KHO:2023:76 – Toimeentulotuki
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski ja Toni Kaarresalo. Asian esittelijä Marja-Liisa Judström. Seloste on kokonaisuudessaan ruotsinkielisellä päätössivustolla HFD 2023:76 Kansaneläkelaitos ei ollut myöntänyt A:lle perustoimeentulotukea, koska tukea myönnettäessä huomioon otettavat tulot ja varat olivat ylittäneet huomioon otettavat menot. Varoina oli otettu huomioon muun ohella A:n avopuolison eräällä pankkitilillä...
11 min de lecture · 2 224 mots
Asian ovat ratkaisseet oikeusneuvokset Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski ja Toni Kaarresalo. Asian esittelijä Marja-Liisa Judström.
Seloste on kokonaisuudessaan ruotsinkielisellä päätössivustolla HFD 2023:76
Kansaneläkelaitos ei ollut myöntänyt A:lle perustoimeentulotukea, koska tukea myönnettäessä huomioon otettavat tulot ja varat olivat ylittäneet huomioon otettavat menot. Varoina oli otettu huomioon muun ohella A:n avopuolison eräällä pankkitilillä olleet merkittävät rahavarat.
Hallinto-oikeus oli kumonnut Kansaneläkelaitoksen päätöksen. Hallinto-oikeuden mukaan A:n avopuolison tilivaroja ei olisi tullut ottaa huomioon, koska varat olivat toimeentulotuesta annetun lain 12 §:n 2 momentin 4 kohdassa tarkoitetulla tavalla tarpeen avopuolison oman jatkuvan toimeentulon turvaamiseksi. Hallinto-oikeus oli viitannut myös avopuolison taloudellisia asioita hoitavan edunvalvojan asiassa ilmaisemaan kielteiseen kantaan.
Korkein hallinto-oikeus totesi toimeentulotuesta annetun lain 12 §:n 2 momentin merkitsevän poikkeusta siitä pääsäännöstä, että henkilön ja perheenjäsenten toimeentulotukea myönnettäessä käytettävissä olevat varat otetaan huomioon. Tätä poikkeusta oli lähtökohtaisesti tulkittava suppeasti. Momentin 4 kohdassa oli katsottava tarkoitetun varoja, joilla oli momentin 1 — 3 kohdassa erikseen määriteltyyn omaisuuteen rinnastettavaa merkitystä henkilön tai perheen omatoimisen selviytymisen edistämisen ja toimeentulon turvaamisen kannalta.
A:n avopuolison tilivaroja ei pidetty toimeentulotuesta annetun lain 12 §:n 2 momentin 4 kohdassa tarkoitettuina varoina. Kysymys ei ollut varoista, jotka olisi tullut jättää muullakaan laissa säädetyllä perusteella ottamatta huomioon perustoimeentulotukea myönnettäessä. Asiaa ei ollut arvioitava toisin A:n avopuolison taloudellisia asioita koskevan edunvalvonnan vuoksi. Hallinto-oikeuden päätös kumottiin ja Kansaneläkelaitoksen päätös saatettiin voimaan.
Laki toimeentulotuesta 1 § 1 momentti, 2 § 1 momentti, 3 § sekä 12 § 1 ja 2 momentti
Folkpensionsanstalten hade inte beviljat A grundläggande utkomststöd eftersom de inkomster och tillgångar som ska beaktas då stödet beviljas hade överskridit de utgifter som ska beaktas. Som tillgångar hade bland annat beaktats A:s sambos betydande penningmedel som fanns på ett bankkonto.
Förvaltningsdomstolen hade upphävt Folkpensionsanstaltens beslut. Enligt förvaltningsdomstolen borde A:s sambos tillgångar på bankkontot inte ha beaktats eftersom tillgångarna var nödvändiga för tryggandet av sambons egen fortsatta utkomst på det sätt som avses i 12 § 2 mom. 4 punkten i lagen om utkomststöd. Förvaltningsdomstolen hade även hänvisat till den negativa ståndpunkt som sambons intressebevakare som skötte sambons ekonomiska angelägenheter hade uttryckt i ärendet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att 12 § 2 mom. i lagen om utkomststöd utgör ett undantag till huvudregeln att en persons och familjemedlemmarnas disponibla tillgångar beaktas då utkomststödet beviljas. Detta undantag skulle i princip tolkas snävt. Momentets 4 punkt måste anses avse tillgångar som hade en sådan betydelse för en person eller familj att klara sig på egen hand och för att trygga deras utkomst som är jämförbar med den egendom som särskilt definierats i momentets 1 — 3 punkt.
A:s sambos tillgångar på bankkontot ansågs inte vara sådana tillgångar som avses i 12 § 2 mom. 4 punkten i lagen om utkomststöd. Det var inte heller fråga om tillgångar som på någon annan grund som föreskrivs i lag borde ha lämnats obeaktade vid beviljande av grundläggande utkomststöd. Ärendet skulle inte bedömas annorlunda på basis av intressebevakningen som gällde A:s sambos ekonomiska angelägenheter. Förvaltningsdomstolens beslut upphävdes och Folkpensionsanstaltens beslut sattes i kraft.
Lagen om utkomststöd 1 § 1 mom., 2 § 1 mom., 3 § samt 12 § 1 och 2 mom.
Beslut som ändringssökandet gäller
Vasa förvaltningsdomstol 23.3.2022 nr 263/2022
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Högsta förvaltningsdomstolen beviljar Folkpensionsanstalten besvärstillstånd och prövar ärendet.
Vasa förvaltningsdomstols beslut upphävs. Beslutet av Folkpensionsanstaltens Center för omprövning sätts i kraft.
Ärendets tidigare handläggning
(1)
(senare också FPA) har med sitt beslut 19.5.2021 avslagit A:s ansökan om grundläggande utkomststöd för tiden 1.4 — 31.5.2021. De beaktade inkomsterna har varit större än de beaktade utgifterna. Som utgift i utkomststödskalkylen har bland annat beaktats A:s tandvårdsavgift på cirka 1 000 euro. Som tillgångar i kalkylen har beaktats bland annat A:s sambos tillväxträntekonto på cirka 14 000 euro.
(2)
(senare också
) har med sitt beslut 17.8.2021 avslagit A:s begäran om omprövning. A hade begärt att hans sambos ovan nämnda besparingar inte beaktas i utkomststödskalkylen.
(3)
har med sitt överklagade beslut upphävt beslutet av Centret för omprövning och återförvisat ärendet till FPA för ny behandling. Förvaltningsdomstolen har ansett att A:s sambos besparingar under ärendets omständigheter inte har kunnat beaktas som disponibla tillgångar vid bedömningen av A:s behov av grundläggande utkomststöd för tiden 1.4 — 31.5.2021.
(4) Enligt förvaltningsdomstolens motivering har A med sin sambo 1.1.2021 flyttat in i parets första gemensamma bostad. Sambon har en intressebevakare som ansvarar för hennes ekonomiska angelägenheter. Intressebevakaren har i sitt utlåtande invänt mot att sambon skulle bli tvungen att av sina kontomedel betala för A:s egna kostnader som inte har något att göra med bostadens utgifter. Enligt utlåtandet är A:s sambo sjukpensionär och har ingen löneinkomst. Hon har erhållit sina besparingar genom arv, inte genom förvärvsarbete. Trots att utgångspunkten vid fastställande av utkomststöd är att alla familjens disponibla inkomster och tillgångar beaktas, har förvaltningsdomstolen ansett att A:s sambos besparingar är nödvändiga för tryggandet av hennes egen fortsatta utkomst.
Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen
(5)
har ansökt om besvärstillstånd och i sina besvär yrkat att förvaltningsdomstolens beslut ska upphävas och att beslutet av Centret för omprövning ska sättas i kraft. Besparingarna på A:s sambos tillväxträntekonto ska beaktas.
(6)
har beretts tillfälle att ge en förklaring.
(7)
har yrkat att besvären ska avslås.
Skälen till högsta förvaltningsdomstolens avgörande
Frågeställning
(8) Högsta förvaltningsdomstolen har att avgöra huruvida de cirka 14 000 euro som funnits på A:s sambos tillväxträntekonto har kunnat beaktas som disponibla tillgångar som ska beaktas vid beviljandet av det grundläggande utkomststöd som A ansökt om. Det är särskilt fråga om huruvida tillgångarna borde ha lämnats obeaktade på den grund att de har varit nödvändiga för att säkerställa sambons egen fortsatta utkomst, vilket förvaltningsdomstolen nämnt som skäl. Det är även fråga om vilken betydelse som i ärendet ska tillmätas intressebevakningen av sambons ekonomiska angelägenheter.
(9)
har ansett att A och hans sambo utgör en familj, varvid alla familjemedlemmars disponibla inkomster och tillgångar ska beaktas. Även tillgångar som tillhör en familjemedlem som omfattas av intressebevakning ska beaktas i familjens utkomststödskalkyl. Utkomststödets karaktär som en förmån som beviljas i sista hand äventyras om det på bankkontot som omfattas av intressebevakning finns betydande tillgångar som inte kan beaktas vid bedömningen av familjens behov av utkomststöd. Det är också fråga om likabehandling av FPA:s kunder. Förvaltningsdomstolen har inte alls tagit ställning till varför kontomedlen som uppgår till cirka 14 000 euro är tillgångar som har ansetts vara nödvändiga för tryggandet av A:s sambos fortsatta utkomst. Hennes utkomst är tryggad med hjälp av förmåner.
(10)
har inte svarat på FPA:s besvär. I förvaltningsdomstolen hade A bland annat anfört att hans sambos kontomedel är hennes privata pengar som hon har sparat ihop under en lång tid. Dessa pengar är ämnade enbart för henne själv om det skulle uppstå plötsliga nödvändiga utgifter såsom förnyelse av glasögon eller sjukhusräkningar.
(11)
har bland annat anfört att familjen i det här fallet består av A och hans sambo. Paret har sedan 1.1.2021 bott tillsammans och de har ett gemensamt hyresavtal. Paret delar på hyressumman. I övrigt delar de inte på några fakturor.
(12) Intressebevakaren har anfört att intressebevakningen sköts efter ett mycket strikt regelverk. Intressebevakningen får inte betala fakturor som tillhör andra personer än huvudmannen. A:s sambo är aktivt i kontakt med intressebevakningen och får en fast veckosumma och vid behov extra bruksmedel. Hon deltar i gruppresor och utfärder och då finns det en möjlighet att ta pengar från den buffert hon har i form av sina besparingar.
Tillämpliga rättsregler
(13) Enligt 1 § 1 mom. i lagen om utkomststöd är utkomststödet ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand och syftet med det är att trygga en persons och familjs utkomst och främja möjligheterna att klara sig på egen hand. Med hjälp av utkomststödet tryggas minst den oundgängliga utkomst som en person och familj behöver för ett människovärdigt liv.
(15) Enligt 3 § 1 mom. i samma lag avses i denna lag med familj i gemensamt hushåll boende föräldrar, en förälders minderåriga barn, äkta makar samt två personer som lever under äktenskapsliknande förhållanden.
(16) Enligt 2 mom. i samma paragraf betraktas då utkomststöd beviljas alla familjemedlemmar som mottagare av utkomststödet räknat från den dag stödet utbetalas. Utkomststödet anses fördelat mellan mottagarna i lika stora delar till var och en, om inte omständigheterna visar annat.
(17) Enligt 12 § 1 mom. i samma lag beaktas som tillgångar ifrågavarande persons och familjemedlemmarnas disponibla tillgångar då utkomststödet beviljas. Enligt 2 mom. i samma paragraf beaktas dock inte som tillgångar
1) den stadigvarande bostad som är i personens eller familjens bruk och behövligt bostadslösöre,
3) tillgångar som tillhör ett barn under 18 år, till den del dessa tillgångar är större än de utgifter som enligt 7 och 7 c § skall beaktas för barnets del, samt
4) andra tillgångar som anses nödvändiga för tryggande av fortsatt utkomst.
(18) Enligt regeringens proposition som ledde till stiftandet av lagen om utkomststöd (RP 217/1997 rd, detaljmotiveringarna till 12 §) är det nödvändigt att även personens och familjens disponibla tillgångar beaktas när utkomststödet beviljas eftersom det är en förmån som beviljas i sista hand. Eftersom avsikten samtidigt ändå är att främja en persons och familjs möjligheter att klara sig på egen hand, är det inte ändamålsenligt [att] beakta och eventuellt kräva realisering av sådan egendom som behövs för att trygga personens eller familjens utkomst.
Rättslig bedömning
(19) Utkomststödet är ett ekonomiskt stöd inom socialvården som beviljas i sista hand. Med hjälp av stödet tryggas minst den oundgängliga utkomst som en person och familj behöver för ett människovärdigt liv.
(20) Utkomststödet är ett stöd som beviljas familjevis. När stödet beviljas beaktas alla familjemedlemmarnas disponibla inkomster och tillgångar samt godtagbara utgifter på det sätt som föreskrivs i lagen om utkomststöd.
(21) A och hans sambo har flyttat till en gemensam bostad 1.1.2021. När A har ansökt om grundläggande utkomststöd för tiden 1.4 — 31.5.2021 har han uppgett sin sambo som sin familjemedlem. A och hans sambo ska ha ansetts vara en sådan familj som avses i 3 § i lagen om utkomststöd.
(23) Det som föreskrivs i 12 § 2 mom. i lagen om utkomststöd utgör ett undantag till huvudregeln att ifrågavarande persons och familjemedlemmarnas disponibla tillgångar beaktas då utkomststödet beviljas. Med hänsyn till detta samt med beaktande av utkomststödets karaktär som ett stöd som beviljas i sista hand ska undantaget i princip tolkas snävt.
(24) Med bestämmelserna i 12 § 2 mom. i lagen om utkomststöd strävar man utifrån de ovan angivna förarbetena till lagen till att främja en persons och familjs möjligheter att klara sig på egen hand samt att trygga egendom som är nödvändig för uppehället. De andra tillgångar som avses i momentets 4 punkt måste anses avse tillgångar som har en sådan betydelse för att klara sig på egen hand och trygga utkomsten som är jämförbar med den egendom som särskilt definierats i momentets 1 — 3 punkt.
(25) I högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis har till exempel ett sådant återköpsvärde av en sjukkostnadsförsäkring ur vilken man kunde ersätta även hälso- och sjukvårdsutgifter som annars skulle täckas med utkomststöd ansetts vara jämförbar med tillgångar som avses i 12 § 2 mom. 4 punkten i lagen om utkomststöd (HFD 2014:148). I ärendet var det fråga om en långtidsförsäkring med vilken det hade varit möjligt att täcka sjukvårdsutgifter för den person som hade ansökt om utkomststöd, och med vilken dessa utgifter även i en betydande utsträckning hade täckts. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte det återköpsvärde på 1 636 euro som skulle ha erhållits om försäkringsavtalet hade sagts upp som stort jämfört med den nytta som erhölls av att sjukvårdsavgifterna ersattes.
(26) I det här ärendet är det fråga om de tillgångar som har varit på A:s sambos tillväxträntekonto. Tillgångarna har varit tillgängliga. Det är närmast fråga om tillgångar som är jämförbara med vanliga besparingar, vilka inte kan likställas med sådan egendom som avses i 12 § 2 mom. 1 — 3 punkten i lagen om utkomststöd på det sätt som konstaterats ovan. Tillgångarna är inte heller jämförbara med det ovan nämnda återköpsvärdet av en sjukkostnadsförsäkring. Det är inte fråga om tillgångar som med stöd av det ovan nämnda momentets 4 punkt eller någon annan grund som föreskrivs i lag borde ha lämnats obeaktade vid beviljande av grundläggande utkomststöd.
(27) Ärendet ska inte bedömas annorlunda på basis av intressebevakningen som gäller A:s sambos ekonomiska angelägenheter. Tillgångarna har oberoende av intressebevakningen ovan konstaterats vara disponibla och intressebevakningen i sig leder inte till att tillgångarna inte ska beaktas då utkomststöd beviljas.
(28) A:s sambos ovan nämnda tillgångar skulle därför beaktas som familjens disponibla tillgångar vid beviljande av grundläggande utkomststöd. Då de inkomster och tillgångar som ska beaktas således har överstigit beloppet av utgifterna, borde ansökan om grundläggande utkomststöd ha avslagits.
(29) Av denna orsak ska förvaltningsdomstolens beslut upphävas och beslutet av Folkpensionsanstaltens Center för omprövning sättas i kraft.
Ärendet har avgjorts av justitieråden Irma Telivuo, Vesa-Pekka Nuotio, Anne Nenonen, Joni Heliskoski och Toni Kaarresalo. Föredragande Marja-Liisa Judström.
Folkpensionsanstalten
Folkpensionsanstaltens Center för omprövning
Centret för omprövning
Vasa förvaltningsdomstol
Ärendet har avgjorts av förvaltningsdomstolens ledamöter Linda Strömman och Petri Lång. Föredragande Lenita Sundgren.
A
A:s sambos intressebevakare från den allmänna intressebevakningsbyrån
FPA
A:s sambos intressebevakare
Sources officielles : consulter la page source
Finlex open data, CC BY 4.0. Documentation open data verifiee le 2026-04-12 ; les endpoints judgment documentes renvoient 404 pour les types case-law exposes par le frontend, fallback actuel sur les pages publiques data.finlex.fi.
Articles similaires
A propos de cette decision
Décisions similaires
Finlande
Cour suprême administrative de Finlande
KHO:2026:23 - Rättskipning
Förvaltningsdomstolen hade misstagit sig om fakta i ärendet och senare sökt rätta misstaget som skrivfel genom att ändra beskrivningen av bakgrunden i ärendet och skälen i sitt avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att självrättelseförbud gäller för ett beslut som avslutar behandlingen av ett rättskipningsärende. Ett sådant beslut får rättas endast med stöd av en uttrycklig bestämmelse...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:29 - Extraordinärt ändringssökande
Ett skär hade vid det år 1845 fastställda storskiftet ansetts höra till ägorna för hemman nr 5 i en by. Vid en år 1860 fastställd klyvning hade skäret ansetts utgöra en del av ägorna för en lägenhet som bildats av hemman nr 1 i en annan by. Vid en år 1928 registrerad styckning som förrättats...
Finlande
Cour suprême de Finlande
KKO:2026:28 - Bedrägeri
Målsäganden hade intalats att han var inblandad i brott mot liv, vilka dock inte hade inträffat i verkligheten. Svarandena hade vilselett målsäganden att överlämna pengar åt dem i utbyte bland annat mot att göra sig av med offrens kroppar samt att kidnappa och döda fiktiva personer. Högsta domstolen ansåg att svarandena hade gjort sig skyldiga...