaltningsdomstolen 2 §
Förvaltningsprocesslagen 6 §, 22 § och 26 § 1 mom.
Förvaltningslagen 6 §, 11 §, 31 § 1 mom., 34 § 1 mom., 36 §, 44 § 1 mom. 3 punkten, 45 § 1 mom., 47 § 1 mom., 49 § 1 och 3 mom., 54 § 1 mom., 57 § 1 mom., 60 § 1 mom.
Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet 18 § 1 och 3 mom., 19 § 1 och 2 mom.
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 11 § 1 mom. och 2 mom. 1 punkten, 24 § 1 mom. 20 punkten, 26 § 1 mom. 2 punkten
Lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur 3 § 1 mom.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 47.1
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom direktiv 2009/140/EG (ramdirektivet)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter ändrat genom direktiv 2009/140/EG art. 2.2 a, art. 8.2 och 4, art. 12.1 och 2, art. 13.1 och 2
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/61/EU om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation art. 1.4
HFD 2014:157
HFD 2012:58
HFD 7.5.2012, liggarenummer 1115
Mål C-282/13, T-Mobile Austria, EU:C:2015:24
Mål C-140/13, Altman m fl, EU:C:2014:2362
Mål C-28/15, Koninklijke KPN m fl., EU:C:2016:692
Mål C-277/16, Polkomtel, EU:C:2017:989
Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (2014/710/EU) 2 punkten
Ärendet har avgjorts av justitieråden Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Taina Pyysaari och Timo Räbinä. Föredragande Riitta Hämäläinen.
Viestintävirasto 24.4.2015 Dnro 15/961/2015
Korkeimman hallinto-oikeuden päätös on erillisenä liitetiedostona.
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Niilo Jääskinen, Eija Siitari, Alice Guimaraes-Purokoski, Taina Pyysaari ja Timo Räbinä. Asian esittelijä Riitta Hämäläinen.
Beslut som överklagas:
Nationell lagstiftning
Unionsrätt
Rättspraxis
Övrigt relevant material
Päätös, josta valitetaan:
Viestintävirasto oli televisio- ja radiolähetystoiminnan tukkumarkkinoita koskevassa päätöksessään määritellyt merkitykselliset hyödykemarkkinat ja maantieteelliset markkinat ja katsonut Digita Oy:llä edelleen olevan huomattavan markkinavoiman (HMV) asema antennipaikkaan ja -kapasiteettiin pääsyn, televisiolähetyspalveluiden ja valtakunnallisten radiolähetyspalvelujen tukkumarkkinoilla. Virasto oli asettanut Digitalle useita huomattavan markkinavoiman velvollisuuksia.
Asiassa oli kysymys Viestintäviraston viestintämarkkinalain kumoamisen jälkeen ensimmäistä kertaa tekemästä huomattavaa markkinavoimaa koskevasta päätöksestä ja siinä asetetuista velvoitteista. Kun otettiin huomioon, että viestintämarkkinalakiin perustuvat teleyritysten oikeudet ja velvollisuudet jäivät voimaan, kunnes Viestintävirasto oli ensimmäistä kertaa tehnyt tietoyhteiskuntakaaren mukaisen päätöksen huomattavasta markkinavoimasta ja sen seurauksena asettanut teleyrityksille tietoyhteiskuntakaaren mukaiset oikeudet ja velvollisuudet, Viestintäviraston oli tullut soveltaa valituksenalaista päätöstä tehdessään ja sen osana olevaa menetelmämuistiota laatiessaan tietoyhteiskuntakaaren säännöksiä.
Korkein hallinto-oikeus katsoi, että Viestintävirasto oli määritellyt televisio- ja radiolähetyspalvelujen tukkumarkkinat ja merkitykselliset hyödykemarkkinat sekä maantieteelliset markkinat tietoyhteiskuntakaaren ja puitedirektiivin sekä komission direktiivin nojalla antamien suositusten mukaisesti. Lisäksi korkein hallinto-oikeus katsoi, että Digitalla oli huomattava markkinavoiman asema antennipaikkaan ja -kapasiteettiin pääsyn, televisiolähetyspalveluiden ja valtakunnallisten radiolähetyspalvelujen tukkumarkkinoilla ja tämän vuoksi Viestintäviraston oli tullut asettaa Digitalle tietoyhteiskuntakaaren mukaisia huomattavan markkinavoiman velvollisuuksia.
$106
Asiassa oli myös ratkaistavana, vaikuttiko Viestintäviraston päätös Yleisradio Oy:n, MTV Oy:n ja Sanoma Finland Oy:n asemaan ja oliko päätöksellä siten katsottava olleen välitön vaikutus mainittujen yhtiöiden oikeuksiin tai etuihin. Korkein hallinto-oikeus katsoi, että Viestintäviraston Digitalle osoittama huomattavan markkinavoiman päätös voi vaikuttaa mainittujen yhtiöiden asemaan televisio- ja radiolähetyspalvelujen markkinoilla puitedirektiivin 4 artiklan 1 kohdassa tarkoitetulla tavalla, sellaisena kuin unionin tuomioistuin on mainittua säännöstä oikeuskäytännössään tulkinnut. Valituksenalaisen päätöksen voitiin siten katsoa vaikuttavan välittömästi mainittujen yhtiöiden oikeuksiin ja etuihin hallintolainkäyttölain 6 §:n 1 momentin mukaisesti ja Yleisradiolla, MTV:llä ja Sanomalla oli siten katsottava olevan oikeus valittaa Viestintäviraston tekemästä huomattavan markkinavoiman päätöksestä.
Korkein hallinto-oikeus katsoi, että Viestintävirasto ei ollut Yleisradion, MTV:n ja Sanoman esittämällä tavalla menetellyt lainvastaisesti, kun se ei ollut asettanut Digitalle tukkutason valtakunnallisille radiolähetyspalveluille päätöksessä asetettujen velvollisuuksien lisäksi muita velvollisuuksia kuin hinnaston ja toimitusehtojen julkaisua koskevan velvoitteen, ja että Viestintävirasto oli voinut poistaa aikaisemmat analogista valtakunnallista radiolähetyspalvelua koskevat velvoitteet. Viestintävirasto ei ollut menetellyt lainvastaisesti myöskään siltä osin, kun se ei ollut asettanut televisiolähetyspalveluiden tukkumarkkinoille enimmäishintaa. Näin ollen Yleisradion, MTV:n ja Sanoman yhteinen valitus hylättiin.
Keskeiset sovelletut oikeusohjeet ja muu huomioon otettava aineisto
Laki sähköisen viestinnän palveluista (aikaisemmin tietoyhteiskuntakaari) 1 §, 3 § 8 ja 9 kohta, 51 §, 52 § 1, 3 ja 4 momentti, 53 § 1 – 4 momentti, 56 § 1 ja 3 momentti, 68 § 1 ja 2 momentti, 69 § 1 ja 3 momentti, 71 § 1 – 5 momentti, 82 § 1 ja 2 momentti, 308 § 1 momentti, 310 § 1 momentti 4 kohta, 312 § 1 momentti, 315 § 1 ja 2 momentti, 351 § 1 momentti, 352 § 1 ja 4 momentti
Laki korkeimmasta hallinto-oikeudesta 2 §
Hallintolainkäyttölaki 6 §, 22 § ja 26 § 1 momentti
Hallintolaki 6 §, 11 §, 31 § 1 momentti, 34 § 1 momentti, 36 §, 44 § 1 momentti 3 kohta, 45 § 1 momentti, 47 § 1 momentti, 49 § 1 ja 3 momentti, 54 § 1 momentti, 57 § 1 momentti, 60 § 1 momentti
Laki sähköisestä asioinnista viranomaistoiminnassa 18 § 1 ja 3 momentti, 19 § 1 ja 2 momentti
Laki viranomaisten toiminnan julkisuudesta 11 § 1 momentti ja 2 momentti 1 kohta, 24 § 1 momentti 20 kohta, 26 § 1 momentti 2 kohta
Laki verkkoinfrastruktuurin yhteisrakentamisesta ja -käytöstä 3 § 1 momentti
Euroopan unionin perusoikeuskirja 47 artikla 1 kohta
Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi sähköisten viestintäverkkojen ja -palvelujen yhteisestä sääntelyjärjestelmästä 2002/21/EY, sellaisena kuin se on muutettuna direktiivillä 2009/140/EY (puitedirektiivi) 4 artikla 1 kohta, 5 artikla 1 ja 3 kohta, 6 artikla 1 kohta, 7 artikla 3 ja 4 kohta, 5 kohta a alakohta, 6 ja 7 kohta, 7 a artikla 1 kohta, 8 artikla 1, 2 ja 5 kohta, 14 artikla 2 kohta, 15 artikla 2 ja 3 kohta, 16 artikla 1, 3, 4 ja 6 kohta a alakohta
Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi sähköisten viestintäverkkojen ja niiden liitännäistomintojen käyttöoikeuksista ja yhteenliittämisestä 2002/19/EY, sellaisena kuin se on muutettuna direktiivillä 2009/140/EY (käyttöoikeusdirektiivi) 2 artikla 2 kohta a alakohta, 8 artikla 2 ja 4 kohta, 12 artikla 1 ja 2 kohta, 13 artikla 1 ja 2 kohta
Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivi 2014/61/EU toimenpiteistä nopeiden sähköisten viestintäverkkojen käyttöönoton kustannusten vähentämiseksi 1 artikla 4 kohta
KHO 2014:157
KHO 2012:58
KHO 7.5.2012, taltionumero 1115
Asia C-282/13, T-Mobile Austria, EU:C:2015:24
Asia C-140/13, Altman ym, EU:C:2014:2362
Asia C-28/15, Koninklijke KPN ym., EU:C:2016:692
Asia C-277/16, Polkomtel, EU:C:2017:989
Komission suositus sähköisten viestintäverkkojen ja -palvelujen yhteisestä sääntelyjärjestelmästä annetun Euroopan parlamentin ja neuvoston direktiivin 2002/21/EY mukaisesti ennakkosääntelyn alaisiksi tulevista merkityksellisistä tuote- ja palvelumarkkinoista sähköisen viestinnän alalla (2014/710/EU) 2 kohta
Euroopan komission ohjeet markkina-analyysiä ja huomattavan markkinavoiman arvioimista varten sähköisen viestinnän verkkoja ja palveluja koskevassa yhteisön sääntelyjärjestelmässä (2002/C 165/03) 1, 7, 20, 24, 25, 27, 28, 31, 72, 75, 78 – 80, 114, 117, 118, 135 ja 145 kohta
Högsta förvaltningsdomstolens beslut (på finska)
Korkeimman hallinto-oikeuden päätös
Kansallinen lainsäädäntö:
Unionin oikeus:
Oikeuskäytäntö:
Muu huomioon otettava aineisto:
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...