KKO:2021:77 – Utsökningsbalken

A hade pantsatt ett bostadsaktiebolags aktier hos en bank och överlämnat aktiebreven till banken. Bostadsaktierna hade utmätts strax före pantsättningen. Vid pantsättningstillfället hade banken till sitt förfogande haft ett disponentintyg som varit över ett år gammalt. Högsta domstolen ansåg att banken hade förvärvat godtrosskydd, eftersom utmätningen av och förfogandeförbudet gällande bostadsaktierna inte skulle ha framkommit av ett sådant nyare disponentintyg, som det skäligen kunde ha förutsatts av banken att den skulle ha använt sig av med beaktande av omständigheterna i fallet. Det fastställdes att banken hade rätt till betalning ur värdet på panten.

UB 4 kap 37 §

BostABL 2 kap 11 § (1599/2009)

SBL 14 §

A oli pantannut pankille asunto-osakeyhtiön osakkeita ja luovuttanut osakekirjat pankille. Asunto-osakkeet oli juuri ennen panttausta ulosmitattu. Panttaushetkellä pankilla oli ollut käytössään yli vuoden vanha isännöitsijäntodistus. Korkein oikeus katsoi, että pankki sai vilpittömän mielen suojaa, koska asunto-osakkeiden ulosmittaus ja niitä koskeva määräämiskielto eivät olisi ilmenneet sellaisesta uudemmasta isännöitsijäntodistuksesta, jota pankin olisi kohtuudella voitu edellyttää käyttävän tapauksen olosuhteet huomioon ottaen. Pankille vahvistettiin oikeus maksun saamiseen pantin arvosta.

UK 4 luku 37 §

AsOYL 2 luku 11 § (1599/2009)

VKL 14 §

Koko ratkaisu löytyy ruotsinkieliseltä sivulta HD 2021:77

Målets handläggning i de lägre domstolarna

Helsingfors tingsrätts dom 19.5.2017 nr 17/23244 och Helsingfors hovrätts dom 11.6.2020 nr 826 har till behövliga delar beskrivits i Högsta domstolens avgörande.

Saken har i tingsrätten avgjorts av tingsdomare Seija Ovaskainen och i hovrätten av hovrättsråden Maria Ahlström och Wilhelm Norrman samt assessor Jenny Andersson-Trontti.

Ändringssökande i Högsta domstolen

Banken meddelades besvärstillstånd.

B yrkade i sitt bemötande att besvären förkastas.

Högsta domstolens avgörande

Domskäl

1. A:s bostadsaktier nr 28, 29 och 92 i bostadsaktiebolaget Y hade utmätts 2.9.2015. Utsökningsverket hade samma dag per post skickat en anmälan om utmätningen till bostadsaktiebolaget Y. Bostadsaktiebolaget Y hade mottagit anmälan 4.9.2015. Banken hade inte i det skedet erhållit någon anmälan av utsökningsverket.

2. A har haft de utmätta aktiebreven i sin besittning och 10.9.2015 har han pantsatt bostadsaktierna som säkerhet för ett lån från banken. I samband med pantsättningen har A överlämnat aktiebreven till banken. Banken har använt sig av ett disponentintyg som daterats 19.5.2014. Enligt disponentintyget var A ägare till de ifrågavarande bostadsaktierna.

3. Banken har i tingsrätten anhängiggjort en verkställighetstvist i enlighet med utmätningsmannens anvisning och yrkat att banken för täckande av sin fordran på A på basis av särpantsättningen ska ha rätt till betalning med bästa förmånsrätt efter utsökningsverkets verkställighetskostnader ur värdet på säkerheten. Utsökningsgäldenären A har förenat sig i bankens yrkanden. Utsökningsborgenären B har yrkat att bankens käromål förkastas, eftersom banken borde ha vetat att bostadsaktierna var utmätta.

4. Tingsrätten har förkastat bankens käromål och A:s yrkanden på den grunden att banken hade försummat den undersöknings- och aktsamhetsplikt som skäligen kunde förutsättas av banken. Banken hade underlåtit att införskaffa ett aktuellt disponentintyg om pantobjektet och ett aktuellt intyg ur utsökningsregistret avseende gäldenären och pantsättaren A.

5. Hovrätten har inte ändrat tingsrättens domslut till följd av bankens och A:s besvär. Enligt hovrätten var enbart kontrollen av disponentintyget relevant för bedömningen av om banken kunde anses ha fullgjort sin undersökningsplikt, medan en kontroll av registret saknade betydelse i detta hänseende. Disponentintyget som använts vid pantsättningstillfället hade varit över ett år gammalt. Med beaktande av disponentintygets betydelse för kontrollen av rätten att förfoga över aktierna samt av att banken som professionell långivare borde vara medveten om risken med att använda ett disponentintyg som är över ett år gammalt har hovrätten ansett att banken försummat den undersöknings- och aktsamhetsplikt som skäligen kunnat förutsättas av den.

6. Till följd av bankens besvär är det i Högsta domstolen fråga om huruvida banken förvärvat godtrosskydd.

7. I 4 kap. 37 § utsökningsbalken finns en bestämmelse om förfogandeförbud. Enligt lagrummet får gäldenären inte efter utmätningsbeslutet förstöra eller utan utmätningsmannens tillstånd överlåta eller pantsätta utmätt egendom eller på annat sätt förfoga över den. En åtgärd i strid med detta förbud är utan verkan mot borgenärerna. En förvärvare eller annan utomstående kan dock förvärva godtrosskydd enligt vad som föreskrivs särskilt.

8. Enligt lagrummets motiveringar iakttas ifråga om godtrosskyddet de bestämmelser som finns i andra lagar och etablerade rättsprinciper och som gäller ifrågavarande egendom (RP 13/2005 rd s. 72).

9. I 4 kap. 31-36 § utsökningsbalken finns bestämmelser om åtgärder för att säkerställa att en utmätning är effektiv. Utmätningsmannen ska i enlighet med 4 kap. 31 § omhänderta aktiebrev som gäller utmätta aktier (RP 13/2005 rd s. 66). Utmätningsmannen kan med stöd av 4 kap. 33 § 2 mom. utsökningsbalken som kompletterande åtgärd för säkerställande av utmätning anmäla utmätningen för anteckning i något annat offentligt register än ett sådant som uttryckligen nämns i bestämmelsen och i vilket man kan införa en anteckning om utmätning. Vilken betydelse registeranteckningen har med tanke på frågan om en eventuell utomstående kan anses ha handlat i god tro bestäms enligt lagstiftningen ifråga (RP 13/2005 rd s. 68).

10. Om ett aktiebrev, interimsbevis eller optionsbevis avyttras eller pantsätts, ska enligt 2 kap. 11 § lagen om bostadsaktiebolag (1599/2009), som var gällande vid pantsättningstillfället, det som i 13, 14 och 22 § i lagen om skuldebrev (622/1947) föreskrivs om skuldebrev ställt till viss man eller order tillämpas. Då ska den som innehar ett aktiebrev eller ett interimsbevis och som enligt bolagets anteckning på aktiebrevet eller interimsbeviset eller enligt ett disponentintyg är införd i aktieboken såsom aktieägare jämställas med den som enligt 13 § 2 mom. i lagen om skuldebrev förmodas ha den rätt som skuldebrevet utvisar.

11. Enligt motiveringarna till den ovannämnda bestämmelsen i lagen om bostadsaktiebolag (RP 24/2009 rd s. 72) har förvärvaren av aktierna på motsvarande sätt som enligt den tidigare gällande lagen rätt att anse överlåtaren berättigad att bestämma om aktierna, om överlåtaren har aktiebrevet i sin besittning och är införd som ägare i aktieboken. Bestämmelsen i lagen om bostadsaktiebolag motsvarar till denna del det som stadgas i 3 kap. 13 § aktiebolagslagen.

12. Är skuldebrev ställt till innehavaren, skall enligt 13 § 1 mom. lagen om skuldebrev den, som har det i händer, förmodas äga rätt att göra fordringen gällande. Är skuldebrev ställt till viss man eller order, och innehaves det av annan än den, till vilken det är ställt, skall enligt paragrafens 2 mom. ock den, som har det i händer, förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, där han till stöd för sin rätt förmår åberopa lydelsen av sammanhängande, till honom fortgående skriftliga överlåtelser, även om någon av dem är ställd till innehavaren eller tecknad in blanco.

13. Har till innehavaren ställt skuldebrev blivit av någon, som hade det i händer, överlåtet och kommit i förvärvarens besittning, vare det enligt 14 § 1 mom. lagen om skuldebrev för hans rätt ej hinder, att överlåtaren ej var behörig att förfoga över skuldebrevet, med mindre förvärvaren visste eller borde hava vetat detta. I fråga om skuldebrev till viss man eller order vare enligt paragrafens 2 mom. lag samma, där överlåtelsen var verkställd av den, som enligt 13 § skulle förmodas äga rätt att göra fordringen gällande, eller av någon, som skäligen kunde hållas för denne eller antagas vara berättigad att handla å hans vägnar.

$d7

15. Högsta domstolen konstaterar att en panttagare har rätt att anse en pantgivare som berättigad att bestämma över t.ex. bostadsaktier om pantgivaren har aktiebrevet i sin besittning och är införd som ägare i aktieboken. För att pantsättningen ska vara effektiv förutsätts ytterligare att pantsättaren överlämnar aktiebrevet till panttagaren.

16. I ärendet är ostridigt att A har haft aktiebreven i sin besittning och vid pantsättningstillfället överlåtit dem till banken. Enligt disponentintyget har han varit införd i aktieboken som aktieägare. Pantsättningen har således fullbordats och utgångsmässigt har den varit bindande gentemot utomstående.

17. Det har inte påståtts att banken har vetat att A inte har varit behörig att förfoga över de pantsatta bostadsaktierna. För att en panttagare ska förvärva godtrosskydd krävs dock att denna varit i s.k. motiverad god tro, dvs. panttagaren har inte känt till och borde inte heller ha känt till ett förfogandeförbud. Följaktligen är det i målet fråga om huruvida banken borde ha vetat att A inte har varit behörig att förfoga över aktierna.

18. För förvärvande av godtrosskydd förutsätts alltså motiverad god tro, vilket kräver att panttagaren har fullgjort den undersöknings- och aktsamhetsplikt som skäligen kan förutsättas av honom eller henne (se HD 1992:181). Denna bedömning görs enligt en objektiv måttstock, men kraven kan ändå variera t.ex. beroende på avtalsparternas ställning eller yrke. I rättspraxis har ansetts att banker i egenskap av professionella långivare på grund av sin ställning har en relativt sträng undersökningsplikt (se HD 1985 II 65 och HD 1998:45).

19. Det har länge varit praxis att disponentintyg används i samband med pantsättning av bostadsaktier. Såsom framgår av punkt 14 ovan är ägaruppgiften i disponentintyget tillsammans med innehavet av aktiebrevet ett sätt att få till stånd en ägarpresumtion. Förutom ägaruppgiften ska disponentintyget enligt 7 kap. 27 § lagen om bostadsaktiebolag innehålla uppgifter om den ekonomiska helhet som omfattar bostadsaktiebolaget och dess egendom samt om den aktielägenhet som intyget gäller. Dessutom antecknas i disponentintyget uppgifter om aktieägarens ekonomiska förpliktelser gentemot bolaget samt eventuella i aktieboken antecknade begränsningar i rätten att disponera och överlåta de ifrågavarande aktierna. Det finns inga bestämmelser om att några andra än bolagsrättsliga rådighetsbegränsningar ska antecknas i aktieboken eller disponentintyget. I praktiken kan disponentintygen ändå innehålla många slags tilläggsuppgifter.

$d8

21. Högsta domstolen konstaterar att det är låntagaren eller pantsättaren som vanligen införskaffar och uppvisar ett disponentintyg. En långivare, som inte innehar aktierna till följd av pantsättning, har inte ens möjlighet att själv införskaffa ett disponentintyg (7 kap. 27 § lagen om bostadsaktiebolag). När man beaktar kraven på smidighet i kreditgivningen och i omsättningen på ett allmänt plan, kan man inte förutsätta att man vid pantsättning eller annan omsättning skulle använda sig av disponentintyg som ges i realtid eller bara är några dagar gamla. En sådan strikt utredningsskyldighet är inte motiverad heller på den grunden att ett disponentintyg närmast beskriver omständigheter som gäller aktiernas värde och användningen av aktielägenheten, inte omständigheter som gäller rätten att råda över bostadsaktierna och som juridiskt sett är förknippade med besittningen av aktiebrevet.

$d9

23. Som framkommit ovan skulle inte uppgiften om utmätningen av bostadsaktierna och förfogandeförbudet ha framkommit av ett sådant disponentintyg som banken skäligen kunde ha förutsatts ha använt sig av med beaktande av omständigheterna i detta fall. Trots att banken har använt sig av ett alltför gammalt disponentintyg, konstaterar Högsta domstolen att banken inte hade vetat och inte heller borde ha vetat att bostadsaktierna blivit utmätta ungefär en vecka före pantsättningen. Banken bör således anses ha varit i motiverad god tro när den har fått aktiebreven i sin besittning av bostadsaktiernas ägare.

24. B har vidare gjort gällande att banken även underlåtit att beställa ett intyg ur utsökningsregistret avseende A. Högsta domstolen konstaterar att det på det sätt som framkommit ovan inte i detta fall hade förelegat någon särskild anledning för banken att betvivla A:s pantsättningskompetens. Till kreditgivning och därtill ansluten behandling av säkerheter hör vanligtvis inte det att man utreder kredittagarens kreditvärdighet eller pantsättningskompetens genom att begära ett i 1 kap. 31 § utsökningsbalken avsett intyg ur utsökningsregistret. Med hänsyn härtill ger B:s påstående inte anledning att bedöma frågan om bankens godtrosskydd annorlunda.

25. På dessa grunder konstaterar Högsta domstolen att banken varit i motiverad god tro vid pantsättningstillfället. Banken har därmed rätt till betalning ur säkerheten på basis av särpantsättningen.

Domslut

Hovrättens dom ändras.

Högsta domstolen fastställer att banken för täckande av sin fordran på A på basis av särpantsättningen har rätt till betalning ur värdet på säkerheten, dvs. aktierna nr 28, 29 och 92 i bostadsaktiebolaget Y.

Saken har avgjorts av justitieråden Marjut Jokela, Ari Kantor, Jarmo Littunen, Lena Engstrand och Mika Ilveskero. Föredragande Pia Haga.

Bakgrund

Frågeställning i Högsta domstolen

Tillämplig lagstiftning och förarbeten

Högsta domstolens bedömning

Slutsats